På temat ”Den mytomspunna revisorn” kommenterar jag i några inlägg myterna kring revisorsrollen. Jag utgår från direkta citat ur pressen de senaste veckorna. Nu har det blivit dags för den andra myten.

Myt 2 om revisorns ansvar: ”Även om det är lätt att dra slutsatsen att en siffernisse som revisorn bör vara noggrann och ha kontroll över allt, så innebär revisorns namnteckning i bokslutet i princip en total friskrivning från allt ansvar. (Det framgår om inte annat av den finstilta texten ovan namnteckningen).”

Verklighet: Någon finstilt text finns inte i revisionsberättelsen, däremot en påminnelse om att styrelsen har ansvaret för årsredovisningen och revisorn för revisionen. Den påminnelsen behövs, eftersom styrelsens ansvar ofta underskattas. Revisorns ansvar består av ett skadeståndsansvar (aktiebolagslagen), ett disciplinärt ansvar (revisorslagen) och i särskilda fall ett straffansvar (brottsbalken). Inget av de nämnda lagrummen är dispositivt, och revisorn kan alltså inte friskriva sig från ansvar genom någon formulering i revisionsberättelsen.

Regeringen jobbar just nu med ansvarsfrågan, som ju var uppe för diskussion i utredningen om revisorer och revision. Jag tror inte att regeringen är så pigg på att följa utredningens förslag om ett tak för revisorns skadeståndsansvar. Det är däremot önskvärt att ansvarsfördelningen styrelse – revisor blir tydligare.

Ett tydligt ansvar bygger alltid förtroende.