Dan Brännström

Personligt om näringsliv och samhälle

Kategori: Näringsliv Sida 2 av 194

Vinnande rådgivning

För att öka kundnyttan behöver redovisningskonsulter och revisorer bli mer proaktiva och innovativa i sitt kundarbete. Det förutsätter i sin tur god kännedom om kundens verksamhet och en palett av paketerade rådgivningstjänster. Automatiseringen av branschens traditionella tjänster triggar också en satsning på rådgivning.

Allt detta låter självklart, men hur skapar man en vinnande rådgivning? Och hur påverkas byråns affärsmodell och lönsamhet? Detta vet Hanna Montoya på Keeper (listat som ett Superföretag 2019) och Erik Emilsson på Revideco (Årets framtidsbyrå 2019).

Hanna och Erik har lovat att dela med sig av sina erfarenheter och insikter på Revisionsvärldens seminarium Avspark 2020. Vi får då även höra FAR:s Karin Apelman, Srf konsulternas Mikael Carlson och Aspias nya vd Ola Gunnarsson diskutera branschens rådgivning.

Att Bolagsverkets Nina Brede ger oss senaste nytt om Nordic Smart Government – det kanske mest omvälvande branschen varit med om – är ett givet inslag på Avspark 2020. Som grädde på moset kommer NRF:s Helene Agélii att berätta om arbetet för en anpassad SME-revision och hur revisionen i stort ska förändras.

Gissa om jag ser fram emot 9 januari och Avspark 2020.

En ödesdag för revisorn

Det är exakt en månad kvar. Revisionens aktörer och intressenter har fram till 12 september på sig att ge input till IAASB om vägen framåt för revision i mindre företag. Ska den få utföras enligt en egen och anpassad standard eller även fortsättningsvis vara inlåst i ISA-buren?

Alla som följt frågan vet att det är mycket som står på spel. Därför är det ytterst angeläget att Sverige och de övriga nordiska länderna ger ett kraftfullt stöd för en egen standard. Det handlar om trovärdighet, för det var vi som redan 2007 började trycka på i frågan. Men det handlar framför allt om ett strategiskt grepp som gör att revisorsprofessionen kan utveckla sin huvudtjänst i takt med förändrade behov inom olika marknadssegment. Erfarenheten i många länder visar att detta är svårt att klara inom ramen för ISA. Till det ska läggas de varierande förväntningarna på att revisionen i det lilla familjeföretaget respektive det stora börsföretaget ska ske ”in the public interest”. Att hantera allt detta i en och samma standard är dömt att misslyckas.

För mig står det klart att anpassade revisionsstandarder leder till ökad nytta för såväl det enskilda företaget som för näringslivet och samhället i stort. I ett längre perspektiv är den förnyelse av revisionstjänsten som IAASB äntligen öppnar för avgörande för optimering av revisionens kvalitet och relevans. Mot den bakgrunden är 12 september en ödesdag för revisorn.

Om tunga remissinstanser gör tummen ner tror jag dessvärre att det är kört under all överskådlig tid. Som jag känner IAASB och den tungrodda internationella normgivningen kan vi inte räkna med att en liknande propå återkommer.

Måtte inte de stora byråerna och kortsiktiga ekonomiska intressen försöka att ställa sig i vägen för revisionens utveckling. När utkastet till en nordisk standard för revision i mindre företag lanserades 2015 sa de svenska storbyråerna nej. De menade att en sådan normgivning måste komma från IAASB eller åtminstone vara sanktionerad av den internationella standardsättaren. Det argumentet håller inte den här gången, så jag borde kunna vara lugn. Det är jag inte.

Rättssäkerheten kräver nya ansvarsregler

Ännu en rysare är över. Så tänkte jag när Högsta domstolen nyligen valde att inte bevilja prövningstillstånd i Kraft & Kultur-målet. Beskedet innebär att Grant Thornton kan pusta ut efter 6 års processande för att undkomma ett skadestånd på 1,8 miljarder kronor. Då är det väl bara att gå vidare. Nej, det finns all anledning att diskutera dagens skadeståndspraxis, och fallet Kraft & Kultur kunde lika gärna ha slutat på annat sätt. Avsaknaden av röd tråd i domstolarnas bedömning innebär rättsosäkerhet och orimliga risker för styrelseledamöter, vd:ar och revisorer.

I augusti 2013 satte Hovrätten för Västra Sverige ner foten i Prosolvia-målet och dömde PwC och den ansvariga revisorn att betala ett skadestånd på drygt 2 miljarder kronor, varav ungefär halva beloppet var ränta. Alla blev överraskade, till och med konkursförvaltaren i Prosolvia som ju drev caset mot PwC. Det visade sig att hovrätten gett konkursboet betydande bevislättnad med hänvisning till en nyligen avkunnad HD-dom rörande mordbrand (Landskronadomen). På upploppet lät hovrätten sig alltså inspireras av en dom som dels inföll 15 år efter dramatiken i Prosolvia, dels avsåg ett annat rättsområde. Att hovrätten okritiskt godtog de fantasifulla beräkningarna av värdet på Prosolvia gjorde inte saken bättre.

Ett annat uppmärksammat case är HQ. Stockholms tingsrätt avgav två domar rörande HQ och HQ Bank. Domen i brottmålet i juni 2016 och domen i skadeståndsmålet i december 2017. När jag lägger dem bredvid varandra slås jag av hur skiftande samma tingsrätt bedömer förhållandena, inte minst redovisningen i HQ. Visserligen är det olika domare och beviskrav i de båda rättegångarna. Trots detta är det ändå anmärkningsvärt att bedömningarna blir så skilda. I brottmålet, där åtal hade väckts mot styrelseledamöter och revisorn, konstaterade tingsrätten att HQ:s redovisning i allt väsentligt följde regelverket. I skadeståndsmålet, med anspråk på 5 miljarder kronor inklusive ränta, var det annat ljud i skällan. De påstådda felvärderingarna av tradingportföljen uppgick i 2008 års bokslut till 131 miljoner kronor och året efter till 492 miljoner kronor. Alla som varit i närheten av IFRS och redovisning till verkligt värde vet att sådan precision inte är möjlig. Domstolen måste haft tillgång till analysverktyg av hittills okänt slag eller så visar detta, vilket är mer troligt, på det olyckliga mötet mellan redovisning och juridik.

Detta är några av de exempel som understryker behovet av en genomgripande översyn av reglerna för skadestånd. Ansvar ska absolut kunna utkrävas, men det måste ske på ett rättssäkert sätt.

Mot bakgrund av de allt högre värdena och åtföljande risker i dagens affärsmiljö måste beloppsbegränsningar införas. Ett alternativ är proportionellt ansvar som utgår från den roll respektive bolagsorgan ska ha. Här är den internationella debatten om en breddning av revisorsrollen av stort intresse.

Det är också hög tid att anpassa reglerna för dröjsmålsränta vid långa processer. En delkomponent på åtta procent är inte relevant i en miljö med minusränta.

Vid översynen bör även möjligheten till expertdomstolar övervägas. För att döma i snåriga ekonomiska mål krävs kompetens.

För lärandet i näringsliv och samhälle är det vidare angeläget att de rättsliga processerna snabbas upp. Att revisorn i Prosolvia fick ägna 15 år åt att försvara sig är ovärdigt ett rättssamhälle.

Inlägget är ursprungligen publicerat som debattartikel på Realtid

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén