På radion talas om ett ramaskri. Något senare träffar jag en tidigare kollega som berättar om en golgatavandring.

När jag hör de båda uttrycken tänker jag på Skolverkets idé om att ta bort bibeln ur kursplanen. Är man på Skolverket medveten om bibelns inverkan på vårt språkbruk? För att inte tala om bibelns betydelse för värderingar, kultur och historia.

På kvällen samma dag ser jag ”I väntan på Godot”, en trevlig föreställning på Dramaten. Referenserna till bibeln är många, och utan elementär bibelkunskap går poänger förlorade. På samma sätt är det med många klassiska verk inom litteratur, konst och teater. Utan bibeln blir de ofta obegripliga.

Först ville Skolverket glömma antiken, och nu vill man gömma bibeln. Vad syftar Skolverkets verksamhet till – att främja eller motverka bildning?