Dan Brännström

Personligt om näringsliv och samhälle

Rekordhög stämning

Troms Kraft i Norge stämmer idag revisions- och konsultbyrån Grant Thornton och den ansvariga auktoriserade revisorn på rekordhöga 1,8 miljarder kronor. Bakgrunden är den fleråriga manipulationen av räkenskaperna i Troms Krafts svenska dotterföretag Kraft&Kultur (namnändrat till Nordic Green Energy). Grant Thornton säger till bl.a. Affärsvärlden att det inte finns någon grund för dagens stämningsansökan.

Ingen kan riktigt förstå hur allt detta har gått till, och jag tror inte att någon ännu har tagit ett helhetsgrepp. Det är ju bara revisorn som stäms, men hur är det med styrelsens ansvar!? Vad jag förstår måste det ha brustit i den interna kontrollen, och då ska strålkastaren även riktas mot styrelsen i Kraft&Kultur. Av intervjun i Affärsvärlden framkommer för övrigt att de som satt i styrelsen för Kraft&Kultur är samma personer som idag stämmer Grant Thornton.

Ansvarsfrågan måste nu prövas i en rättslig process som säkert kan ta åtskilliga år. Men det finns lärdomar att dra av det vi redan har sett. En sådan är att aldrig någonsin slappna av när det gäller den interna kontrollen; en styrelse måste alltid arbeta med att vässa den. En annan är att vi inom FAR oförtrutet måste arbeta vidare med att utveckla revisorsrollen och att lyfta kvalitetsfrågorna. Det ansvaret måste vi ta!

Föregående

Vem vinner?

Nästa

Då skulle ägarna gå i taket

3 kommentarer

  1. Att styrelsen har det primära ansvaret för räkenskaperna och de finansiella rapporterna är en självklarhet i lagens mening. Lika självklart är det att styrelsen och revisorn har ett solidariskt ansvar om de båda bolagsorganen vardera bidragit till en skada. I ett sådant läge har alltid den skadelidande rätt att välja mot vem man vill rikta sin talan. Att talan normalt att riktas mot revisorn beror på en enda sak, nämligen att revisorn har en ansvarsförsäkring. Vinner det skadelidande bolaget målet finns det alltså pengar att hämta från försäkringen. Det säger närmast sig självt att man inte driver en process mot någon som ändå inte kan betala. Vad skulle en sådan process tjäna till?

    Om vi någonsin ska komma dithän att styrelsen får ta sitt ansvar måste en skadelidande därför kunna känna sig säker på att få betalt om den vinner processen. Det finns nämligen i övrigt ingen anledning för den skadelidande att välja att processa mot just revisorn, snarare tvärt om. Detta eftersom Högsta domstolen tidigare slagit fast att det i princip inte finns någon situation där bara revisorn har ansvar för en skada. Det kan därför närmast sägas vara en förutsättning att styrelsen har ett ansvar för att revisorn ska ha detsamma. Att stämma styrelsen innebär därmed att man bara behöver bevisa att den har ett ansvar, något som man ändå måste göra om man därutöver ska visa att revisorn också är ansvarig.

    Någon lagstiftning om styrelseförsäkringar är knappast att vänta men det betyder inte att det inte går att göra något åt saken. Självfallet måste revisorn och styrelsen, som tillsammans är ansvariga, kunna ställa krav på varandra att ha ett likvärdigt skydd. Vem skulle ingå ett kompanjonsavtal och sedan acceptera att bara den ene av två likvärdiga kompanjoner tecknar livförsäkring till skydd för den andre? Har man ett gemensamt ansvar, bör man väl rimligen ha ett gemensamt och likvärdigt skydd, eller?

    • Dan

      Fredrik, jämförelsen med kompanjonsavtal är talande.

      Men varje styrelseledamot borde vilja ha en bra ansvarsförsäkring även av eget intresse. Frågan är hur man når en bättre balans i försäkringsskyddet. Via överenskommelse i uppdragsbrev?

      Fler förslag?

  2. Åke Danielsson

    Dan, du skriver att de som satt i styrelsen är de som nu stämmer revisorn. Om så, hur kan de, jo de gör allt för att skydda sig själva.
    Jag har själv varit med om liknande, revisorn borde ha ingripit så att VDn och styrelsen inte ingick avtalen som senare visade sig riskera stora förluster. (Brottslingar anser ju ibland att polisen borde ha kommit snabbare för att förhindra ett brott). Den gången hade berörda rådgivare som inte var beredda process i frågan.

    Man upphör aldrig att förundras men med 1,8 mdr i potten … fö kommer säkerligen ledamöterna att åberopa att de är okunniga lekmän som inte har förstått vad som pågick, det skulle revisorn som expert göra, alltså måste denne vara skyldig till skadan …

    Det behövs förändrade skadeståndsregler. Märkligt att ändringarna ånyo uppskjuts.

    Åke

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén