Under rubriken ”Problemen med EUs nya revisionspaket” skriver FARs ordförande Jonas Svensson och jag en debattartikel i Dagens Industri.

Vi lämnar samtidigt in FARs remissvar till delbetänkandet ”Nya regler för revisorer och revision” (SOU 2015:49) som ju innehåller förslag på hur revisionspaketet bör implementeras i Sverige. Från FARs sida välkomnar vi utredningens utgångspunkt att undvika mer ingripande eller strängare bestämmelser än vad som krävs för att genomföra revisionspaketet, men på tre områden har vi allvarliga invändningar:

  • de personliga sanktionsavgifterna som – beroende på val av beloppsnivå – riskerar att motverka ett av syftena med revisionspaketet, nämligen att det ska finnas tillräckligt många kompetenta revisorer på marknaden
  • förbudet att förlänga revisionsuppdrag i finansiella företag eftersom detta, enligt FARs mening, avviker från EUs regleringsmetod samtidigt som kravet på hög revisionskvalitet snarare talar för långa mandatperioder
  • ikraftträdandet och övergångsbestämmelserna som innebär en uppenbar risk för praktiska problem och förvirring bland alla intressenter om införandet inte knyts till räkenskapsår

Jag vill här kommentera de personliga sanktionsavgifterna. Utredningen anser, i likhet med FAR, att de kan anses vara i strid med Europakonventionen om mänskliga rättigheter och aktualisera förbuden mot dubbelbestraffning och självangivelse. Huvudförslaget är därför att avgifterna endast ska aktualiseras när en revisor tillträder en ledande befattning hos en tidigare revisionskund innan viss karantäntid löpt ut. Men i ett alternativt förslag föreslås att en revisor ska betala upp till 1 miljon kronor i avgift ur egen ficka vid brister i revisionen rörande små och medelstora företag samt större företag som inte är företag av allmänt intresse. Om bristerna däremot gäller företag av allmänt intresse (noterade och finansiella företag) utgör den maximala avgiften hela 10 miljoner kronor.

Det står i ingressen till revisionsdirektivet att avgifterna ska ha en ”verkligt avskräckande verkan”. Med ”avskräckande” kan väl knappast ha menats att skrämma bort alla från revisorsyrket? Vi anser att de föreslagna nivåerna är oskäliga, för att inte säga verklighetsfrämmande. För att säkerställa tillgång till kompetenta revisorer måste nivån på avgifterna reduceras kraftigt. Vi får inte glömma att revisorn redan är tufft reglerad genom bestämmelser om bl.a. skadeståndansvar och Revisorsnämndens tillsyn. Det finns en smärtgräns som inte får passeras.