Dan Brännström

Personligt om näringsliv och samhälle

Mindre är mer

Nya signaler tänder hopp. Jag tänker på vad jag hör från EU-parlamentets processande av EU-kommissionens revisionspaket. Utifrån det fyrkantiga förslagspaketet mejslas det nu fram något som kan fungera i praktiken. Parlamentets sågning av kommissionens konsekvensanalys har alldeles säkert bidragit till den positiva utvecklingen. Detta verkar också ha bidragit till att Nederländerna, som hade tänkt tjuvstarta med byrårotation, nu avstår från att fatta sitt definitiva beslut. Även i USA tycks intresset för byrårotation svalna. Ingen vet ju med säkerhet om något blir bättre. Att byrårotation kostar mycket inser däremot de flesta.

Min kollega Lennart Iredahl och jag visade i våras hur kommissionens revisionsberättelse skulle se ut i praktiken. Jag har inte mött någon som jublar. Även på denna punkt kan man börja hoppas. Dels har IAASB skickat ut ett förslag till ny revisionsberättelse som kan påverka processen i Bryssel, dels lär den i sammanhanget tunga EU-parlamentarikern Sajjad Karim ha sagt att ”less is more” efter att ha tagit del av kommissionens förslag till omfattande revisorsrapportering.

Det känns därför lite lättare att idag medverka i den arbetsgrupp inom FEE som skissar på framtidens revision, en revision bortom kommissionens förslagspaket … Jag får inte avslöja så mycket än, men planen är att FEE senare i höst ska publicera resultatet av arbetet. En mening vill jag läcka: ”Such innovating tasks will attract talented individuals with high future potentials.”

Föregående

När förtroende räknas

Nästa

Inte mer än 25 år

11 kommentarer

  1. Sven-Arne Nilsson

    Med stort intresse läser jag att jag tydligen inte är ensam om att hävda att ”less is more”. Jag går nu inte tillbaka i bloggen men jag är näst intill säker på att frågan var uppe i vintras. Det var väl också så att Siv Berlin skrev klokt och bra i Balans om frågan. Dock vid den tiden var man en ropande röst i öknen om man hävdade att finessen med revision och därmed revisionsberättelse är sådan att ”less is more”.

  2. Lasse Akerblad

    Hej!
    Då nu denna Sajjad Karim här har nämnts ren ett par gånger, är det kanske värt att notera ett av hans ”less is more”. Bland hans många ändringsförslag till det nu i september högaktuella direktivförslaget ”Årsbokslut, sammanställda redovisningar och rapporter i vissa typer av företag” finns ett, som går ut på att lagstadgad revision skall gälla bara stora bolag samt PIE’s. Där vill han alltså gå ett steg längre än vad det ursprungliga föreslaget omfattar och som ju inkluderar även lagstadgad revision av medelstora företag – men nog lämnar de mindre utanför.

    Less börda för de små och medelstora företagen som skall ge more europeisk konkurrenskraft?

    • Dan

      Lasse,

      Det är riktigt att det förs en diskussion inom EU-parlamentet om kraftigt höjda gränsvärden för revisionsplikt: 40 miljoner euro i omsättning, att jämföras med våra 3 miljoner svenska kronor, och 250 anställda, att jämföra med våra 3 anställda.

      Men, efter ett möte i Bryssel igår, är frågan inte längre lika aktuell. Dessutom är det ju långt ifrån säkert att alla medlemsstater, t.ex. Sverige, skulle hänga på och införa så höga värden.

      Vad vi däremot påminns om är att vi aldrig får vara beroende av någon plikt. Trenden mot ökad valfrihet trycker på även här. Det är också därför det är så viktigt att vi nu utvecklar och diversifierar revisionstjänsterna.

    • Sven-Arne Nilsson

      Med intresse läser jag om ”det nu i september högaktuella direktivförslaget ’Årsbokslut, sammanställda redovisningar och rapporter i vissa typer av företag’ ” men får jag fråga vad det egentligen handlar om? Främst vad ”sammanställda redovisningar” är för något, tydligen något annat än årsbokslut. Vidare noterar jag att begreppet årsredovisning inte nämns; omfattas det inte?

      Det kan ha med just mina tillkortakommanden att göra, kanske utifrån att när jag läste så fanns löpande bokföring, och när boken var full eller året slut så gjorde man bokslut. Om inte enbart mina tillkortakommanden så viktigt att vi är noggranna med begreppen, så att bokföring, redovisning och revision inte blir ännu obegripligare för allmänheten.

      • Dan

        Sven-Arne,

        Du sätter fingret på spiken. I mitt senaste blogginlägg varnade jag för hemska Bryssel-översättningar. Detta är ett sådant exempel – ”sammanställd redovisning” är inget annat än koncernredovisning, men när en översättare utan sakkunskap slår till kan mycket hända.

        Bakgrunden till Lasses kommentar är för övrigt översynen av 4 och 7 redovisningsdirektiven.

  3. Sven-Arne Nilsson

    Dan!

    Tack! — Mot ”Brysselöversättningar” har jag kämpat i åratal, med näbbar och klor — men där måste jag säga att jag inte fått det stöd från FAR som jag önskat.

    Då antar jag att med ”årsbokslut” menas årsredovisning (båda med kvalifikationsnormer i BFL eller ÅRL).

    • Lennart Iredahl

      Sven-Arne,

      När EU-direktivet skriver årsbokslut, som heter annual accounts på EU-engelska, så menas bara balansräkningen, resultaträkningen och noterna. Dvs årsredovisningen exklusive förvaltningsberättelsen vilket motsvarar de delar som enligt årsredovisningslagen ska ge en rättvisande bild. Det är också viktigt att ha i minnet att förvaltningsberättelse heter annual report på EU-engelska. EU-definitionerna för annual accounts och annual report har inte slagit igenom i vardagligt tal i Sverige. I vardagslag så förstås nog ofta begreppet annual report i Sverige som hela årsredovisningen. Det gäller alltså att vara noga med vad man menar när dessa termer diskuteras.

      • Sven-Arne Nilsson

        Lennart!

        Tack för informationen, och jag begriper en aning bättre. Dock problematiskt, och det visar att de som inom EU sysslar med begrepp och översättningar inte behärskar elementa.

        För det första är det så att engelskan inte har något företräde framför andra medlemsspråk. (Varför inte EU-tyska, spåkligt mycket närmare svenskan, eller EU-franska, ett mycket stringentare språk än engelskan?)

        För det andra, åtminstone om man ska vara begriplig gentemot medborgarna i medlemsstaten Sverige, så kan man inte använda begrepp på detta sätt. För årsbokslut finns det kvalifikationsnorm i bokföringslagen, inkl. vilka företag som avslutar sin löpande bokföring med ett sådan (BFL 6:3-5). Om man menar något annat än det som är normerat i BFL så myntar man förslagsvis ett annat begrepp för det.

        Om tanken alls är att kommunicera kan det inte ske på de premisser som översättarna i Bryssel gillar.

  4. Sven-Arne Nilsson

    Beträffande (hemska) Brysselöversättningar så sonderade jag lite, och från — som det hette förr i nyheterna — vanligtvis välunderättad källa fick jag veta att översättarna i Bryssel är bland de bästa i världen, dock som översättare men naturligtvis utan sakkunskap inom varje område. Sakkunskaperna ska referenspersoner i varje land bidra med. Alldenstund det uppenbart brister i alla fall inom svenska översättningar inom externredovisningen så förefaller problemet alltså finnas i organ(isationer) i Stockholm och inte i översättningsfunktionen i Bryssel.

    I dessa transparensens tider undrar jag om det någonstans finns upplysningar om hur det här egentligen går till i Stockholm, vilka referenspersonerna är och kontakterna med funktionen i Bryssel fungerar. Var hittar jag i så fall dessa upplysningar? Om transparensen saknas undrar jag varför det är så.

    P.S. Kanske dags, så här 60 år i efterhand, att genomföra Nils Västhagens förslag som avslutning på sin avhandling, en svensk terminologinämnd, i dessa tider inkl. översättning av termer från engelska?

    • Dan

      Sven-Arne,

      Det finns nog inget givet svar om hur översättningarna kvalitetssäkras. En viktig faktor är säkert var man befinner sig i lagstiftningsprocessen. Men det kan vara förrädiskt att inte ligga på – vi ser ju t.ex. att koncernredovisning kommit att kallas ”sammanställd redovisning”.

      Jag tar upp frågan vid nästa möte med Justitiedepartementet.

      • Sven-Arne Nilsson

        Dan!

        Det låter mycket bra, men jag gör som min främste universitetskollega gör gentemot mig om och om igen: det gäller att vara tydlig så att dem som man vänder sig till verkligen förstår. Det gäller nog t.o.m. vid möten med Justitiedepartementet, med all respekt för deras fattningsförmåga. Så jag försöker mig på att komplettera det allmänna rådet med lite vägledning (inför ditt nästa möte), som man ska göra i dessa yttersta dagar.

        Att koncernredovisning kom att kallas ”sammanställd redovisning” är förvisso inte försumbart, men det har sin historik tillbaka till Sveriges EES-tid. Mycket värre, i olika avseenden, är det med de fortlöpande översättningarna av IFRS-erna, och jag kan ge många exempel.

        Förenkling är en konst, och jag tar risken att överförenkla: IFRS-översättningarna är, eller ska, enligt mina sonderingar vara en produkt av själva översättandet i Bryssel, sakkunskapen i Stockholm och kommunikationen mellan Bryssel och Stockholm. Själva översättandet i Bryssel har sina brister, vilket jag anser mig ha visat, men innan vi ger oss på den funktionen:

        1) Vilken är sakkunskapen i Stockholm och hur är den organiserad?
        2) Hur kommunicerar denna sakkunskap i Stockholm med funktionen i Bryssel?

        När inte ens regeringen får gehör för sina åsikter, om IFRS-översättningarna till funktionen, vad är det som sker, eller inte sker?

        Återigen, i dessa transparensens tider, varför sker allt detta dolt för oss som kämpar med eländet i det vardagliga användandet av IFRS, och har gjort det i många år?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén