Dan Brännström

Personligt om näringsliv och samhälle

Kategori: Samhälle Sida 1 av 42

Revisor stoppar bidragsfusk bättre än staten

Jakten på fusk och bedrägerier trappas upp efter åtgärdspaketen kopplade till Coronapandemin. Tillväxtverket ska få göra oanmälda besök hos företag som ansökt om stöd för korttidsarbete. Skatteverket, som lånat ut 100 handläggare för att stötta Tillväxtverket i kontrollarbetet, tillförs ytterligare resurser motsvarande 130 tjänster. Regeringen har vidare utsett tidigare rikspolischefen Stefan Strömberg till antifuskgeneral. Som utredare ska han löpande analysera risker för fusk och föreslå lämpliga lagstiftnings- och kontrollåtgärder. Därmed är hela kontrollapparaten på plats.

Men snälla, varför talar ingen om den viktigaste aktören? Den som har de rätta kompetenserna och insikterna, och som redan är på plats i stora delar av näringslivet. Jag talar om revisorn. Sedan mer än 20 år har revisorn krav på sig att rapportera och anmäla ekonomiska brott, däribland bedrägeri, så tidigt som vid lägsta misstankegraden. Om bolagets styrelse inte skyndsamt vidtar erforderliga åtgärder ska revisorn göra en anmälan till polis eller åklagare. Från tid till annan har revisorer kritiserats för att inte anmäla brott i förväntad omfattning. En förklaring har varit att revisorn inte träffat på brotten inom ramen för den ordinarie revisionen. Revisorn ska ju inte utföra ett detektivarbete. Men den här gången är det annorlunda.

I revisorns riskanalys för 2020 borde hanteringen och redovisningen av stödåtgärder, som korttidsarbete, vara ett viktigt område i många bolag och som därför måste följas upp i revisionen. Om revisorn då finner att exempelvis stöd för korttidsarbete utnyttjats på ett otillbörligt och bedrägligt sätt måste revisorn slå larm. Det är helt avgörande för revisionens relevans.

Sällan eller aldrig har landets revisorer fått en större möjlighet att bidra till samhällsnytta. Revisorn hjälper samtidigt enskilda bolag och näringslivet i stort att i en pressad situation kunna verka på en spelplan med sjysta regler. Stöden ska självklart gå till de bolag som är i störst behov, inte till den som försöker fiffla. Om revisorn inte medverkar till det blir förväntningsgapet ännu större och närmast omöjligt att sluta.

Nej, nu ska revisorn aktivt motverka, upptäcka och – om så krävs – anmäla ekonomiska brott. Det är dags för revisorn att träda fram ur skuggan och visa att de extra handläggarna på Tillväxtverket och Skatteverket inte behövs, inte ens någon antifuskgeneral.

Inlägget är även publicerat som krönika på Revisionsvärlden.se

Var är Josef?

Spara en femtedel av skörden under de goda åren så att det finns tillräckligt i lager när krisen kommer.

Ungefär så löd Josefs råd till Farao för långt mer än 3 000 år sedan. Sju överflödsår i Egypten förväntades att följas av sju hungerår.

Vem har inte hört om brist på sjukvårdsmateriel eller nödvändiga komponenter för produktion i spåren av Coronautbrottet. Under lång tid har tron på ”Just In Time” gjort att buffertar och beredskapslager lyser med sin frånvaro. Överallt. Nu griper vi efter ett halmstrå och bunkrar toapapper, och ingen vet varför.

Ekonomins tvärnit under virusutbrottet hade kanske inte gått att undvika helt, men nog hade det lindrat om vi samlat mer i ladorna. Jag kan därför inte slita mig från tanken att det behövs ett nytt tänk för att uppnå hållbar ekonomi, dessutom på alla nivåer – för enskilda människor och familjer, för företag och offentliga verksamheter, ja hela samhället. Även på det internationella planet – det funkar inte att alla länder bara ser till sin egen situation. Så var är Josef idag?

Det kommer alltid nya kriser. Ibland går de att förutsäga, ibland inträffar de när vi minst anar. Men varje gång bör vi dra lärdomar. Finns det något att hämta ur Josefs uppmaning att sätta av resurser och spara på sådant som är livsnödvändigt? Trots kortsiktigt negativa effekter på kapitalbindning, kassaflöde och lönsamhet … Å andra sidan, när allt inte är så slimmat ökar förutsättningarna att ta tillvara möjligheter till utveckling och innovation. Framförallt står vi starkare när krisen kommer. Eller går vi snart vidare i hopp om att det ordnar sig ”Just in Time”?

Revisorsinspektionen går som katten kring het gröt

Revisorsinspektionen (RI) har i många år undvikit att gå i närkamp med den råddiga och ständigt omstridda kommunrevisionen. Men nu har RI genomfört en så kallad tematillsyn avseende revisionsbyråernas medverkan vid den finansiella revisionen av kommuner och regioner. Det var på tiden.

Debatten handlar ofta om oberoendeproblem eftersom politiker (de förtroendevalda revisorerna) granskar andra politiker. Och de sakkunniga biträdenas (de auktoriserade revisorernas) möjlighet att göra en självständig bedömning av vad som är väsentligt och/eller riskfyllt är i praktiken kringskuren. Samma begränsning gäller valet av granskningsåtgärder. En annan problematik gäller avsaknaden av en entydig god revisionssed som säkerställer omfattning och kvalitet på revisionen.

RI drar en rad slutsatser i sin tematillsyn. En sådan är att den urgamla modellen för kommunrevision inte medger förutsättningar för att de goda sederna (revisors- respektive revisionssed) alltid kan uppfyllas. Annorlunda uttryckt kan revisionens omfattning och kvalitet variera på ett sätt som gör att den inte är jämförbar mellan olika kommuner respektive regioner.

En annan av RI:s slutsatser är att tillsynen av revisionen behöver stärkas. Motsägelsefullt nog signalerar tillsynsmyndigheten att den tänker avstå från att utöva egentlig tillsyn till dess att den goda revisionsseden klargjorts genom en anpassad standard för redovisningsrevision. Dessutom befinner sig den granskning som auktoriserade revisorer utför på uppdrag av så kallade revisionskontor (hos kommuner och regioner) utom räckhåll för RI:s tillsyn. Resultatet av den granskningen utgör nämligen inte bedömningsunderlag för annan än uppdragsgivaren.

RI konstaterar vidare att kommunernas förfrågningsunderlag till revisionsbyråerna är oklara. De vet inte vad de beställer.

En gång hörde jag en revisor säga att kommunrevisionen är bättre än sitt rykte. Vad RI skriver i sin rapport bekräftar snarare att ryktet är sant, och att kommunrevisionen måste stöpas om i grunden. Ändå går RI som katten kring het gröt. Lågvattenmärket är när RI föreslår att en annan form av granskning än revision kan övervägas. Varför? Det skulle bara leda till ännu större otydlighet. Den omfattande och nästan alltid komplexa verksamheten i kommuner och regioner måste självklart vara föremål för full revision. Ur ett medborgarperspektiv är allt annat otänkbart. Av detta följer också att det måste vara auktoriserade revisorer som självständigt svarar för revisionen av kommuners och regioners finansiella rapportering.

Frågan är vem som nu tar bollen. På RI låter det som att tillsynsmyndigheten gjort sitt i och med sin övergripande tematillsyn. Pressen på regeringen att agera kraftfullt blir därmed inte tillräcklig. Vi måste komma ihåg att det nionde riksdagspartiet (kommunernas inflytande i rikspolitiken) alltid motverkar genomgripande förändringar på området. Jag är därför rädd att RI:s rapport snart kan läggas till den långa raden av inspel som dessvärre inte lyckats rubba den svenska 1800-talsmodellen för kommunrevision.

Om inte RI driver behovet av förändring med stor frenesi, vem ska då göra det? RI har väl till och med en skyldighet att göra det. En tillsynsmyndighet för revision måste rimligen säkerställa att den kan utöva en effektiv tillsyn över granskningsuppgiften avseende en så väsentlig del av samhället som landets kommuner och regioner.

Eller ska vi sätta hoppet till att branschorganisationen FAR förbjuder landets revisorer att medverka i uppdrag där de goda sederna inte går att uppfylla? En revisorsstrejk – är det vad som krävs för att tvinga fram en högkvalitativ och jämförbar kommunrevision?

Sida 1 av 42

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén