Dan Brännström

Personligt om näringsliv och samhälle

Från och med nu blir det annorlunda

Landets lärare i redovisning på konferens i Göteborg.

Landets lärare i redovisning på konferens i Göteborg.

Detta inlägg bygger på mitt anförande på Handelshögskolan i Göteborg 5 november 2015, i anslutning till Nationella redovisningskonferensen för landet lärare i redovisning.

Tack för inbjudan att tala här på Nationella redovisningskonferensen. För mig är det mycket hedrande, dessutom extra kul att vi är på min gamla skola.

Jag vill inledningsvis knyta an till föregående anförande om redovisningen i AB Volvo. Redovisningen i företag och organisationer har över tiden differentierats med hänsyn till olika förväntningar och behov. Vi har därför fått IFRS för de noterade företagen och Bokföringsnämndens K-regelverk för de onoterade. Ingen av oss önskar att det lilla företaget ska tillämpa IFRS, inte heller att AB Volvo ska använda sig av K2.

De olika normgivningarna ska ge uttryck för god redovisningssed, men leder de alltid till en rättvisande bild och därmed bra beslutsunderlag? Här reser jag ett stort frågetecken, men hursomhelst har det funnits skäl att differentiera redovisningen.

På samma sätt är det med revisionen. Olika behov och förutsättningar hos revisionens intressenter tvingar fram en differentiering. Det sker naturligt genom revisorns och revisionsteamets anpassning på varje uppdrag men också på andra sätt.

För företag av allmänt intresse (noterade och finansiella företag) införs nästa år nya regler genom EUs revisionspaket. Bland nyheterna märks byrårotation och begränsningar i revisionsbyråns rådgivning till en revisionskund.

Ett positivt inslag i revisionspaketet är förnyelsen av revisorns rapportering. I fortsättningen behöver ingen leta efter revisorns slutsatser, de kommer nämligen först i revisionsberättelsen. I företag av allmänt intresse ska revisorn dessutom ange risker för väsentliga fel i den finansiella rapporteringen.

Parallellt med processen i EU har den globala standardsättaren IAASB förändrat standarden för revisionsberättelsen, bland annat genom att revisorn ska informera om betydelsefulla områden (Key Audit Matters). Eftersom de båda regelmakarna inte har lyckats enas om en gemensam revisonsberättelse måste vi i Sverige nu smälta ihop de båda versionerna till en.

Den utvidgade och mer transparenta rapporteringen från revisorn ger, menar jag, en unik möjlighet att stärka revisionens relevans. Men det förutsätter att revisorn visar integritet och verkligen pekar på sådant som aktieägare och andra intressenter har nytta av. Några länder har tjuvstartat med nya revisionsberättelsen och därför ska vi på Finforum 25 november få höra om marknadens respons i Storbritannien och Nederländerna. Bland de mer uppmärksammade revisionsberättelserna är den för Rolls-Royce där revisionsbyrån lägger ut texten ordentligt och till och med illustrerar med diagram.

Men hur är det – uppnås nu syftena med EU-paketet, nämligen att lyfta revisionskvaliteten och att bryta de stora byråernas marknadsdominans? Jag tror att revisorns utvidgade rapportering kan komma att skärpa revisionen men på frågan om marknadsdominansen bryts blir svaret ett nej. Som så ofta i utdragna processer blev resultatet något annat än vad som ursprungligen var tanken.

Ett annat uttryck för behovet av differentiering är initiativet till Nordisk standard för revision i mindre företag (Nordiska standarden). Vi har nyligen haft ett förslag ute på remiss i samtliga nordiska länder, och på FAR tog vi emot en flodvåg av remissvar – hela 117 stycken. Nu ska vi respektfullt utvärdera och hantera det stora engagemanget runt Nordiska standarden.

Nu vill jag att vi spanar på framtiden. För två år sedan presenterade vi en framtidsstudie som Kairos Future hade hjälpt oss att ta fram. Studien, som visar branschens förändringsresa fram till år 2025, har fått stort genomslag både här hemma och internationellt. En slutsats i studien är att andelen rådgivning växer. Vi ser till exempel hur lönekonsulter nu växer fram som en profession i branschen. Mot den bakgrunden kommer lönekonsulter att inom kort erbjudas medlemskap i FAR.

Digitaliseringen är också central i studien. Vi har därför bett Kairos Future att fördjupa analysen av hur det digitala landskapet kommer att utvecklas för mindre och medelstora företag. För tillsammans med andra trender kommer digitaliseringen att förändra det mesta i branschen: utbudet av tjänster, sättet att arbeta och ta betalt men också hur man rekryterar, leder och belönar medarbetare.

Från och med nu blir det annorlunda. Allt, allt, allt kommer att förändras. Men det sker inte över en natt utan successivt, och vi ser alltfler exempel på byråer som aktivt gör förändringsresan. Tidningen Balans har i ett specialnummer belyst några av dessa byråer.

Av stor betydelse är även hur företagens rapportering till omvärlden kommer att utvecklas. I en digitaliserad värld kan vi förvänta oss att den finansiella informationen ska finnas tillgänglig så att den kan konsumeras i realtid, i vart fall nästan i realtid. Jämför det med dagens situation där årsredovisningar blir offentliga via Bolagsverket upp till sju månader efter bokslutsdagen. Finns det ens något som heter årsredovisning om 10 år? Jo, kanske behövs ett årsavslut som grund för bland annat skatteändamål och ansvarsutkrävande.

Men det blir helt klart en annorlunda rapportering. Jag vill här tipsa om FEEs idéutkast ”The Future of Corporate Reporting” som sträcker sig bortom dagens normgivning och till och med initiativet till integrerad rapportering. I idéutkastet finns bland annat tankar kring en Core & More-modell, där Core utgör en sammanfattning av såväl den finansiella som den icke-finansiella informationen som intressenter typiskt sett behöver. More är kompletterande dokument med detaljerad information kring områden som hållbarhet, risker m.m.

Så några om ord om förväntningar på utbildningen i redovisning. Jag vill inte förekomma den workshop som revisionsbyråerna har imorgon på konferensen. Jag vill därför bara trycka på att studenterna måste få en helhetssyn. Det handlar om en företagsanalys som ger förståelse för affärsmodellen, vad som skapar lönsamhet och hållbara värden, hur avtal träffas och vilka risker som verksamheten rymmer. För det är först därefter som val av normgivning och redovisningsmetoder kan diskuteras.

Allra sist vill jag ge er – landets lärare i redovisning – tre utmaningar:
1. Utbilda morgondagens ekonomer, förmedla helhetssyn och analytisk förmåga. Och avvakta inte mer resurser till utbildningen, det går att göra underverk även utan pengar.

2. Var med i debatten och synliggör forskningen. Jag vill se mycket mer av er i media (inte bara i Balans). Och vi i branschen och övriga näringslivet vill veta när ni har spännande forskningsresultat och uppsatser att visa upp.

3. Kroka arm med oss och andra i arbetet med integrationen av nyanlända. Flyktingkrisen är en stor utmaning för samhället, men när vi hjälps åt vänds det till en stor möjlighet. Och utbildningen är en mycket viktig del i integrationen.

Tack för visat intresse!

< Föregående

Bakom varje siffra döljer sig ett människoöde

Nästa >

Min vecka på FAR

13 kommentarer

  1. Peter Beusch

    Hej Dan,
    Tack för att du var med här i Gbg och tack för dina kloka ord och råd inklusive utmaningarna. Det var hög klass på alla bidrag vid konferensen, med bredd och fokus samtidigt. Precis som det du sa och skriver om här på bloggen om affärsmodeller, lönsamheten, och framför allt hållbara värden, så hänger allt ihop. Vi måste tänka integrerat, även i termer av flyktingar och andra frågor, för att lösa utmaningarna som står framför dörren, och du är en utmärkt inspirationskälla för detta, tack.

  2. Tack för en bra artikel!
    Jag närvarade också under delar av konferensen. Vad jag under denna korta tid insåg var att det fanns oerhört mycket intressant forskning och utbildning inom området. Som representant för näringslivet vill jag ta mer del av detta. Punkten ”Var med i debatten och synliggör forskningen.” är viktig tycker jag

    • Dan

      Hej Jan! Ja, forskningen erbjuder en stor outnyttjad potential!! Här måste vi hitta vägar att kommunicera bättre!!

  3. Sven-Arne Nilsson

    Hej Dan!
    Inledningsvis instämmer jag i vad Peter Beusch och Jan Söderqvist redan hunnit säga.

    Det finns mycket att anknyta till i ditt anförande, och jag tar här upp vad du sade om att det finns skäl att differentiera redovisningen. Det har du helt rätt i, och frågan är om det inte finns skäl att differentiera mera. Jag anknyter här till en notis i dagens Dagens industri (s 14) om vilka de svenska kriterierna ska vara för kategorin stora företag: mycket lägre än EU-rättens högstagränser så att många fler företag tvingas till bl.a. hållbarhetsrapporter, ifrågasätter Claes Norberg, redovisningsexpert på Svenskt Näringsliv.

    Det leder mina tankar till Redovisningsutredningens del- och slutbetänkanden där det verkar sitta i ryggmärgen på det svenska redovisningsetablissemanget att sätta olika gränser lågt, så att många fler företag tvingas upp i mer sofistikerade regelverk, med allt som det medför i fördyringar och försvåringar. — Varför inte verkligen tänka småskaligt först, och så låta ”marknaden” avgöra om ett enskilt företag ska rapportera enligt ett ”högre” regelverk? (Om ”marknaden” kan avgöra om ett aktiebolag behöver revideras eller ej, varför kan den då inte avgöra om K2 räcker, eller om det krävs koncernredovisning enligt IFRS, för att ta ytterligheterna?)

    Redovisningsetablissemanget är förvisso inte bara redovisningsutredaren utan även BFN: varför tvingas alla stora företag att rapportera enligt K3? Claes Norberg uttalar sig om hållbarhetsrapportering, men nog kan man travestera honom och hävda: det finns ett begränsat allmänintresse för rapportering enligt K3 från onoterade företag, även om de är stora.

    • Dan

      Tack Sven-Arne för din kommentar!
      Intressant tanke att låta marknaden styra val av normgivning, det blir lite som i USA – och det funkar ju!

  4. Caisa Drefeldt

    Hej Dan och tack. Det var ett intressant det du sa. Som en liten parantes till Sven-Arne så i och med fullharmoniseringen för mindre företag i Europa så måste K3 ändras för mindre företag, dvs många upplysningskrav kommer att tas bort. K2 är inte så enkelt som kan påskinas och är inte skrivet för företag som har komplexa transaktioner. K3 ligger betydligt närmare hur företagen redovisade innan K-världen än vad den allmänna uppfattningen är.

    • Dan

      Caisa, du har rätt om K3. Uppfattningen är att det är ett komplext regelverk. Det är synd, för ofta – t.ex. i BRF – är K3 att föredra.

  5. Sven-Olof Yrjö Collin

    Ju mer text, ju mer kan tolkas. Tills man nått ett maximum, där texten till slut blir meningslöst omfångsrik. Förslaget om expansion av revisionsberättelsen är bra för sysselsättningen, ty framgent kommer ett nytt skrå att etablera sig, revisionsanalytiker, dvs de som har sakkunskap i konsten att uttolka revisorerna berättelser.
    Möjligen lite för skämtsamt, men mer information behöver inte betyda bättre beslutsunderlag, ty all information tolkas innan det övergår till handling.
    För oss i det akademiska skrået öppnas hart när oändliga möjligheter att hålla våra studenter i sysselsättning med att undersöka dessa berättelsers relevans och påverkan. Så vi drar vårt strå till stacken.
    Rotation, som du tar upp, borde skapa mer produktutveckling och betydligt mer marknadsföringsutvecklande engagemang i byråerna. Det innebär att utbildarna borde preparera de framtida redovisningsassistenterna i förmåga att läsa marknaden för tjänsterna, och förmåga att utveckla tjänsterna, inklusive marknadsföringen av dem.
    Vad du säger är att revisionsmarknaden är stadd i kraftfull förändring. Ett förändringstryck som vi i utbildningen och forskningen skall ta till oss. Nu.
    Gott så!

    • Dan

      Sven-Olof, tack för kloka kommentarer!
      Kanske dags för ett nytt pris: Bästa revisionsberättelsen

  6. Sven-Arne Nilsson

    Kloka ord av Sven-Olof Yrjö Collin, om mer omfångsrika texter och följderna av sådana. (Däremot fungerar nog byrårotation inte riktigt som Collin föreställer sig.) De orden sade Collin dock om den kommande utvidgade revisionsberättelsen. Även om den kanske blir på ett par sidor är det närmast ett intet jämfört med den kompletterande normgivningen. BFNs K3-dokument är visserligen på ”bara” 292 sidor, men till K3 finns ju en komplettering på knappt 1 000 sidor och en annan på drygt 1 000 sidor. Ändå inte sällan så att jag inte vare sig i den kompletterande normgivningen eller kompletteringarna hittar lösningen på ett redovisningsproblem, trots att det inte är udda problem. Vidare möter jag om och om igen, när det som nu är säsong kanske varje vecka, att duktigt, driftigt och erfaret folk förlorar fotfästet i regelverken. Sist här, men inte minst, leder den invecklade normgivningen lätt till att rådgivare gör beräkningar eller lösningar som går långt utöver vad företagets redovisningssituation motiverar. Ofta ska sedan en annan byrås experter tränga in i och begripa detta. (Förhoppningsvis är det inte mer sådan rådgivning som Kairos Future prognosticerar, men timmarna går och kostnaderna stiger.) – Så nog har, med Collins ord, ”ett maximum, där texten till slut blir meningslöst omfångsrik” nåtts.

    Jag noterar även Caisa Drefeldts lilla parantes (sic) till mig men undrar över vad som menas med att ”K3 ligger betydligt närmare hur företagen redovisade innan K-världen än vad den allmänna uppfattningen är”. Kan det vara komponentansatsen för byggnader, eller kanske långtgående identifiering av immateriella tillgångar vid företagsförvärv? Notera företagen i gemen. Är detta studerat och dokumenterat? Om så, var hittar jag det? Beträffande vad Drefeldt också skriver om att K2 inte är så enkelt som kan påskinas kom nyligen ett sexsidigt, tätskrivet dokument med kommentarer till K2 under mina ögon, tvetydigheter, ofullständigheter och rentav obegripligheter. Därtill är BFNs brevsvar numera väl allom bekanta, i och för sig var för sig begripliga men med oförutsägbarhet som konsekvens. Med mina ord ovan att även redovisningsexpertisen förlorar fotfästet. Detta om K2 bör förstås mot bakgrund av att en hel del tid och möda lades ner på ett utkast till K2, omfattande remissvar gavs på det och bearbetning av dem under ytterligare tid och möda följde. Särskilt i dessa tider är det inte utan att man kommer att tänka på Hej tomtegubbar: ”En liten tid vi leva här med mycken möda och stort besvär.” – Något förefaller vara galet, och jag tror inte att det hjälper att ” slå i glasen och låt oss lustiga vara”.

    Hur hamnade vi i detta tillstånd? Bortsett från att den sociala ingenjörskonsten under mitten av 1900-talet nog finns i kulissen så startade det med BFNs projekt på 90-talet att göra lättnadsregler i Redovisningsrådets rekommendationer, och viktigt är att detta projekt handlade inte minst om BFNs behov av raison d’être. Anders Bengtsson hade sedan 2004 rätt i sin analys av detta projekts omöjlighet, men han hade fel i sin syntes, K-regelverken. Om inte fel så åtminstone ett fall av Poppers oavsiktliga följder av avsiktliga mänskliga handlingar. Om det 2004 alls närmare övervägdes att tvinga in alla stora företag i K3 så var det före baseringen av K3 på IFRS for SMEs, med hela krångligheten. Det ena följde efter det andra under åren som gick, och nog har K-regelverken blivit ett fall av talesättet eller liknelsen om hönan och kritstrecket.

    Hur tar vi oss ur detta? Först och främst genom att få hönan att sluta stirra på kritstrecket. Därefter att ur K2 ta bort alla försvårande förenklingar och att befria alla stora (men onoterade) företag ur K3. Alla stora företag utan Drefeldts komplexa transaktioner kan därmed rapportera enligt ett K2 som inte är en tvångströja, naturligtvis med upplysningar enligt det omstrukturerade kapitel 5 i den kommande ÅRL. Därtill pröva om företag med komplexa transaktioner kan finna vägledning för olika sådana i RFR 2, som ju innehåller anpassningar till svensk företagsbeskattning och associationsrätt och hela tiden är à jour. K3 skulle i så fall kunna läggas ner i och med omarbetade ÅRL. Sist men inte minst återupprätta FAR som kompletterande normgivare, gärna även SRF (jfr. SOU 2014:22 avsnitt 2.2.4).

    • Dan

      Tack Sven-Arne! En sak är säker: du har skrivit den längsta kommentaren på bloggen! Ska ta till mig den bit för bit, inte minst din avslutning om att återupprätta FAR som normgivare på redovisningsområdet.

      • Sven-Arne Nilsson

        Tack för det Dan! Denna gång ska jag fatta mig kortare, men när du, och kanske andra, tagit till dig kommentaren vill jag föreslå en fördjupning, Mari Paananens (med kollegors) studie: Increases in Accounting Regulation: Is ’More’ Actually ’Less’? (Underlag för ett seminarium på Handels, Stockholm, på fredag.) Visserligen består empirin i den av noterade amerikanska företag, men jag hävdar att resultaten gäller analogt i Sverige, och nog starkare för K3-området. (Den beprövade erfarenheten är ju inte vad den var, men nog lutar vi oss mot vad forskningen kommer fram till? I så fall långtgående konsekvenser av denna studie.) – Om du, eller kanske andra, vill få studien så skicka en rad om det till mig: sanilsson@deloitte.se

Lämna ett svar till Jan Söderqvist Avbryt svar

Powered by lovecraft Anders Norén