På temat ”Den mytomspunna revisorn” kommenterar jag i några inlägg myterna kring revisorsrollen. Jag utgår från direkta citat ur pressen de senaste veckorna. Nu har det blivit dags för den första myten.

Myt 1 om revisionens mål: ”I Revisorsnämndens yttrande framgår att en revision inte behöver ge ’absolut säkerhet’ att årsredovisningen inte innehåller väsentliga fel. Det är, med andra ord, en signal till alla andra revisorer att det är okej att skriva under en felaktig årsredovisning.”

Verklighet: Orden ”absolut säkerhet” är tagna ur en mening i Revisorsnämndens HQ-beslut som lyder: ”[Revisorns uttalande] ska baseras på en revision som ger hög – men inte absolut – säkerhet att årsredovisningen inte innehåller väsentliga felaktigheter.” Revisorsnämnden refererar här den goda revisionssed som revisorer ska följa enligt revisionslagen 1999:1079. Orden ”men inte absolut” har inskjutits mellan tankstreck för att markera att ingen revision i världen kan säkerställa att alla fel har påträffats. Kräver man ”absolut säkerhet”, handlar det inte om revision utan om försäkringsverksamhet. Premien för en sådan försäkring skulle bli enorm.

Att påpekandet skulle betyda att ”det är okej” att godkänna en felaktig årsredovisning är förstås en absurd tanke.

Vid införandet av ISA (International Standards on Auditing) från och med 2011 har uttrycket ”hög men inte absolut säkerhet” i revisionsberättelsen ersatts av ”rimlig säkerhet”. Revisorns ambition är självfallet lika hög som tidigare.

Vad anser du om revisionens möjligheter och begränsningar?