Dan Brännström

Personligt om näringsliv och samhälle

Revisionsberättelsen utmanas

Livslängden för revisionsberättelsen blir kortare och kortare. IAASB hinner knappt publicera en ny version förrän nästa är i pipeline. Bakgrunden är kritiken mot att revisorns rapportering är alltför digital – tillstyrker eller avstyrker. Samtidigt driver ett ökat fokus på annat än traditionell finansiell rapportering fram en utvidgad rapportering från revisorns sida. Ett aktuellt exempel är SKF där KPMG på sidorna 142-143 avger en ”integrerad revisionsberättelse” med rapport om översiktlig granskning av det miljömässiga och sociala resultatet. Mycket spännande!

Men det stannar inte där. Min prognos är att nästa revisionsberättelse även innehåller revision av framtiden. Det finns nämligen stora förväntningar på att revisorn ska uttala sig om ”going concern”, dvs förutsättningarna för att företaget ska överleva. Sensationellt tycker kanske många, men inte heller detta är något nytt under solen. I Sven-Erik Johanssons bok ”Revisorns roll” från 1976 läser jag: ”Det vore fel av revisorn att enbart granska det förgångna, bara titta genom bakrutan så att säga.”

Ja, då stämmer det. Revision är både ”re” och ”vision”.

Föregående

Ingen bryr sig om skandaler

Nästa

Loppet är inte kört förrän du är i mål

15 kommentarer

  1. Sven-Arne Nilsson

    Åtminstone om man rör sig i kategorin noterade företag, och om man håller sig till att de ytterst få fallen av orena revisionsberättelser som förekommer i den är undantag som bekräftar regeln, så är det väl en fundamental felsyn att revisorns rapportering är ”alltför digital – tillstyrker eller avstyrker”? (Jag fördjupar mig inte i användningen här av vare sig ordet ’alltför’ eller begreppet ’digital’. Möjligen har det senare något att göra med huruvida revisorn pekar finger eller ej.)
    Åtminstone i noterade företag är revisionsberättelsen, och bör som jag ser det så vara, en bekräfltelse på att revisorn sett till, att den finansiella rapporten ifråga uppfyller de krav som ställs på den. I IFRS-världen först och främst att den helt och hållet följer IFRS.
    Huruvida man ser revisorns rapportering som digital eller som en bekräftelse enligt mitt sätt att se den uppfattar nog många som en spetsfundighet, men sättet att principiellt se på det som avhandlas eller diskuteras är avgörande för om avhandlandet blir egentligt konstruktivt eller ej.
    Revisorer är emellertid ytterst obenägna att tänka i sådana här banor, vilket talar för att ett ämne i utbildning av blivande och fortbildning av varande revisorer borde vara: revisionsfilsofi (gärna analytisk sådan).

  2. Sven-Olof Collin

    Going concern används av oss forskare som ett sätt att uppskatta revisionskvalité. Att uttala sig om framtiden har därför varit revisorns uppgift och inte något nytt påhitt.
    Om revisorn skall uttala sig mindre digitalt, då uppkommer rimligen frågan vem revisorn talar till. Som bekant finns det många intressenter, och det kan vara svårt att tilltala samtliga, med samma språk, på samma arena. Jag har sett att någon på Aktiespararna pläderade för att revisorn skall vara mer vältalig på just bolagsstämman. Jag kan förstå deras önskemål utifrån deras särintresse, men inte utifrån revisorns funktion.
    Kanske det mest intressanta med kravet på en mer aktiv revisor är dagens debatt om revisorns avprofessionalisering. Är det tanken att en mer publik och ’frontande’ revisor kan återvinna det förtroende som idag är satt i risk? Kanske det blir precis tvärtom, samtidigt som det växer fram en ’kremologi’, ett sätt att tyda den vältalige revisorns tal, för att förstå hur det går med bolaget. Vi har andra som har den funktionen, t ex analytiker, forskare, journalister. Fler kategorier tror inte jag tillför något, relativt risken revisorn och förtroendet för revisorn står.

    • Dan

      Ja, vem talar revisorn till? Det finns intressenter både innanför och utanför företaget, och förväntningarna på revisorns rapportering ser därför olika ut.

      Samtidigt växer betydelsen av att revisionen tillgodoser ”the public interest” – en något abstrakt intressent, men EU-kommissionen måste anses vara en av uttolkarna. Och kommissionen trycker hårt på att revisorn ska göra ett explicit uttalande om going concern. Detta finns också med i kommissionens revisionspaket, om än genom oväntat vaga skrivningar.

      Kollegan Lennart Iredahl och jag ska hur som helst följa upp ”revisionsberättelsen à la EU” i nummer 3/2012 av Balans genom att skissa på hur nästa revisionsberättelse egentligen bör utformas. Vi börjar imorgon bitti – och alla tips är välkomna!

    • Sven-Arne Nilsson

      Kloka ord av Collin, och till eftermiddagskaffet läste jag följande i tidningen: ”Den som har ett öra mot akademien och dess arbetssätt vet också att frågorna är lika viktiga som svaren.”
      Jag ser också att Dan välkomnar tips om hur nästa revisionsberättelse egentligen bör utformas.
      Åtminstone bör ett alternativt scenario utformas, på temat: less is more. Här kan naturligtvis bara en skiss ges, och den gäller revision av noterade företags helårsrapporter. En utgångspunkt bör, utöver det som Collin skriver, vara att styrelsen numera måste skriva under en intygandemening samt att styrelsen måste skriva om olika bedömningar vid tillämpning av redovisningsprinciper och om källor till osäkerhet i uppskattningar (IAS 1 p. 122ff). Givet detta bör revisionsberättelsen begränsas till att helårsrapporten reviderats och att styrelsens intygandemening bekräftas. Därmed skulle det s.k. förtroendegapet åtminstone till viss del kunna slutas. Företaget rapporterar och revisorn reviderar detta.
      Om denna fokusering lyckades, och revisorns avprofessionalisering stoppades, kunde tillsynen avvecklas, och om den avvecklades kunde även tillsynstillsynen avvecklas. (Dock finns risken att en av Parkinsons principer fortfarande verkar.) (Suprastrukturen i Paris går jag inte in på.)
      Övervakningspanelen gjorde en viktig insats för runt tio år sedan, och tillsynen var kanske motiverad av IFRS-rapporteringen för 2005 och möjligen den för 2006. Nu är emellertid tillsynen ett utmärkt exempel på det som jag läste i tidningen för en vecka sedan: ”Det onormala blir normalt om det fortsätter en tid.” (SvD 2012-03-11, ”under strecket” av Monica Braw).

  3. Sven-Olof Collin

    Blott en not vill jag lägga till när ni funderar över revisorn. Glöm inte styrelsen och vilken funktion den har. Genom att göra revisorn mer talför, vilket med nödvändighet innebär att expandera revisorns uppdrag, då tror jag att man riskerar att komma in på styrelsens ansvar. Bolagsstyrning är en balansövning, och utvidgning på ett ställe, innebär balanserande korrigeringar i andra delar. Å andra sidan, det kanske är bra med konkurrens mellan de olika organen?

  4. Sven-Arne Nilsson

    Korta, spontana kommentarer är ju inte riktigt i min smak, men när jag läser nya numret av Balans erinrar jag mig detta blogginlägg och kommentarerna för två veckor sedan och skriver en kommentar till. Det som jag läser är Siv Berlins debattinlägg (Balans 4/2012 s 42f) med kloka ord. Siv talar om back to basic, och jag ser det som ett stöd för: less is more. Ett kort citat gör jag här, men hela artikeln bör läsas: ”V a d vill då dessa [bolagets övriga intressenter] och bolagsstämman veta av revisorn? Jo, helt enkelt om årsredovisningen är någorlunda riktig och att styrelsen och verkställande direktören har skött sitt uppdrag enligt sina befogenheter.”
    P.S. Roligt att se att Siv Berlin är vid god vigör. Om jag minnns rätt så är det 60 år sedan hon började arbeta med revision. Hennes sätt att argumentera och skriva kan tjäna som ett gott föredöme än idag.

  5. Sven-Arne Nilsson

    Förfärad blev Lennart Huldén när han läste en ny variant av revisionsberättelsen (”Jag tycker synd om revisorerna”, Balans 4/2013, s 40.) Den mening som Huldén citerar läste även jag tre gånger, och efter att ha gjort det är även jag förfärad.

    För Huldén verkar felet vara att någon okritiskt översatt den internationella förlagan trots att det inte fungerar att översätta den ordagrant. Det förutsätter dock att meningen i förlagan på något främmande språk skulle gå att läsa och förstå. — Dock kan det ha att göra med att kommatering är avskaffad som konst i Sverige, även om komma fortfarande förekommer. F.ö. finns det ett komma i meningen.

    Även översättning är en konst, men min uppfattning är att sådana här texter blir bäst om de översätts ordagrant. Det är väl enmeningsprincipen som spökar här, men jag skulle vilja träffa den svenske översättare som delar upp denna mening i flera utan att bryta mot Schleiermachers grundprincip.

    Om detta är svaret på att revisionsberättelserna har varit för digitala så måste jag säga: låt oss behålla en sådan revisionsberättelse som Siv Berlin önskade. Fastän det hela kanske har med åldern eller generationen att göra. De som är yngre än vad Huldén är, och än vad jag är, kanske inte har glömt hur meningen började när de kommer till slutet?

    • Dan

      Ja Sven-Arne, det är knepigt med översättningarna inom både revision och redovisning.

      Jag tror att framtidens revisionsberättelse blir ganska lång eftersom det finns tryck på att revisorn ska uttala sig om bl.a. ”going concern”. Men förhoppningsvis blir vi av med de mer ”juridiska inslagen” om ansvarsfördelning m.m.

      Sedan finns det personer i min närhet som tycker att det räcker med: ”Du kan lita på bokslutet”. Du såg det kanske i det här inlägget:
      http://danbrannstrom.se/du-kan-inte-lita-pa-bokslutet

      • Sven-Arne Nilsson

        Ja, Dan, jag läste inlägget som du refererar till, inte minst Per Hanstads kommentar. (Ett och annat blir eller verkar i alla fall mer uttrycksfullt på norska än på svenska.)

        Dock är det väl att reducera det som förfärar Huldén, att se det som ett översättningsproblem? Är det översatta verkligen förståeligt på källspråket?

        P.S. Översättningarna inom redovisning i meningen av IFRS är något annat, ett problem med (frånvaron av) stockholmsöversättningar.

      • Sven-Arne Nilsson

        Kommentaren av kaliforniern som skulle beställa limousine förde mig, på en mycket krokig väg, till det som måste vara källtexten till den mening som särskilt gjorde Lennart Huldén förfärad, se nedan.

        Ordagrann översättning eller ej finns det olika uppfattningar om, men vem tar på sig att ”bryta upp” meningen utan ändra innebörden? — Problemet här måste väl vara att meningen inte är förståelig på källspråket heller?

        ———————————————————————————————————————-
        In making those risk assessments, the auditor considers internal control relevant to the entity’s preparation of the financial statements in order to design audit procedures that are appropriate in the circumstances, but not for the purpose of expressing an opinion on the effectiveness of the entity’s internal control. (ISA 700 Appendix pp. 681f Available 2013-04-08 at http://www.ifac.org)

        • Lasse Åkerblad

          Som en kuriositet, så här lyder texten på svenska i Finland:

          ”Vid denna riskbedömning beaktar revisorn den interna kontrollen som har en betydande inverkan för upprättandet av ett bokslut som ger riktiga och tillräckliga uppgifter. Revisorn bedömer den interna kontrollen för att kunna planera relevanta granskningsåtgärder, men inte i syfte att göra ett uttalande om effektiviteten i företagets interna kontroll.”

          • Sven-Arne Nilsson

            Mer än en kuriositet skulle jag vilja säga; riktigt intressant. Ni i Finland tycks ha delat upp meningen utan att ändra dess mening. Lennart Huldéns avslutande uppmaning, att göra ett nytt försök, kan man väl följa genom att ta versionen i Finland och ”putsa” lite på den (så att den i övrigt kommer lite närmare källtexten)?

            Intressant också att det tydligen även i Finland är på modet att lägga till en form av verbet kunna båda här och där — en nutida farsot i rikssvenskan.

            P.S. Även beträffande IFRS-översättningarna skulle vi i Sverige kanske kunna luta oss mot Finland?

  6. Lennart Iredahl

    Till de synpunkter som rätteligen framförts om den svenska revisionsberättelsen, kan jag fylla på med information om varför det blivit som det blivit. Jag var själv djupt inblandad.
    I översättningen av ISA var FAR, precis som alla andra översättare inom EU, tvungna att förhålla sig till IFACs krav på att översättningen ska vara ”faithful”. EU-kommissionen, som av IFAC också gavs rätt att ställa krav, ville dessutom säkerställa att översättningarna skulle uppfylla kommissionens krav på översättningar. ”Faithful” kom då att förstås som ”ordagrant”. FARs spelutrymme att få besvärliga engelska texter läsbara på svenska begränsades därmed starkt.
    Det finns dock gott hopp för framtiden. Revisionsberättelsen i ISA 700 skrivs nu om i grunden av IAASB på källspråket engelska, och i juni 2013 kommer remissversionen. FAR och alla andra har nu en chans att vara med och påverka den engelska källtexten. Om vi gör det så kan vi också få förutsättningar för en bra svensk revisionsberättelse.

    • Dan

      Tack Lennart för klargörande kommentar som inger hopp om en tydligare revisionsberättelse.

      Det blir också intressant att se hur långlivad nästa revisionsberättelse blir.

      • Sven-Arne Nilsson

        Jag instämmer i tacket till Lennart Iredahl. Det är alltid värdefullt med information om varför något blivit som det blivit, särskilt från någon som var djupt inblandad. (Vi har alltför lite av det i svensk externredovisning, något som med ett begrepp från studier av kompletterande normgivning kallas för att normgivningen sker in camera.)

        Faktum kvarstår dock: FARs motsvarighet i Finland, ju också inom EU, har betydligt större frihetsgrader än vad FAR har. Kanske anledning att nästa gång samarbeta med finländarna? — Om FAR hade gjort det denna gång hade texten nu kanske sett ut enligt nedan, ordagrann men med en uppdelning på två meningar. (Möjligen en besvärlig engelsk text men väl ganska läsbar på svenska?)
        ———————————————————————————————————————-

        Vid dessa riskbedömningar beaktar revisorn den interna kontroll som är relevant för företagets upprättande av årsredovisningen. Det gör revisorn för att utforma granskningsåtgärder som är ändamålsenliga med hänsyn till omständigheterna, men inte i syftet att göra ett uttalande om effektiviteten i företagets interna kontroll.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén