Turerna kring TeliaSoneras affärer i Uzbekistan och advokaten Björn Rieses utredning har satt fokus på risken för korruption. Det är ingen liten sak, för korruption är normaltillståndet i världen. Följande sanna historia belyser detta tragiska förhållande:

Revisionsteamet åker till Chile för att granska ett företag. I resultaträkningen påträffas ett stort belopp under rubriken ”Mutor”. Frågan om varför resultaträkningen innehåller mutor besvaras med att man enligt chilensk lag inte får bokföra mutor som tillgång i balansräkningen. Därför är de kostnadsförda.

På fullaste allvar. Inget skämt.

Även om resan är lång, hoppas jag att många vill medverka till att bekämpa korruptionen. Ägare och styrelser har här en viktig roll, företagsledningar likaså. För tonen från toppen avgör hur alla andra stämmer sina instrument.

Det bästa med TeliaSonera-affären är att etikfrågorna nu kommer högre upp på agendan. Men det räcker inte att uppdatera uppförandekoder och policies och göra dem än mer välformulerade. En policy har aldrig förhindrat korruption eller andra tokigheter, bara tillämpningen av den. Därför måste den goda affärsetiken jobbas in i kulturen, in i själva ”businessen”. In i alla överväganden, analyser och beslut. Risken för korruption måste alltså upp på bordet, inte minst på vårens styrelsemöten och stämmor. För förtroendets skull. För väldigt många företag gör affärer i miljöer där risken för korruption är mer än överhängande.