Dan Brännström

Personligt om näringsliv och samhälle

Hur verkligt är verkligt värde?

Börsbolagens bokslut bygger till stor del på värdering till verkligt värde. Men kan det vara så illa att det egentligen inte finns ett verkligt värde? Jag slås av den tanken när jag läser hur Finansinspektionen argumenterar för att tradingportföljen i HQ Bank var felvärderad i bokslutet 2009. Det är inte länge sedan jag tog del av förre HQ-revisorns argumentation som landade i slutsatsen att bokslutet inte var missvisande.

Kan båda ha rätt beroende på vilka antaganden som görs? I så fall måste vi defintivt byta det illa valda uttrycket ”verkligt värde” till något annat. ”Möjligt värde”?

Det finns fler bokslut där värdering till verkligt värde har hamnat i fokus. Peter Malmqvist har pekat på några sådana fall. Han kritiserar revisorerna, men missar helt styrelsernas och ledningarnas ansvar för den finansiella rapporteringen.

Redovisning till verkligt värde är ytterst komplext. Det är svårt för styrelser och ledningar att tillämpa. Det är också knepigt för revisorer att granska. Och inte heller kan det vara enkelt för tillsynsmyndigheter.

Ska vi ha det så här? Ingen vill gå tillbaka till en överdrivet försiktig redovisning, men visst vore det bättre med en redovisning som inte bygger på teoretiska modeller eller som är så beroende av förändringar i omvärlden.

Redovisning ska ge uttryck för vad ett bolag presterar. Det är också tanken bakom redovisning till verkligt värde.

Har det lyckats?

Föregående

Grönboken utmanar den svenska bolagsstyrningen

Nästa

Kampen mot korruption måste föras brett

2 kommentarer

  1. Peter Malmqvist

    Dan,

    Lösningen är påfallande enkel. Redan idag har vi avsnittet ”övrigt totalresultat” under den ordinarie resultaträkningen. Redan idag består den av orealiserade värdeförändringar. Det som behövs är att de värdeförändringar som skall redovisas enligt IAS 39 (finansiella instrument), IAS 40 (förvaltningsfastigheter) och IAS 41 (biologiska tillgångar, i Sverige skog) läggs som ”övrigt totalresultat” och återcirkuleras till den ordinare resultaträkningen när värdet realiserats genom en transaktion. Då skulle vi få den bästa av båda världar – ett transaktionsbaserat resultat, som är förhållandevis lätt för analytiker att prognostisera, samt en del med värdeförändringar, som kan vara intressanta att ha tillgång till, trots att osäkerheten kring dessa värden ofta är stor.

    Applicerat på HQ hade det inneburit att de orealiserade vinster som HQ, enligt FI:s utredning, räknade fram på optionsportföljen genom att ändra olika volatilitetesantaganden, skulle ha lagts in i ”övrigt totalresultat” och förts över till det ordinarie resultatet när de realiserats. Det ordinarie, transaktionsbaserade resultatet hade då visat markanta förluster under flera kvartal, 2008-2009, vilket hade fått många placerare att reagera. Då hade både ledning och styrelse fått svara på frågor. Då hade förklaringar kommit fram, som var och en hade fått ta ställning till. Som läget nu var fanns det inte spår av dessa orealiserade vinster i HQ:s räkenskaper efter 2005. Inte ett spår. Det är i själva verket den verkliga skandalen…, inte ett spår.

    • Dan

      Tack Peter!

      Jag har hört kollegor uttala sig om din kommentar om HQ och verkligt värde. Några säger att du har helt rätt, andra säger att du har helt fel. Men ingen träder fram offentligt …

      För egen del är jag fortsatt skeptisk till verkliga värden när det inte finns vettiga marknadspriser att hänga upp dem på. Det är inte bra för redovisningens trovärdighet med en alltför stor inbyggd osäkerhet. Och vem läser notupplysningarna om riskerna i värderingen?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén