Muta på muta, alla lurar alla – både andra och sig själva. Så går det till i Gogols Revisorn.

I skuggan, utanför händelsernas centrum sitter det någon. Det är revisorn som bidar sin tid.

Eftersom revisorn inte kliver fram får skojarna stort utrymme. Ja, de leker till och med revisor.

Revisorns första replik är pjäsens sista. Vi får därför aldrig veta vilken skillnad revisorn kan göra i kampen mot korruption.

Jag vet att 2:an sällan är lika bra, men det behövs en Revisorn 2. Vi måste få se vilken skillnad revisorn och branschen kan göra för att hålla korruptionen i schack!

Gogol kan inte skriva 2:an, det får vi göra själva. Och den utspelar sig i verkligheten.

Första akten har just inletts. Jag tror jag skymtar dig …