Dan Brännström

Personligt om näringsliv och samhälle

Mordbrand i Prosolvia?

Idag skriver FARs chefsjurist Helene Agélii och jag på DI Debatt om Prosolviadomen som – om den vinner laga kraft – i ett slag förändrar revisorns roll, uppdrag och ansvar. Men det stannar inte där, domen öppnar dammluckorna i svensk skadeståndspraxis. Och det är fler än revisorer som nu måste se om sitt hus.

Prosolviadomen är speciell genom att hovrätten har gett konkursboet betydande bevislättnad. Till att börja med gäller det orsakssambandet mellan den påstådda oaktsamheten från revisorn och skadan som uppkom när Prosolvia gick i konkurs. Här åberopar hovrätten en dom från Högsta domstolen (HD) tidigare i år om en mordbrandsbenägen 13-årig flicka som var omhändertagen för vård med stöd av lagen om vård av unga. Medan hon tillfälligt var placerad hos mamman anlade hon en omfattande brand. HD ansåg att socialnämndens underlåtenhet att uppfylla sin plikt att hålla uppsikt över flickan medförde ett skadeståndsansvar.

Partsförhållandena och omständigheterna i HD-domen skiljer sig – minst sagt – avsevärt från Prosolviaärendet. Men likväl jämställer hovrätten i sin bedömning styrelsen i Prosolvia med en mordbrandsbenägen 13-åring och revisorerna med en handfallen socialnämnd.

Hovrätten har även beviljat bevislättnad vid beräkning av skadebeloppet. Revisionsbyrån och revisorn ska ersätta, inte bara bristen i konkursboet, utan även ett rörelsevärde beräknat utifrån Prosolvias förväntade utveckling för det fall revisorn inte hade varit oaktsam. Hovrättens beräkning leder till skadeståndsanspråk som är helt främmande för svensk rättspraxis. Och vi måste komma ihåg att Prosolvia var ett litet börsföretag.

Prosolviadomen sätter också fokus på ansvarsfördelningen mellan styrelse och revisor. En revisor ska självfallet stå för sin del av en skada, men den ojämlika betalningsförmågan hos styrelseledamöter utan omfattande ansvarsförsäkringar och en revisor/revisionsbyrå med lagstadgad skyldighet att ha ett fullgott försäkringsskydd leder till ett ”deep pocket syndrome” – den som har pengar får betala. I praktiken omkullkastas därmed den roll- och ansvarsfördelning som aktiebolagslagen stipulerar.

Från FARs sida sätter vi nu stort hopp till att HD vill pröva principfrågorna i Prosolviafallet. Om så inte sker måste regering och riksdag snabbt göra en översyn av de för näringslivet så avgörande ansvarsfrågorna.

Läs hela artikeln här.

< Föregående

Yes we can!

Nästa >

Vem är företagare i Borgs värld?

2 kommentarer

  1. Robert Sevenius

    Att likna Prosolvias ledning vid en pyroman känns ganska träffande kan jag tycka. Ledningen har utan hänsyn till medmänniskor och aktieägare eldat på börskursen tills hela korthuset stod högan låga och endast en pyrande askhög återstod. Att likna Öhrlings delaktighet i mordbranden vid en socialnämnds uppsiktsplikt haltar dock betänkligt. I Landskronafallet hade socialnämnden uppdragit åt annan att utöva vårdnadsplikt (i det fallet de facto-vårdnadshavaren), men HD ansåg ändå inte att de avhänt sig sin uppsiktsplikt. Socialnämndens roll i fallet är därför mer att likna vid aktieägarnas uppsiktsplikt över den av dem tillsatta revisorn. Följer man Landskronafallet bör alltså aktieägarna (i detta läge konkursboet) läggas till last för att man valt en otillfredsställande revisor.

    Personligen finner jag det beklämmande att Öhrlings med sådan emfas argumenterar för att redovisningen i Prosolvia var i överensstämmelse med god redovisningssed. Prosolvias redovisning av intäkter är en av Sveriges stora finansiella falsarier, helt i klass med Enrons ”mark to model”. Att en av landets största revisionsbyråer uppenbarligen fortfarande anser att redovisningen var acceptabel lämnar en dålig eftersmak. Även taktiskt innebär försvaret av redovisningen att Öhrlings målar in sig i ett hörn där man inte övertygande kan argumentera kring kausaliteten mellan handling/underlåtenhet och skada.

    Jag delar er förhoppning att domen modereras i HD. Redan hovrättens dom en välbehövlig påminnelse och näsbränna för revisionskåren som undertrycker att aktieägarna och inte bolagsledningen är revisorns uppdragsgivare. Men ansvaret för medlöperi bör vara i rimlig proportion, det bör inte helt ersätta ledningens ansvar. Följderna för aktiebolagsformen blir katastrofala och oöverskådliga. För revisionsbranschen kan detta dock bli en ”pyrrhusförlust” som uppväger den slopade revisionsplikten; en bolagsledning som vill avhända sig ansvaret för redovisningen ska helt enkelt se till att få in en revisor! (Ja, detta var en ironisk kommentar)

    • Dan

      Robert, tack för din kommentar. Bra att du håller med om att mordbrandsdomen inte var relevant för Prosolvia. Och visst måste HD pröva hovrättsdomen, annars måste roll- och ansvarsfördelningen i ABL ses över.

Kommentera

Powered by lovecraft Anders Norén