Dan Brännström

Personligt om näringsliv och samhälle

Kategori: Samhälle (Sida 1 av 40)

Ny roll för revisorn

Hos Företagsekonomiska Föreningen.

Jag är på vårturné med boken ”Mitt liv som FAR”. Störst intresse röner lärdomarna från skandalerna i Skandia, HQ, Prosolvia och SCA. Osökt kommer dialogen även in på Swedbank och behovet av god bolagsstyrning.

Bolagsstyrning handlar inte bara om att företagen sköts på ett för aktieägarna effektivt sätt. Välskötta företag är en förutsättning för marknadsekonomins förmåga att skapa tillväxt och välfärd. Därmed har bolagsstyrning stor betydelse för hela samhället.

Styrelsen i ett företag har förstås en central roll i bolagsstyrningen. Behovet av integritet, kompetens och engagemang hos styrelsens ledamöter kan inte nog understrykas. Trots att det gått många år tänker jag ofta på hur ledamöterna i Skandiastyrelsen mindes olika och ibland inte alls vad som hade beslutats. Revisorns roll kommer också i fokus under min turné, och frågan ställs: Är det dags för revisorn att få en ny roll? Jag fick den senast förra veckan hos Företagsekonomiska Föreningen, och mitt svar var: Ja!

”Om inte revisorn kliver fram med nyvunnen auktoritet och integritet måste någon annan göra det. För runt omkring pågår omfattande penningtvätt och annan ekonomisk brottlighet parallellt med ökande inslag av desinformation och fejknyheter” – så skriver jag i ”Mitt liv som FAR”. Det är ytterst angeläget att nu förstärka de osynliga men alltid så avgörande faktorerna för stabilitet, nämligen förtroende och tillit. Här kan och måste revisorn bidra i större utsträckning. Hur ska det gå till?

Det behövs absolut ett nytänk på det globala planet kring vad revisionen syftar till och vad den ska omfatta för att matcha förväntningarna. Men i en tid präglad av osäkerhet har vi inte råd att vänta på nya regelsystem. Revisorn måste redan nu ta flera kliv fram, ställa de kritiska frågorna bortom professionell skepticism och visa på en objektiv sanning. Då reduceras förväntningsgapet samtidigt som revisorn blir vad som i Norge kallas för ”Samfunnets tillitsmann”.

4 kommentarer

Frågor till Swedbank

Först och främst önskar jag få veta hur väl ni på Swedbank känner era kunder. Och hur ni granskar respektive rapporterar transaktioner som förefaller vara onödigt komplexa eller som av andra skäl (frekvens, storlek, geografi etc.) väcker frågetecken eller rentav misstanke om brott.

Min andra fundering tar sikte på styrelsens engagemang och ansvarstagande för den interna kontrollen. Hur ingående diskuterar styrelsen rapporter från revisorer, jurister (även norska) och tillsynsmyndigheter från de jurisdiktioner som omfattas av Swedbanks verksamhet? Enligt vad som framkommit genom styrelsens ordförande Lars Idermark föreligger uppenbara brister.

Min tredje frågeställning handlar om den övergripande bolagsstyrningen i Swedbank. Vad görs nu för att uppgradera samspelet mellan aktieägare, styrelse, verkställande direktör och revisor för att skapa den kultur och organisatoriska integritet som krävs för att motverka korruption och penningtvätt? Att inrätta och förlita sig på en ”specialiserad enhet” räcker inte på långa vägar. I sammanhanget påminner jag om att aktieägarna, i enlighet med aktiebolagslagen 9 kap. 4§, via stämman kan ge revisorn anvisningar för granskning utöver vad som följer av god revisionssed. Nu finns det all anledning att optimera nyttan av revisionen.

Till sist dristar jag mig till att ifrågasätta valet av styrelse. Att återvinna förtroendet för banken förutsätter ett rejält omtag och en ny ton från toppen. Endast en påtagligt förändrad styrelse kan åstadkomma detta, självklart tillsammans med bankens nästa verkställande direktör. Med tanke på alla nuvarande personkopplingar inom den svenska finansmarknaden, även till Finansinspektionens ledning, bör sökandet av nya styrelseledamöter breddas till att också omfatta utländska kandidater. Förändringen av styrelsens sammansättning bör ske skyndsamt. När kommer den extra stämman att hållas?

5 kommentarer

Revisorn som korruptionsskrämma

Maktmissbruk och korruption är förhärskande. Därför väcker det stor oro när borgmästaren förmedlar den ytterst oangenäma nyheten att en revisor är på väg till staden. Att revisorn har hemliga instruktioner gör inte saken bättre.

Ungefär så inleds Nikolaj Gogols komedi ”Revisorn”. Visst finns det humor i beskrivningen av revisorns ankomst, men jag har på senare tid funderat alltmer över allvaret i situationen och samtidigt ställt mig frågan: Hur kan revisorn bidra ännu mer till att skrämma korruption och annan ekonomisk brottslighet på flykten?

Revisorn är ingen detektiv som letar aktivt efter mutor. Det ingår inte i själva revisionsuppdraget. Om revisorn däremot ramlar över något som kan misstänkas vara mutbrott i den verksamhet som är föremål för revisionen måste revisorn agera. Först genom att underrätta styrelsen och därefter genom att inom fyra veckor göra en anmälan till åklagare. Under vissa förutsättningar kan revisorn avstå från att anmäla, exempelvis om brottet redan är anmält.

Antalet revisorsanmälningar om mutbrott är få, för att inte säga försvinnande få. Betydligt större är antalet brott som förhindras genom revisionens preventiva funktion – genom revisorns blotta närvaro eller medverkan till effektivare internkontroll. Men efter den senaste tidens korruptionsskandaler och flagranta fall av penningtvätt – som i Danske Bank – väcks förstås frågan hur revisorn kan bli en bättre korruptionsskrämma (ett nyord jag lanserade i Almedalen för något år sedan, om någon undrar).

Jag är övertygad om att revisorn kan och borde göra mer. Nu tänker någon att jag far efter ett större uppdrag där revisorn granskar allt minutiöst. Nej, så tänker jag inte alls. Däremot kan revisorn uppgradera sin samverkan med de andra bolagsorganen – aktieägare, styrelse och verkställande direktör – och därigenom vara med och skapa en miljö, ett slags ”organisatorisk integritet”, som är vaccinerad mot korruption. Detta låter sig sägas, men hur ska det gå till?

Revisorn måste med integritet ställa kritiska frågor och utmana styrelsen att på allvar jobba med riskanalys, internkontroll och policys som också följs upp. I styrelserummet anges ju tonarten för den alltid så avgörande kulturen i en verksamhet. Verkställande direktören och övriga i ledningen ska sedan leva ut värderingarna och verkligen ”walk the talk”, inget flum utan visa vägen genom beslut, agerande och uppföljning. Här kan revisorn stötta genom en träffsäker granskning. Aktieägarna måste också bli mer proaktiva och efterlysa analyser, även från revisorn, när risken för korruption är uppenbar. Jag kommer aldrig att förstå passiviteten från ägarhåll när Telia gick in i svårt korruptionsdrabbade marknader.

Det finns inget att vänta på, varken lagstiftning eller annan normgivning. Revisorn och de övriga bolagsorganen måste själva ta ansvar och lyfta kampen mot korruption redan idag. Det förväntar sig alla.

Vilka är då de utmärkande dragen i en verksamhet med ”organisatorisk integritet”? Jag tror att man ser fenomen som:
• tydlig kultur med väl förankrade värderingar
• levande och proaktiv riskanalys
• internkontroll i ständig förändring
• kontinuerlig dilemmaträning
• transparent rapportering

I en sådan miljö trivs inte maktmissbruk och korruption. Däremot är revisorn alltid välkommen.

Inlägget har även publicerats på Realtid.se och baseras på mitt anförande 7 december 2018 på en konferens i Stockholm arrangerad av Insight Events (som i sin tur utgår från boken Mitt liv som FAR)

Kommentera

Sida 1 av 40

Powered by lovecraft Anders Norén