Dan Brännström

Personligt om näringsliv och samhälle

Att vänta det oväntade

Det oväntade sker när man minst anar. Kungen kommer ridande på en åsna, inte en stridshingst. Vem förväntar sig något sådant?

Så radikalt annorlunda. Några jublar med sträckta armar, andra kritiserar med knutna nävar. När makten och ordningen utmanas.

Hur förbereder du och jag oss för det oväntade, det annorlunda? Kanske genom att låta förändringens port alltid stå på glänt.  

Jag tänder ett ljus för att mota mörker och kyla. Det ger mig mod att öppna porten lite till. För det är advent, det är faktiskt advent.

Föregående

Tåget har lämnat stationen

Nästa

Målet för resan är i sikte

5 kommentarer

  1. Roland Utbult

    Bra skrivet om att våga öppna porten lite till inför det oväntade. Varje dag möter vi både det förväntade och det oväntade. I dessa adventstider tänker jag också på Ylva Eggehorns tänkvärda dikt ”Hosianna” om åsnan som rider in med kungen:

    Det var en gång en åsna, jag säger inte vem
    som stod och smått funderade vid dörren till sitt hem.
    Då kom det två figurer och ledde henne bort
    den ene ganska lång och smal, den andre tjock och kort.
    För någon ville rida på åsnans smala rygg
    han satte sig på henne och hon var glad och trygg.
    Men när de kom till staden det blev ett väldigt liv
    för folk sprang ut på vägarna med stora långa kliv
    och ropade och hurrade och sjöng och hade sej
    och åsnan börja kråma sig och tänkte: se på mej.
    Dom lägger fina tyger och kvistar vid min fot
    och bugar sig och ber att jag ska äran ta emot.
    Det var väl det jag trodde och det har jag väntat på
    att någon skulle upptäcka min glans till slut ändå.
    Jag antar det är borgmästarn som ordnat till det här
    jag får väl låtsas häpen över allt deras besvär.
    Så omtänksamt av honom som satte sig därbak
    att vilja ställa upp och göra PR för min sak.
    Det var en gång en åsna jag säger inte vem
    som trött och lycklig återvände sedan till sitt hem.
    Hon hörde några rop och skrik men sedan blev det tyst
    det var om nån förbrytare som Judas hade kysst.
    Men åsnan ställde sig och sov med huvudet på sne –
    för hon var trött – det blir man när man just har gjort
    succé.

    • Dan

      Roland, Andreas, Anna och Johnny – tack för att ni ville kommentera min ”adventsbetraktelse”.

  2. Andras Holm

    Ett litet ljus lyser upp mörkret, men mörkret kan aldrig släcka ner ljuset. Fortsätt tänd ljus. Härligt med Advent!

  3. Anna Nord

    Tänkvärt. Livet blir aldrig som man tänkt sig – men det gäller att anpassa sig och i slutändan blir det alltid bättre!

  4. Johnny Bergman

    Visst var det oväntat för judarna på Jesu tid. Men de som kunde sin Bibel (GT) visste att kung David gjorde likadant 1000 år tidigare. Men så var ju profeten från Nasaret också Davids son.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén