Efter Panamaläckan är det självklart starkt fokus på frågor kring etik i samband med skatteplanering. Under den utmanande rubriken ”Revisionsjättar hjälper kunder skattesmita” granskar SvD idag skatterådgivningen från de största revisions- och rådgivningsföretagen.

Under mina sammanlagda 35 år i stor byrå och på FAR har jag faktiskt aldrig träffat på Panamaupplägg eller något liknande. Jag känner heller inte igen att det skulle förekomma rådgivning från ”dolda dotterbolag”, utan jag bedömer att branschens rådgivning har blivit försiktigare över tiden. Samhällsdebatten och ökad uppmärksamhet kring hållbarhet har naturligtvis bidragit till detta. En annan viktig faktor är FARs auktorisation av skatterådgivare med inslag som etikutbildning och kvalitetskontroller, för att inte tala om branschens yrkesetiska regler.

Grundbulten i de yrkesetiska reglerna är att inte främja orätt, och här innebär det att skatt ska betalas utifrån tillämpliga regelverk. Reglerna trycker på rådgivarens roll att upplysa kunden om de möjligheter till resultatreglering som står till buds enligt gällande skatteregler, men det är alltid kunden som i slutänden måste göra sin bedömning och fatta beslut. Den som ger råd på skatteområdet måste därför tydligt kommunicera de risker som olika åtgärder kan medföra. Om kunden väljer att genomföra ett riskfyllt upplägg som inte tål dagens ljus ska rådgivaren lämna uppdraget.

Jag menar att om enda syftet med bolagsbildning och komplexa transaktioner är att undgå skatt är det att fly sitt samhällsansvar och därför helt oacceptabelt. Mina kommentarer i SvD finner du här.

Till sist. Det är angeläget att debatten om skatter och etik fortsätter. Under årets Almedalsvecka arrangerar FAR därför ett seminarium med temat: Kan skatteplanering vara samhällsnyttig?