Dan Brännström

Personligt om näringsliv och samhälle

Den spruckna människan

Förra söndagen berättade jag om prästen som visade att revision fanns med redan från början. För efter varje dag utvärderade Gud det skapade och såg att ”det var gott”.

Så kom människan in i bilden, och då blev allt ”mycket gott”. En revisionsberättelse med tydlig gradering.

Och visst är människan fantastisk, men ”mycket gott”. Vem av oss lever upp till något sådant? Skuggor och sprickor tycks ju vara trogna följeslagare genom livet, all strävan till trots.

Kanske för att den är vacker, kanske för att den både tröstar och inspirerar – jag tänker på den gamla berättelsen:

En vattenförsäljare bar varje dag två krukor till staden. Den ena krukan var lite trasig så krukan var halvtom när de kom fram. Den trasiga krukan var därför ledsen och sa en dag till sin husbonde: Förlåt att jag inte är som den starka och hela krukan.

Nästa dag sa husbonden till den trasiga krukan: Ser du blommorna vid vägkanten? De blommar där tack vare dig. Jag köpte blomfrön och strödde ut dem utmed vägen och utan att du har vetat om det har du vattnat blommorna, varje dag.

Föregående

Du kan inte lita på bokslutet

Nästa

Revision av gränsvärden

2 kommentarer

  1. Anna Bellman

    Har det inte varit så genom alla tider? Att det är de mindre perfekta människorna som åstadkommit mest? Jag gillar verkligen historien om krukorna. För det handlar ju om att se fördelarna med den man är och det man har, och göra det allra bästa av det. Vem vet, kanske blir det några blommor kring vägkanten som också kan glädja andra. 🙂

    • Dan

      Tack Anna! Ja, det perfekta är inte bäst. Och att få vara sig själv är onekligen en befrielse, för vem skulle man annars vara?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén