Dan Brännström

Personligt om näringsliv och samhälle

Elefanten i rummet

Per Schlingmann vevar på.

Per Schlingmann vevar på.

Idag gästades FAR av Per Schlingmann som diskuterade förtroende med företrädare för branschen. Seminariet var ännu en aktivitet i FARs kampanj ”Så stärker vi förtroendet”. Det är viktigt att öka insikten om hur branschen kan jobba med förtroendefrågan. Och Per Schlingmann delade frikostigt med sig av sina erfarenheter av förändrings- och förtroendearbete och gav många goda råd.

Här följer ett axplock:

Branschen måste själv etablera sin berättelse. Den ska handla om nyttan för näringsliv och samhälle, inte om oss själva. Vi måste också våga tala om elefanten i rummet. Självkritik är en stark förändringskraft, och ödmjukhet vinner alltid över tvärsäkerhet. Sedan måste vi också göra saker. Allt förtroendeskapande arbete handlar om det man faktiskt gör och vilken nytta man gör för andra. Och i kommunikationen är personer viktigare än varumärken. Därför måste vi våga mer, eller för att citera Per Schlingmann: Det finns ett skriande behov av personer som vågar ta ut svängarna.

Håller du med Per Schlingmann? Och vilken är elefanten i rummet?

Föregående

Det blir enklare om man tänker litet först

Nästa

Svenska modellen måste värnas

  1. Robert Sevenius

    Ja, ”de nya revisorerna” blir en spännande historia att följa! Att vara förtroendearbetare är ett tungt och mödosamt ansvar, men det är också att vara en viktig samhällsbärare.

    De nya revisorerna bör tydligare positionera sig som informationsförmedlare mellan å ena sidan de barrikaderade grupperna i näringslivet, det må vara kontrollaktieägare eller företagsledningar, och å andra sidan alla vi andra näringslivets avnämare, dvs. primärt de egentliga kapitalägarna (minoritetsaktieägare och fondägare) men även anställda, kunder, underleverantörer och ”vanligt folk” med flera. Det finns en växande och betydelsefull roll att tolka, återberätta, förenkla, problematisera och ”moralisera” (i brist på bättre ord) både förväntningar och prestationer i näringslivet. Komplexiteten (och jag menar inte den ökande regelbördan, men något den grasserande ambitionen att undvika skatter, börsregler, förpliktelser och ansvar) krackelerar undan för undan kittet i vår kulturella konsensus. Jag hoppas de nya revisorerna vill ta upp spackelspaden och åter limma samman fragmenten till ett sammanhållet näringsliv som förtjänar förtroende och kanske även tilltro.

    Men att bära bud mellan olika grupper och värderingar är ett historiskt farligt jobb. Korseld eller arkebusering är vanliga belöningar för budbärare. Undank ist der Welt Lohn.

    Praktiska övningar:

    * Ta nästa briserande näringslivsskandal som en test. Låt en av FAR:s representanter självpåtaget pröva rollen som tålmodig pedagog, etiskt rättesnöre och försvarare av det som är av bästa nytta för näringslivet i dess helhet och på lång sikt. Gör det öppet och tydligt. Det kan vara läge att öppet kritisera och diskutera revisorns roll, även enskilda medlemmar som gjort fel. FAR behöver inte hålla varje enskild revisor bakom ryggen utan kan även säga ”det är förvisso mänskligt att fela och med felandet kommer konsekvenser”.

    * Ha ett strategimöte med Aktiespararna, Fondbolagens förening och andra företrädare. Hur gör vi för att desarmera nästa förtroendebomb? Vilka är verktygen, vilka är målen? Vilken information behöver olika parter när det krisar? Hur gör vi för att nå ut till dem? Vem är bästa avsändare?

    Och jo, elefanten i rummet är att de gamla revisorerna satt i börsföretagsledningarnas bröstficka och trängdes med sidennäsduken. De nya revisorerna skriver stolt & glatt sin egen berättelse.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén