Korruption är ett hett ämne. Det debatteras i DI idag och under Almedalsveckan hålls det många seminarier kring mutor och korruption. Jag medverkade själv i PwCs seminarium Mutor – vem bryr sig?

Korruption måste hållas på lägsta möjliga nivå, och helst elimineras. För i slutänden får alla vara med och betala. Inom EU-länderna uppgår kostnaden för korruption till 120 miljarder euro. Det motsvarar ungefär budgeten för själva EU.

Jag tryckte på tre faktorer i kampen mot korruption:

1. Tonen från toppen – styrelser och ledningar har ansvar men det är viktigt att de också tar ansvar och visar på de värderingar som ska gälla i organisationen. Den interna kontrollen med policys och riskanalyser ingår också i tonen från toppen. Jag hoppas att den nya mutkoden kan bidra positivt till ett större engagemang från toppen.

2. Transparens – vi måste slå vakt om den öppenhet vi har i Sverige. Jag tänker bland annat på hotfulla idéer från EU-parlamentariker om att begränsa eller till och med förbjuda offentliggörande av årsredovisningar, allt för att spara pengar …

3. Kompetens – även om revisions- och rådgivningsbranschen har stor kompetens att erbjuda i de komplicerade utredningarna måste polis och åklagare själva ha spetskompetens. Inläggen från statsåklagare Nils-Erik Schultz övertygade mig inte om att polis och åklagare vare sig har, eller inom närtid kommer att få, tillräckliga resurser.

På vägen till Visby nämnde jag för en medpassagerare att jag skulle debattera korruption. Kommentaren blev: ”Vad intressant! Men sådant åker man aldrig fast för!”

Nej, för efter lång (alltför lång) tid brukar det heta att utredningen läggs ned eftersom det inte går att styrka brott. Någon som känner igen detta?

Om vi inte ska bli korrupta – hemska tanke – måste polis och åklagare vässas för den extremt viktiga uppgiften att hejda korruptionen. Tyvärr är det så.

Detta ska jag nu gå och diskutera med företrädare för oppositionen. En av fördelarna med Almedalsveckan är det korta avståndet mellan ny insikt och möjligheten att påverka.