Dan Brännström

Personligt om näringsliv och samhälle

Kategori: Näringsliv Sida 2 av 194

Bättre att höja aktiekapitalet

Som bekant sänktes det lägsta tillåtna aktiekapitalet för aktiebolag vid årsskiftet från 50 000 kronor till 25 000. Syftet är att aktiebolaget ska vara ännu mer tillgängligt för den som vill starta exempelvis ett tjänsteföretag.

Det låter lovvärt men är i själva verket en ogenomtänkt och floskeldriven förändring sprungen ur januariavtalet.

Tyvärr används mindre aktiebolag som verktyg i brottslig verksamhet. Till det har de nu 10 år gamla reformerna om sänkt aktiekapital till 50 000 kronor och slopad revisionsplikt bidragit. Vad händer när aktiekapitalet nu blir ännu lägre?

För många bolag kommer det låga aktiekapitalet medföra krav på att upprätta en kontrollbalansräkning redan vid starten av verksamheten. Och om aktiebolagslagens regler för kontrollbalansräkning inte följs uppkommer ett personligt betalningsansvar för styrelsens ledamöter. Som Svenskt Näringsliv påtalar i sitt remissvar riskerar den som driver ett aktiebolag därför att förlora mycket mer än enbart kapitalinsatsen. Det är svårt att tänka sig ett tråkigare välkomnande in i företagandet. I sammanhanget vill jag heller inte tänka på alla processkostnader för näringsliv och samhälle.

Redan när kravet på aktiekapital sänktes till 50 000 kronor borde reglerna för borgenärsskydd ha stöpts om. Att tillämpa reglerna om kontrollbalansräkning kostar nämligen tid och pengar när bolaget har ont om just tid och pengar. Det vore mer konstruktivt att koppla borgenärsskyddet till likviditeten. Det brittiska konceptet ”wrongful trading” är väl värt att studera.

Allra värst är att den aktuella sänkningen till 25 000 kronor sänder fel signaler. Det måste finnas ett kapital som gör att en verksamhet överlever minsta vindpust. För effektiviteten i näringslivet vore det dessutom bra om vi återställde statusen på aktiebolaget som en förtroendebärande företagsform. Det förutsätter ett aktiekapital på minst 100 000 kronor och revision. För mindre och okomplicerade verksamheter behövs istället en ny företagsform – AB light – med anpassade regler för kapitalkrav, redovisning och borgenärsskydd.

Vinnande rådgivning

För att öka kundnyttan behöver redovisningskonsulter och revisorer bli mer proaktiva och innovativa i sitt kundarbete. Det förutsätter i sin tur god kännedom om kundens verksamhet och en palett av paketerade rådgivningstjänster. Automatiseringen av branschens traditionella tjänster triggar också en satsning på rådgivning.

Allt detta låter självklart, men hur skapar man en vinnande rådgivning? Och hur påverkas byråns affärsmodell och lönsamhet? Detta vet Hanna Montoya på Keeper (listat som ett Superföretag 2019) och Erik Emilsson på Revideco (Årets framtidsbyrå 2019).

Hanna och Erik har lovat att dela med sig av sina erfarenheter och insikter på Revisionsvärldens seminarium Avspark 2020. Vi får då även höra FAR:s Karin Apelman, Srf konsulternas Mikael Carlson och Aspias nya vd Ola Gunnarsson diskutera branschens rådgivning.

Att Bolagsverkets Nina Brede ger oss senaste nytt om Nordic Smart Government – det kanske mest omvälvande branschen varit med om – är ett givet inslag på Avspark 2020. Som grädde på moset kommer NRF:s Helene Agélii att berätta om arbetet för en anpassad SME-revision och hur revisionen i stort ska förändras.

Gissa om jag ser fram emot 9 januari och Avspark 2020.

En ödesdag för revisorn

Det är exakt en månad kvar. Revisionens aktörer och intressenter har fram till 12 september på sig att ge input till IAASB om vägen framåt för revision i mindre företag. Ska den få utföras enligt en egen och anpassad standard eller även fortsättningsvis vara inlåst i ISA-buren?

Alla som följt frågan vet att det är mycket som står på spel. Därför är det ytterst angeläget att Sverige och de övriga nordiska länderna ger ett kraftfullt stöd för en egen standard. Det handlar om trovärdighet, för det var vi som redan 2007 började trycka på i frågan. Men det handlar framför allt om ett strategiskt grepp som gör att revisorsprofessionen kan utveckla sin huvudtjänst i takt med förändrade behov inom olika marknadssegment. Erfarenheten i många länder visar att detta är svårt att klara inom ramen för ISA. Till det ska läggas de varierande förväntningarna på att revisionen i det lilla familjeföretaget respektive det stora börsföretaget ska ske ”in the public interest”. Att hantera allt detta i en och samma standard är dömt att misslyckas.

För mig står det klart att anpassade revisionsstandarder leder till ökad nytta för såväl det enskilda företaget som för näringslivet och samhället i stort. I ett längre perspektiv är den förnyelse av revisionstjänsten som IAASB äntligen öppnar för avgörande för optimering av revisionens kvalitet och relevans. Mot den bakgrunden är 12 september en ödesdag för revisorn.

Om tunga remissinstanser gör tummen ner tror jag dessvärre att det är kört under all överskådlig tid. Som jag känner IAASB och den tungrodda internationella normgivningen kan vi inte räkna med att en liknande propå återkommer.

Måtte inte de stora byråerna och kortsiktiga ekonomiska intressen försöka att ställa sig i vägen för revisionens utveckling. När utkastet till en nordisk standard för revision i mindre företag lanserades 2015 sa de svenska storbyråerna nej. De menade att en sådan normgivning måste komma från IAASB eller åtminstone vara sanktionerad av den internationella standardsättaren. Det argumentet håller inte den här gången, så jag borde kunna vara lugn. Det är jag inte.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén