Dan Brännström

Personligt om näringsliv och samhälle

Min dag med påven

Så nära kom jag påven.

Så nära kom jag påven.

Det känns direkt när jag vaknar. Fredagen 14 november 2014 blir en annorlunda dag.

Och det finns verkligen en anledning till att det ska bli en minnesvärd dag. Påven Franciskus har beviljat audiens för branschen, och intresset är stort. Utöver de 4.000 deltagarna på världskongressen ansluter italienska kollegor med familjer. Vi är 6.499 personer som är anmälda till audiensen. Vilken final på en världskongress!!

Jag oroar mig på morgonen inför ett utdraget köande på Petersplatsen och alla säkerhetskontroller vid Vatikanstaten. Så när jag anar att en ”VIP-buss” ska transportera IFAC-potentater tar jag mod till mig och frågar om det finns plats för mig. Häng med Dan, blir svaret och innan jag vet ordet av har jag en biljett i min hand som ger mig plats långt fram i Paul VI Audience Hall.

Klockan är nio när vi lämnar hotellet. Det går nästan att ta på den förväntan som finns i bussen. Jag tittar ut och njuter av vyerna. Solen värmer upp ”Den eviga staden” till 20 grader i mitten av november. Vi kör på en bro över Tiberns bruna vatten. Nu är vi nära.

Väl framme vid Peterplatsen uppstår lätt förvirring. Vilket företräde ger egentligen den lilla biljetten? Vi hänvisas mellan flera säkerhetsvakter som alla ger olika besked. Det låter som att en till och med hotar med att tillkalla polis. Det är bara att hålla sig lugn, och plötsligt öppnas alla portar. Trots att det piper frenetiskt när vi går genom säkerhetskontrollen vinkas vi glatt vidare.

Klockan är 10.30 när vi träder in i den stora audienshallen. Jag står inför ett val. Ska jag sätta mig tillsammans med IFAC-folket till vänster eller bland italienarna till höger? Jag väljer italienarna och bänkar mig på första raden. Om jag får chansen vill jag naturligtvis hälsa på påven.

Det är en och en halv timme kvar. Klockan 12.00 ska påven göra entré. Tiden går fort. IFACs nyutnämnda ordförande Olivia Kirtley sitter i ett hörn med två italienska kollegor och tränar på sitt anförande. Talet till påven ska ju inte vara på ”american english” utan på italienska. Hela tiden fylls hallen med människor och en allt större förväntan. Det pratas och fotograferas, och Vatikanstatens säkerhetspersonal rör sig fram och tillbaka vid det stora podiet.

Nu är klockan 12.00. Spänningen förtätas. Då och då utbryter applåder och alla reser sig upp för att välkomna påven, men nej – det är falskt alarm. Gång efter gång.

Jag tittar på klockan som är 12.23. Då sker en plötslig scenförändring. Schweizergardet ställer upp och livvakter rusar mot bakre ingången. Påven gör entré och möts av applåder och ett stort jubel. Tankarna går till responsen när en superartist går ut på scenen. På skärmar följer jag hur en påtagligt glad påve tar många i hand, klappar barn och kysser de minsta på huvudet.

Nu är påven framme vid första raden och han väljer att gå till höger, åt mitt håll. När han är 10 meter bort mumlar jag på hälsningsfrasen ”Your Holiness” som ingått bland alla förhållningsregler inför audiensen. Jag hinner också tänka tanken på hur jag smidigt ska böja höger knä mot golvet … Då viker påven plötsligt av och går upp mot sin stol.

Påven talar under ca 10 minuter och ber en bön, allt på italienska. Det görs många korstecken i hallen när alla upprepar påvens Amen.

Påven går nu ned från podiet och hälsar på IFAC-folket till vänster. Valde jag fel sida? Påvens vandring ut ur hallen påminner om hans inträde – stort jubel och utsträckta händer, alla vill hälsa på den populäre påven. Plötsligt är han borta, och det blir faktiskt lite tomt i den fulla lokalen.

Jag frågar en italiensk kollega om påvens budskap. Svaret ryms i en enda kort mening: Människan är viktigare än pengar. Det låter enkelt och självklart, men kräver mycket eftertanke. Kollegan tipsar också om att påvens alla tal läggs ut på nätet. Så här är länken till påvens uppmaning till branschen att ta socialt ansvar.

Jag lämnar Rom med en go’ känsla. Påven har absolut utmanat branschen men också välsignat den. Det behövs, för ibland är det tufft där ute.

Föregående

Ett larm från UC som måste tas på allvar

Nästa

Innovation på 60 minuter

2 kommentarer

  1. Roland Utbult

    Härligt Dan att komma så nära en person som är så viktig för över en miljard katoliker och många andra. Hans ställningstagande för de fattiga och utsatta skapar förtroende runt om i världen, liksom hans val av en enklare livsstil. Sjäv kom jag nästan lika nära förre påven Benedikt XVI när jag besökte Petersplatsen (tillsammans med en miljon andra) för några år sedan. Påven var väldigt glad över att se mig. Han sa det inte men jag såg det på honom…!

    • Dan

      Ja, Roland – ödmjukhet är en dygd …
      Men jag återvänder gärna till påvens tal. Riktigt starkt, tycker jag!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén