Förhoppningsvis kommer de politiska partiernas uppladdning inför riksdagsvalet i september att innebära ny glöd i förenklingsarbetet. Det behövs, och engagemanget för att uppnå verklig förenkling måste vara starkt. För det är lättare att skapa nya regler än att förändra eller ta bort gamla.

I Storbritannien arbetar man efter principen att när en ny regel införs måste två gamla bort. Systemet kallas ”one in – two out”. På så sätt säkerställer man att nya regler är motiverade samtidigt som regelbördan hålls i schack. Det brittiska upplägget kan tjäna som förebild även för oss i Sverige. Den traditionella osthyvelmetoden räcker inte till, och med tanke på den strida strömmen av nya EU-regler tror jag att det nu krävs större och mer strukturella ingrepp. Låt mig nämna tre exempel.

Det heter ofta ”think small first”, det vill säga att man utformar regler först och främst utifrån de mindre företagens situation. Men det är nog få som på fullaste allvar menar att det har varit praxis. Nu dyker det upp en möjlighet att faktiskt tillämpa den arbetsmodellen. För när Sverige ska införa EU:s revisionspaket för företag av allmänt intresse – noterade och finansiella företag – får det stor påverkan på många lagar och regelsystem. Aktiebolagslagen hör dit. Jag tror uppriktigt att revisionspaketet kommer att förstöra aktiebolagslagen genom att den blir alltför komplex och svårtillgänglig. Mängden särregler och undantag kommer definitivt att minska läsbarheten. Och det är synd, för aktiebolagslagen sätter i mångt och mycket spelplanen för näringslivet.

Regering och riksdag bör därför på allvar överväga behovet av två aktiebolagslagar, en för mindre företag och en för större. Vi behöver inte gå längre än till Norge för att finna en sådan lösning. Förutom att själva lagtexten lättare kan anpassas ökar förutsättningarna för att storföretagsregler inte smittar ner och tynger villkoren för mindre företag. En uppdelning i två aktiebolagslagar kan säkert inspirera till att man även inom andra områden kan differentiera lagstiftningen.

Sedan är det dags att utnyttja den nya tekniken för att effektivisera flöden och öka tillgängligheten för finansiell information. Sverige var ju länge ett föregångsland på IT-sidan, men trots höga politiska ambitioner för samordning mellan myndigheter och grön IT är Sverige på efterkälken.

Ett antal myndigheter, bland annat Bolagsverket, SCB och Skatteverket har nyligen lämnat en gemensam rapport om hur man kan göra det enklare för företagen att lämna in uppgifter. I rapporten föreslås ett successivt införande av XBRL-formatet fram till år 2020.

Regeringen har också tagit ett steg i rätt riktning genom utredningen om hur företag ska kunna lämna flertalet uppgifter till myndigheter vid ett enda tillfälle – ”one stop shop”.

Den stora positiva effekten uppkommer när alla företag rapporterar elektroniskt. Bolagsverkets kontroller av årsredovisningar underlättas liksom myndigheternas delning av information. Men framför allt blir informationen lättillgänglig för konsumenter av finansiell rapportering.

I år börjar de finansiella företagen att rapportera till Finansinspektionen i XBLR-formatet, och 2018 kan det bli EU-krav på att de noterade företagen ska rapportera elektroniskt. Jag förstår inte varför vi i Sverige ska vänta ända fram till år 2020 för alla andra företag. Här finns ju bara vinnare. Miljön är en av dem.

Till sist vill jag ta upp ett område som alldeles för få har på sin agenda – moms! Bristande logik i momsreglerna gör det lätt att gå vilse, och det är dyrt. Men varje gång jag tar upp behovet av att förenkla momsreglerna blir svaret att det inte går, för det mesta kring moms bestäms i Bryssel. Det duger inte som svar, utan Sverige kan visst ta ett initiativ. Förresten, varför inte börja med att införa en enda momssats på hemmaplan? Det fungerar i Danmark.

Som bransch får vi inte sitta på läktaren och titta på. I stället kan vi konstruktivt peka på förenklingspotential och föreslå hur förändringar kan genomföras. Hör därför av dig med dina förslag och idéer.

Ledare i Balans # 2/2014