Dan Brännström

Personligt om näringsliv och samhälle

Så blir bästa modellen ännu bättre

Per Lekvall visar stolt årets julklapp.

Per Lekvall visar stolt årets julklapp.

Vi har den bästa modellen! Så låter det när jag berättar för omvärlden om hur svensk bolagsstyrning fungerar. Den svenska modellen med dess inslag av självreglering (bl.a. koden) ger ju aktieägarna möjlighet att utöva ett långsiktigt och ansvarsfullt ägande.

Nu visar Per Lekvall m.fl. personer i boken The Nordic Corporate Governance Model att det faktiskt finns en nordisk modell för bolagsstyrning. Det visar sig nämligen att likheterna mellan de nordiska ländernas regelsystem och praxis är överraskande stora. Samtidigt är skillnaderna gentemot den anglosaxiska respektive den kontintaleuropeiska modellen så avgörande att man med fog kan tala om en nordisk modell. Och modellen är, tror jag, en av förklaringarna till att nordiska bolag är ”överrepresenterade” bland världens största företag. Bra bolagsstyrning gör stor skillnad. Boken är alltså mycket väl värd att läsa och borde vara årets julklapp, åtminstone för alla med intresse för börsbolagens rapportering och kommunikation.

Det är också boken som har varit utgångspunkten för två seminarier under veckan i SNS regi. Vid gårdagens seminarium deltog jag i panelsamtalet som blev en enda lång hyllning till den nordiska modellen. Men vi konstaterade också att modellen är under press eftersom EU i sin regleringsiver ofta hämtar inspiration från annat håll (se Per Lekvalls artikel från i måndags). Därför måste vi från nordisk sida bli bättre på att samla våra styrkor och lobba tidigare i beslutsprocesserna. Det är alla överens om.

Där tog tiden för samtalet slut. Det var synd, för vi hann aldrig fram till vad som kan göras ännu bättre. Här hade jag tänkt lyfta några saker i debatten.

Jag tänker på den osynliga CFOn. För var finns den så viktiga CFOn i beskrivningen av bolagsstyrningen? Och hur ser CFOns ansvar ut? Jag letar och letar men finner inget svar …

Sedan funderar jag på styrelserna i börsbolag som till helt övervägande delen består av externa ledamöter, s.k. non-executive directors. Det tycker jag är en god ordning, men hur fungerar det i t.ex. finansiella företag med extremt omfattande rapportering från interna kontrollfunktioner? För att styrelsearbetet inte ska bli ett mission impossible-uppdrag borde flexibiliteten därför öka så att fler personer från bolagets ledning kan i ingå i styrelsen. Idag får VD ofta den enda platsen som erbjuds ledningspersonal.

Allt går att göra bättre och därför bör vi hålla dörren öppen för förändringar. Hur tycker du att bolagsstyrningen kan förbättras?

< Föregående

Det är en välsignad bransch som bygger sin framtid

Nästa >

Rätt ska vara rätt – även om paradis

3 kommentarer

  1. Anders Hult

    Dan,

    Visst är det av intresse att få reda på gemensamma drag hos bolagsstyrning i de fyra nordiska länderna. Det är mycket glädjande att notera att likheterna är många och att det är så mycket som är gemensamt att det t o m leder till förvåning bland dem som har arbetat med utredningen.

    Jag måste också säga att det är en imponerande lista av företag och institutioner som har givit sitt stöd till utredningen som ligger till grund för föreliggande bok. SNS är också en av de tyngsta pådrivarna. Dessutom har en mängd duktiga individer inom respektive land (dock långt ifrån alla kända experter) lämnat synpunkter på materialet som har kommit fram ur detta ”policy roundtable project within SNS”.

    Precis som du Dan, efterlyser jag ändå ett förslag till en väg framåt med kreativa förbättringsförslag. Hur kan olika roller i de börsnoterade företagen berikas, hur kan den organiserade riskhanteringen göras till ett naturligt inslag i bolagsstyrningen? Och framförallt, hur kan efterlevnaden av koden och lagstiftningen på området göras mer dynamisk? Avsaknaden av analys kring detta i boken är slående.

    Under seminariet redogjordes för likheter inom Norden avseende bolagsstyrning samt olikheter mellan den nordiska modellen och de förslag som kommer från EU respektive bolagsstyrningskultur i den anglosaxiska delen av världen (läs Storbritannien och USA). Mycket av resonemangen handlade om att det finns starka hot mot den nordiska modellen från dessa två ”aktörer”. Hoten beskrevs som allvarliga. Det är helt riktigt att vi måste se upp för en sådan ”invasion”. Den behöver vi inte. Dock måste det ändå vara så att vi i vår ände av världen bör fundera över hur vi ska kunna stärka den modell vi har, istället för att prioritera att avge varningssignaler för att någon kommer och ska ta oss… Det tror jag inte ger oss så mycket sympati i omvälden.

    Jag tänker inte referera till vad som sägs i boken. Den är faktaspäckad och bra. Jag kan inte hitta något som skulle kunna vara uppseendeväckande felaktigt – och det vore väl rätt konstigt om det skulle gå att göra det, med all denna sakkunskap engagerad i författandet.

    Faktum är att jag har en positiv nyhet i sammanhanget. Det är att nordiska bolag och även europeiska bolag lever betydligt längre än amerikanska. I USA är enligt uppgift många bolag så pass kortlivade som ett 40-50-tal år medan i vår värld är det inte ovanligt att bolagen lever långt över 100 år. Kan det ha med bolagsstyrningen att göra?

    Vänliga hälsningar,
    Anders

    • Dan

      Anders, stort tack för din initierade kommentar! Ja, jag saknar också en livfull debatt om hur bolagsstyrningen kan utvecklas. Det är t.ex. alldeles tyst om CFOns roll. Ska vi kanske skriva en artikel ihop om detta?
      Sedan tror jag absolut att bolagsstyrningen påverkar företagens livslängd. Ju större utrymme för ansvarsfullt ägande desto längre lever företaget. Jag är helt övertygad!

  2. Anders Hult

    Tack själv Dan!
    Jag diskuterar gärna detta ämne med dig. Kanske kan vi komma fram till ett artikelkomcept.

Kommentera

Powered by lovecraft Anders Norén