Det har inte gått två år sedan Annie Lööf och Anders Borg initierade förändringar i beskattningen av delägare i s.k. fåmansföretag (3:12-reglerna). Nu är det dags igen. I fredags aviserade regeringen en omfattande översyn, som om 2013 års reformering aldrig ägde rum.

Förutom att åtgärda upplevda missförhållanden genom att införa krav på ägande om fyra procent gjorde lagstiftaren 2013 en hyggligt bred översyn och ändrade reglerna i ett antal avseenden – i flertalet fall positiva. Jag fick intrycket att Lööf och Borg kryddade anrättningen så att främst större revisions- och advokatbyråer skulle få det ”de förtjänade” medan övriga fick förbättringar. Sammantaget togs reformeringen emot huvudsakligen positivt.

Budskapet i det nytillkomna utredningsdirektivet bådar däremot inte gott. I utredningens ursprungsuppdrag ingick att titta på vissa problemområden inom 3:12 kopplade till generationsskiften i de så viktiga familjeföretagen, men nu är det uttalade syftet att ytterligare begränsa möjligheten till omvandling av inkomst av tjänst till inkomst av kapital som ju beskattas lägre. Detta ska ske genom att komponenterna i de redan komplexa 3:12-reglerna skruvas åt, något som säkert gör reglerna ännu krångligare och som hotar den angelägna förutsebarheten. Det står helt klart att detta kommer att slå mot de viktiga jobbskaparna – landets företagare.

Låt oss nu stanna upp ett ögonblick och ställa oss några frågor:

  • Varför var det ingen som initierade nu aktuella förändringar i samband med översynen 2013?
  • Var kommer kastvindarna ifrån?
  • Var finns det genuina engagemanget för små och medelstora företag?