Dan Brännström

Personligt om näringsliv och samhälle

Höga skadestånd tvingar fram ny lagstiftning

Idag överlämnade utredaren Kristina Ståhl sitt betänkande om revisorns skadeståndsansvar till justitieminister Morgan Johansson.

I betänkandet föreslås att revisorn och bolaget kan träffa avtal om ett tak för skadeståndsbelopp. Vidare föreslås att reglerna om jämkning förtydligas så att den avsedda ansvarsfördelningen mellan bolagsorganen verkligen beaktas. Utredningen föreslår även att företag som avger bolagsstyrningsrapporter ska upplysa om ansvarsförsäkringar för styrelseledamöter och vd.

Jag menar att det är hög tid att vi i Sverige påbörjar anpassningen av ansvarsreglerna till en ny verklighet. Höga skadeståndsanspråk – samtidigt som revisorn i praktiken ensam får stå för skada som styrelse och vd egentligen ansvarar för – leder till orimliga konsekvenser. Det är därför positivt att utredningen bekräftar behovet av ändrad lagstiftning.

Eftersom lagstiftaren ställer krav på högkvalitativ revision har regering och riksdag även en skyldighet att ge branschen rimliga förutsättningar. För revisionens intressenter är det också avgörande att branschen kan behålla och attrahera personer med rätt kompetens. Utredningens förslag om ändrade regler är därför angelägna steg i rätt riktning.

< Föregående

Inte ens vartannat bolag har revisor

Nästa >

Så implementeras EUs revisionspaket

1 kommentar

  1. Jag håller med om att utredningen är ett steg i rätt riktning. Särskilt den föreslagna möjligheten för revisorn att genom avtal med bolaget begränsa det interna skadeståndsansvaret gentemot bolaget är intressant och torde som utredningen anför motverka risken för att bolagsledningens ansvar övervältras
    på revisorn. Denna möjlighet skulle införas genom ett tillägg av ett nytt stycke i 29 kap. 2 § ABL (i författningskommentaren anges det felaktigt till 29 kap. 3 § ABL):

    ”Genom avtal mellan bolaget och den som avses i första eller andra stycket kan ersättningsskyldigheten begränsas för skador som inte orsakats uppsåtligen eller av grov oaktsamhet. Ett sådant avtal är bindande för bolaget under
    förutsättning att ansvarsbegränsningen är skälig och har godkänts av bolagsstämman.”

    Ansvarsbegränsningen föreslås alltså inte gälla för skador som vållats uppsåtligen eller av grov oaktsamhet. Det är inte så konstigt. Vidare krävs enligt förslaget att ansvarsbegränsningen är skälig och har godkänts av bolagsstämman. En intressant fråga i sammanhanget är vilken majoritet som bör krävas för ett sådant godkännande. Enligt 29 kap. 8 § ABL kan uppgörelser mellan bolaget och den som är ersättningsskyldig enligt 29 kap. 1–3 §§ ABL endast träffas av bolagsstämman och endast under förutsättning att inte ägare till minst en tiondel av samtliga aktier i bolaget röstar mot förslaget om uppgörelse.

    Utredningen anger att ”avtal om ansvarsbegränsning bör godkännas av bolagsstämman med det majoritetskrav som följer av 7 kap. 40 § ABL”, men det är något oklart i föreslagen lagtext huruvida den särskilda minoritetsskyddsregeln i 29 kap. 8 § ABL skulle gälla vid godkännande av ett sådant avtal. Att inte ge en aktieägarminoritet av angiven storlek en möjlighet att förhindra avtalet skulle strida mot lagens grundläggande principer om minoritetsskydd i skadeståndsfrågor; samtidigt skulle möjligheten för en minoritet att förhindra avtalet kunna leda till att reformen inte får avsedd effekt.

    Hur som helst finns det anledning att återkomma till frågan i andra forum.

Kommentera

Powered by lovecraft Anders Norén