Nu har det kommit fram lite mer information om vad ministerrådet enades om 4 oktober 2013 avseende revisionspaketet. Uppgifterna är ännu inte bekräftade, men för revisionen i företag av allmänt intresse (noterade företag och finansiella företag) talas det bl.a. om:

  • byrårotation på maximalt 20 år (15 år för systemviktiga finansiella företag). Upphandling krävs efter de första 10 åren. Enskilda länder får besluta om kortare perioder
  • rådgivningen på revisionsuppdrag begränsas enligt en förbudslista (”black list”). De förbjudna rådgivningstjänsterna får inte lämnas året före eller sex månader efter revisionsuppdraget. Rådgivningen får över en treårsperiod inte överstiga 70% av revisionsarvodet
  • utvidgad rapportering i revisionsberättelsen om risker för väsentliga fel i räkenskaperna respektive osäkerhet kring förutsättningar för ”going concern”
  • tillsynen samordnas genom ett nytt organ – Committee of European Oversight Bodies (CEOB)

Att uppnå harmonisering verkar vara svårt. Jag får känslan att det rent av har blivit svårare. Som nämns ovan kommer ju enskilda länder att kunna ha olika regler för byrårotation. Det är inte så lämpligt i gränsöverskridande koncernrevision. EU går också sin egen väg när det gäller rådgivningen och inför detaljerade förbudsregler istället för att hålla fast vid IESBAs etikkod som ju ligger till grund för den goda yrkesseden i bl.a. Sverige. Av allt att döma inför EU även en egen revisionsberättelse, och då blir det svårare för den globala marknaden att tolka och dra nytta av revisorns rapportering. En rysare är att det mesta av EUs nya revisionsberättelse sannolikt ska komma att tillämpas på samtliga revisionsuppdrag, även de allra minsta. Det beror på att bestämmelserna om revisionsberättelsen läggs i ett direktiv istället för i en tvingande förordning.

Harmonisering? Nej, om det blir som ministerrådet föreslår blir det totalt sett snarare ”disharmonisering” av den internationella revisionen. Jag ser detta som ytterligare en påminnelse om att branschen måste sätta sig i förarsätet och ta ansvar för utvecklingen av revisionstjänsten.

Nästa steg blir alltså att ordförandelandet Litauen påbörjar förhandlingarna med EU-parlamentet och EU-kommissionen. Siktet är inställt på att parlamentet ska kunna rösta om hela paketet 4 februari 2014. Och om allt inte är på plats före parlamentsvalet i maj 2014 blir det ytterligare förseningar i beslutsprocessen.

Ja, än är inget klart och därför fortsätter FAR oförtrutet att påverka. Och utgångspunkten för våra argument finns, nu liksom tidigare, här.