Min älskade morbror Victor har flyttat till en annan värld. Det är inte länge sedan vi samlades på hans 90-årskalas i Trollhättan. Men igår tog Victors jordeliv slut efter en kort tids sjukdom.

Victor betydde väldigt mycket för många, inte minst för mina systrar och mig. Han var inte bara vår morbror, han var samtidigt lite av en storebror under uppväxtåren i Trollhättan. Victor var för övrigt den ende som kallade mig Danne.

Victor var sportig. Som lärare coachade han flera gånger sina klasslag till framgångar i både fotboll och volleyboll. Och när han inte drillade sina elever blev jag ofta inbjuden till träningspass.

Alla uppskattade Victors humor, och den följde honom hela vägen. Till och med i den sista veckans samtal om liv och död fanns en bubblande livsglädje med inslag av hans karakteristiska humor.

Victors intresse för vad som hände i omvärlden, liksom hans klarsyn och tro, har starkt bidragit till min världsbild. Och i Victors sällskap var jag alltid trygg. I oroliga tider som dessa hade jag behövt honom mer än någonsin tidigare.

Jag saknar morbror Victor.