Dan Brännström

Personligt om näringsliv och samhälle

Hur många kan man tjäna?

Vissa förändringar sker smygande, utan tydliga beslutspunkter. Att revision ska ske ”in the public interest” är en sådan.

Det började efter Enron, och sedan har mantrat att revision sker för ”det allmännas bästa” (finns det en bättre översättning?) vuxit sig allt starkare hos bl.a. IFAC, men det finns liknande uttryck också i EU-kommissionens revisionspaket, där det bl.a. heter om revisorsrollen: ”This entrustment responds to the fulfilment of a societal role in offering an opinion on the truth and fairness of the financial statements …”

Det finns en koppling också till finanskriserna, men alla har inte sett eller tagit till sig förändringen. När man läser vad Kollegiet för svensk bolagsstyrning skriver till regeringen blir det särskilt tydligt. Visst har staten alltid varit en intressent till revisionen, men en uttalad ”samhällsroll” är något annat och större. Eftersom revision är en del av bolagsstyrningen väcks därför följande frågor hos mig:

Är det hållbart att revisorn verkar ”in the public interest” medan övrig bolagsstyrning utgår från ägarnas krav och förväntningar?

Hur länge dröjer det innan även styrelsen verkar ”in the public interest”? Kanske märker vi inte heller när den förändringen sker …

< Föregående

Vilken stjärnsmäll!

Nästa >

Bad cases make bad law

10 kommentarer

  1. Catharina Johansson Söderström

    Tankeväckande…

    Vill passa på att tacka för bra blogg och önska Glad Påsk!

    Catharina

    • Dan

      Tack Catharina!

      Jag önskar dig, och alla andra som besöker bloggen, en riktigt Glad Påsk!!

  2. Sven-Olof Collin

    Man kan ju anse att revisorn skall säkerställa bolagets information på sådant sätt att ett beslut som bygger på bolagets information inte påverkas av informationens kvalité. Det innefattar alla som fattar beslut utifrån bolagets information. Det är väl så man bör definiera ’det allmänna’. Sedan kan i framtiden tillkomma andra typer av beslut, som t ex miljömässiga och etiska, men de innefattas ju ännu inte i revisionens ansvar, utan utgör frivilliga åtaganden. Kollegiet för svensk bolagsstyrning är ett intresseorgan och i denna fråga tycks de ha en ganska frän och snäv tolkning som känns mer anglo-amerikansk, där rädslan för att ägarna skall lämnas utan beaktande är stor och berättigad. I Sverige finns ännu inte denna risk, även om vi med dagens institutionella ägande är på väg mot Anglo-amerikanska förhållanden med svaga ägare och starka direktörer. Jag tror att vi om 20 år kommer att beskriva dagens fas som tiden då de gamla ägargrupperna och familjerna stred mot det institutionella kapitalet. Bolagskoden kan tolkas som en arena där dessa grupper för sina strider. Avhandlingar om detta är på väg.
    Att knyta revisorn till ägaren och ägarens informationsbehov är sannolikt inte i enlighet med svensk bolagsstyrningstradition och är sannolikt inte i överensstämmelse med en modern syn på revisorns roll.

    Men det är värt att notera att kollegiet flaggar för risken att styrelsens roll kan urvattnas. Det har den redan gjort genom den amöba-aktivitet som vi sett, delvis genom kollegiets försorg, där antalet subutskott hart när ökar progressivt. Jag tror att revisorerna framgent skall fortsätta vara noga med att upprätthålla gränsen till styrelsen och till styrelsens ansvar. Och att säkerställa information, oaktat vem som råkar använda den.
    Så svaret på din fråga är att den är felaktigt formulerad. Revisorn tjänar inte någon, utan en sak, god finansiell information som underlag för beslut.
    För övrigt utspelar sig ett liknande drama på universiteten, där den akademiska professionen skall förmås böja sig för olika intressenters krav. Så något paradoxalt är det att medan somliga skriver om kunskapssamhället, så ser vi processer vars konsekvens är att professioner försvinner.

    • Dan

      Sven-Olof,

      Du skriver mycket insiktsfullt. Och visst, revisorn tjänar inte någon i betydelsen att revisorn är lojal (förbjudet ord) mot någon särskild intressent, t.ex. ägarna. Lojaliteten handlar istället om den egna professionen och den goda seden. Men så har vi den tydliga utvecklingen mot ”the public interest” som en allt viktigare intressent.

      Men vem är den intressenten? Håller med dig om att ”det allmänna” bör definieras. Och hur påverkas revisionen i förlängningen?

      Sedan är jag nyfiken på det du skriver om professionernas död. Vad är det du ser framför dig?

  3. Mats Olsson

    Public interest ställs definitionsmässigt i regel som kontrast mot egenintresse. Men är inte ett seriöst och väl fungerande näringsliv/samhälle något av allmänt intresse, utan att fördenskull särintressen från olika intressenter inte beaktas. ALLA, oavsett var i samhället man befinner sig, torde väl normalt sett ha glädje av att vi har ett fungerande näringsliv, och alla kan bidra på sitt sätt utifrån sina förutsättningar. Jag upplever att vi som profession i allra högsta grad gör detta – och att det inte bara är ett uttryck för public interest utan de facto även vår vårt egenintresse, att ha kunder som är intresserade av våra tjänster. Om vi har balans menar jag att ett starkt public interest inte utesluter ett starkt egenintresse och att vi bör undvika att hamna i ”vi och dom” -situationer.

    Mats Olsson

    • Dan

      Mats,

      Det är lätt att hålla med dig, men …

      Vad jag ville uppmärksamma alla på är att ”the public interest” har blivit en stark intressent till revisionen, främst när det gäller större företag, utan större debatt eller formella beslut. Det gör att övriga intressenter inte ens vet om det.

      Jag tror att effekten av den förändrade intressentbilden blir att revisionen dras isär så att vi får olika revisionstjänster för små respektive stora företag. Det går inte att hålla ihop allt i ISA. Jag återkommer till det i ett nytt inlägg.

  4. Per Lekvall

    Sven-Olof Collin verkar ha missuppfattat en del om Kollegiet. Om Kollegiet är ett ”särintresse” är en stor del av svenska näringslivet det också. Kollegiet är ett sakorgan inom Föreningen för god sed på värdepappersmarknaden, en ideell förening med tio näringslivsorganisationer som huvudmän (se http://www.godsedpavpmarknaden.se) med uppdraget att verka för god bolagstyrning i svenska bolag och att främja god sed på den svenska aktiemarknaden.

    Att Kollegiet skulle stå för ett anglosaxiskt synsätt i bolagsstyrningsfrågor är också ett märkligt påstående. Det är snarast precis tvärtom. Kollegiet har under sin hittills åttaåriga tillvaro kraftfullt verkat för att försvara svensk praxis och svenska traditioner mot den starka influens från anglosaxisk bolagsstyrning som kommit via EU:s harmoniseringssträvanden på detta område under det senaste decenniet. Ett exempel på detta är den utveckling mot alltfler ”subutskott” i styrelsen som Collin välmotiverat vänder sig mot. Men tvärtom vad han verkar tro har Kollegiet kämpat mot denna utveckling och envist, ofta i direkt konflikt med EU-kommissionens synsätt, hävdat en svensk bolagsstyrelses rätt att själv välja om den vill inrätta olika utskott eller inte.

    Däremot företräder vi synsättet att stark ägarmakt är till fördel för ett väl fungerande näringsliv, vilket också är det som främst utmärker den svenska bolagsstyrningsmodellen. Vi ser således (med grund i den s.k. principal-agent-teorin) bolagsstyrning som i princip en fråga om att se till att bolag, som inte leds av sina ägare, ändå sköts med ägarnas intresse för ögonen. Och i det perspektivet ser vi också revisorn som i första hand ägarnas instrument för att granska bolagets redovisning samt styrelsens och VD:s förvaltning av bolagets angelägenheter. Vi delar därför Dans och många andras oro för vad som i förlängningen kan bli följden av en alltmer breddad roll för revisorn. Risken är, som framhålls i Kollegiets synpunkter till Justitiedepartementet på EU-kommissionens förslag till ny förordning och ändrat direktiv om revision inom EU, att detta riskerar att urvattna styrelsens ansvar och på sikt tvinga samhället att i ökad utsträckning ta ansvar för de börsnoterade bolagens skötsel. Och sedan är vi inte långt från den planekonomi som nyligen nedmonterats i den östliga halvan av vår kontinent.

    Per Lekvall
    Ledamot av Kollegiet för svensk bolagsstyrning

    • Dan

      Per,

      Jag är inte så orolig över en breddad roll för revisorn. Delvis har revisorn i ett företag av allmänt intresse redan detta, även om revisionsstandarder (ISA) och annan reglering inte har hängt med i svängarna. Vad som oroar däremot är att utvecklingen på revisionsområdet inte är synkad med bolagsstyrningen i övrigt. Kollegiets brev till regeringen är ett tydligt bevis på detta.

      ”Planekonomi” – tja, om Barnier får som han vill så blir det i alla fall en annorlunda ekonomi än den vi trodde EU önskade för bara 5-6 år sedan. Då var ”simplification” mantrat i Bryssel. Nu är det ”oversight”. Det värsta är att det är så få som verkar bry sig.

  5. Sven-Olof Collin

    Jag är bara så van vid att få studenter, som glatt citerar kollegiet, att reflektera kring bolagets roll, speciellt i Europa, där vi förvisso haft en stark ägarmakt, men också en relation till staten som ibland kallats korporativistisk. I kollegiets text står enbart om ägarmakt, och överenstämmer då med agentteorins Angloamerikanska syn, eller låt oss säga, förhoppning om ägarnas primat.
    När det gälller intresse, så är det lustigt att se hur intresse, som per definition är ’sär’, blir en ’missuppfattning’. Som ekonom är det naturligt att börja med frågan, vem vinner på detta, och därvid letar man intresse. Om det är missuppfattning, då är jag rädd att bolagsstyrningsforskning bygger på missuppfattningar.
    Även om jag gärna ser revisorn med något naiva ögon, som de medeltida riddarna som skapar förtroende, inte bara för enskilda bolag, utan för ekonomin som helhet. Men jag har gjort undersökningar som visar på att de inte alltid är så ridderliga. Perfektion är blott en ambition och förhoppning. Men allt är relativt, och vi har också gjort undersökningar som visar på att de är oändligt mer professionella, i meningen stabila i sina bedömningar, relativt sådana organisationer som skatteverket.
    Avslutningsvis skulle jag därför vilja att vi betydligt mer debatterade problemet med osäker bedömning från skatteverkets sida, än från revisorerna.

    • Dan

      Sven-Olof,

      Visst, men hur var det med professionernas framtid? Är det överdriven reglering som kväver eller avser du något annat när du säger att professionerna är på väg bort?

Kommentera

Powered by lovecraft Anders Norén