Dan Brännström

Personligt om näringsliv och samhälle

Räkna med krig

Under våren kommer PCAOB till Sverige. Det är inte något nytt virus som är på gång. Nej, PCAOB svarar för tillsynen av revisorer i USA. Men myndigheten inspekterar även revisionen i utländska företag med koppling till amerikanska börser.

En stor delegation från PCAOB besökte nyligen ett av våra grannländer för att på plats kika (milt uttryckt) på revisionen. Och som de kikade. I två veckor genomlystes en revisionsbyrå och en handfull uppdrag.

Tro inte annat än att jag vill se en tuff tillsyn av revisorer, men den måste också vara relevant. Här ska ni få höra vad som hände i vårt grannland.

På ett uppdrag fick revisorn stark kritik för bristfällig granskning och dokumentation avseende prövning av nedskrivningsbehov (impairment test). Revisionsteamet hade inte dokumenterat hur riskerna för krig och en ny finanskris kunde påverka nedskrivningsbehovet. Oj oj oj!

Vid en sådan här granskning måste revisorn självfallet utmana företagets antaganden och göra en känslighetsanalys, men riskerna för krig och finanskris … Visserligen är krigsrisken på ropet genom rapporteringen från Folk och Försvar, men allvarligt talat: Är vi verkligen på rätt väg?

Tyvärr verkar det som om människan har drabbats av en övertro på reglering och dokumentation. Vad blir nästa steg? Att räkna på risken för att månen ramlar ner. Det har den inte gjort hittills, men det kan ju hända …

Det finns en linje mellan vad som är vettigt och vad som inte är vettigt. Den gränsen måste alltid försvaras så att det oumbärliga omdömet får plats.

Föregående

Bäst när det gäller

Nästa

De bästa rådgivarna

7 kommentarer

  1. Anna

    Mitt i alla diskussioner kring reglering, dokumentation och relevant revision undrar jag hur man tänker kring frågan om vilka som faktiskt ska utföra arbetet? Hur ska revisionsbyråerna lyckas behålla kompetenta medarbetare och, viktigast av allt, hur ska vi kunna rekrytera de bästa studenterna om arbetet till 98 % ska bestå av dokumentation och till 2 % av reflektion?

    • Dan

      Anna, jag delar helt din oro. Revisionen får inte vara ”2 %-ig”, den ska vara ”100 %-ig” där dokumentationen inte styr eller är ett självändamål. Om dokumentationen tar över kväver den inte bara arbetslusten, nyttan för kunden minskar också. Reflektionen och analysen är ju avgörande för kundnyttan.

      Jag kämpar vidare mot överdriven dokumentation. Och inom FAR arbetar vi just nu med att ta fram en vägledning för effektiv revision av de mindre företagen. Sedan tror jag att alla faktiskt kan bidra till att vända pendelrörelsen. Dels genom att göra sin röst hörd (som du gör) men också genom att faktiskt bara dokumentera det som är relevant. Punkt.

  2. Mats Olsson

    Kanske inte virus men sjukt verkar det vara. Förutsatt att det kritiserade ärendet inte avser ett bolag med nära koppling till finansiella massförstörelsevapen (dvs jag utgår från att PCAOBs ifrågasättande var totalt irrelevant) så undrar man nog lite till mans när ”the professional judgement” skall få göra comeback. I IFACs senaste snabbenkät var den största utmaningen såväl för vår bransch som de flesta företag den ökade regleringen.

  3. Per Floberg

    Intressant Dan, att detta fenomen finns lite överallt, d.v.s. ”övertro på reglering och dokumentation”. Observera att det inte bara bygger på övertro utan är också ett sätt att frånsäga sig ansvar. Följer man regler och dokumenterar vad man har gjort så har man ju gjort rätt … eller hur? Det kan man ju bevisa.

    Nej, fram för: ”the professional judgement”, inklusive sunt förnuft, där finns potentialen till korrekt agerande och framgångsrik strategi!

    Regler bygger på allmänna kunskaper och överväganden. I konkreta situationer finns oftast fler faktorer att ta hänsyn till. ”The professional judgement” tar förhoppningsvis hänsyn både till reglerna och till de specifika faktorerna. Besluten kanske inte blir enklare, men de blir mer korrekta.

    För övrigt anser jag att dokumentationsbehovet också måste ställas i proportion till sannolikheten att den kommer att bli läst.

    • Dan

      Tack Per för klok kommentar! Ja, jag tror att i många sammanhang skulle halverad dokumentation lyfta både kvaliteten och nyttan. Man kan ju börja med att ta bort hälften. När det sedan gäller ansvarsfrågan borde vi belöna ansvarsfullhet istället för att bevilja ansvarsfrihet – en vild tanke, men den är inte så dum …

  4. Sven-Arne Nilsson

    Omedelbart tar man sig för pannan och instämmer verkligen i frågan om vi är på rätt väg. Dock finns det anledning att uttrycka förutsättningen som Mats Olsson gör. Visserligen sägs det att det kanske aldrig relativt sett krigats så litet i mänsklighetens historia, men icke desto mindre ser och hör vi i dessa yttersta dagar om att det krigas för glatta livet, om formuleringen ursäktas. Med finanskriser är det väl som med ovädren i dessa yttersta tider, intensivare och frekventare (global utblick i NYTimes.com fredagen den 11:e). Så det är kanske bara att vänja sig vid detta med finanskriser och värdenedgångar.

    Relevantare att fundera över fenomenet PCAOB; det uppstod ju inte ur tomma intet, utan som en reaktion på något, frågan på vad? Vidare uppstod det under en president som var allt annat än anhängare av mer reglering och fler restriktioner på företagandet.

    Intressant också att relatera till tillsynen och övervakningen i Sverige, förhoppningsvis klart på den vettigare sidan av linjen men icke desto mindre något som rullar på år efter år. Vore det inte rimligt med en konvergens mellan revisionen och re-revisionen? — Så kan man förstås fundera över om revisionen ska konvergera mot re-revisionen eller tvärtom, eller kanske de ska konvergera mot varandra?

  5. Sven-Arne Nilsson

    Dagarna som gått har jag funderat vidare på Dans fråga om vi verkligen är på rätt väg. Bl.a. visade en faktisk redovisningsfråga att regelverket har krånglats till, eller blivit sofistikerat, till den milda grad att även Sveriges driftigaste folk förlorar fotfästet. (Jag hoppas att det i den frågan gick att återfå fotfästet genom att läsa FARs utmärkta rekommendation Materiella anläggningstillgångar; tyvärr tillbakadragen sedan ett antal år.)

    Beträffande Dans undran om nästa steg är att räkna på risken att månen ska ramla ner måste jag göra en utvikning: i söndagens tidning läste jag att en av de risker som kommer att behandlas i Davos de kommande dagarna är den för uppdagande av utomjordingar, på någon av de minst 17 miljarder planeter som lär finnas enbart i Vintergatan. Denna risk betecknas t.o.m. som global, dock vad jag förstår är risken ifråga inte att någon sådan utomjording ska ramla ner på oss.

    Över till allvaret, om vi verkligen är på rätt väg. Dock är det nog med vettigheten som med skönheten, att den finns i betraktarens ögon. PCAOB har säkert en suprastruktur, om inte annat kongressen, som ser till att de håller sig på rätt sida om linjen.

    Apropå suprastrukturer läste jag helt nyligen i ”bladet” (SvD Kultur 2013-01-11 s 15) att framtiden har blivit inne igen, exemplifierat bl.a. med framtidskommissionen för att diskutera framtidens utmaningar. Det påminner mig om att jag nog en gång föreslog en kommission för den externa redovisningen. Dock skulle jag för den vilja ha en samtidskommission, för att diskutera våra samtida utmaningar. Ta som ett aktuellt exempel byggnader, komponentavskrivningar eller progressiva avskrivningar; är vi verkligen på rätt väg?

    Ordvalet leder mina tankar till Kristian Luuks ”Vart är vi på väg?”, och om jag får travestera honom: Låt oss anta att vi på 10 p. hade Thomas skrifter om avskrivningars principiella omöjlighet. (Thomas skrev visserligen väl men det är sinnesbemödande, vill jag säga.) På 8 p. så föreställningsramens syfte med de finansiella rapporterna, att tillhandahålla information som är användbar som underlag för olika användares beslut i ekonomiska frågor, och på 6 p. föreställningsramens avvägning mellan nytta och kostnad. Drog någon då, i första klass eller i dressinen, skulle de aldrig gissa att vi vore på väg dit vi nu är på väg.

    Svaret blir nog att BFN visar den rätta vägen, och det har vi alla att rätta och packa oss efter. Skulle ändå inte FAR kunna återvända till 1949 års stordåd, och leda oss in på en annan väg?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén