Dan Brännström

Personligt om näringsliv och samhälle

Så mycket bättre?

Nu går det så fort i Bryssel att man undrar om alla bara vill bli av med gamla surdegar inför julen. I början av veckan kunde jag rapportera att ordförandelandet Litauen oväntat snabbt hade nått en uppgörelse med EU-kommissionen och EU-parlamentet om det s.k. revisionspaketet. I paketet finns nya spelregler för revisionen i företag av allmänt intresse, dvs. noterade och finansiella företag. Och igår onsdag bekräftades uppgörelsen av medlemsstaternas regeringar. Det enda som återstår är EU-parlamentets omröstning, som är planerad till 4 februari 2014, och en formell bekräftelse från Ministerrådets sida. Sedan ska paketet implementeras i alla medlemsstater inom två år efter att paketet har publicerats i the Official Journal vilket beräknas ske på vårkanten 2014. Med tanke på komplexiteten i det nya regelverket och dess stora påverkan på bl.a. aktiebolagslagen och svensk bolagsstyrning lär det alltså dröja till 2016 (viss försening kan inte uteslutas) innan reglerna införs i svensk lag eller självreglering.

Vad tycker nu alla om revisionspaketet? Var det verkligen värt besväret? Blev det så mycket bättre?

Jag har inte hört någon som jublar – inte en enda! Jag tror heller inte att kommissionären Michel Barnier är nöjd. Han hade velat uppnå snabbare byrårotation, krav på gemensam revision och totalt rådgivningsförbud för större revisionsbyråer. Många parlamentsledamöter borde vara bekymrade över att EU återigen ökar regelbördan och försämrar konkurrenskraften gentemot omvärlden. För företagen innebär revisionspaketet ju ökade kostnader och ett stort ansvar för regelefterlevnaden. Dessutom införs ny tillsyn och nya sanktioner för berörda företag. Och ägarna till företagen funderar säkert på varför de får så lite att säga till om i sina egna företag.

Reaktionen i branschen är så här långt att ”det kunde ha blivit värre”. Vi måste nu självkritiskt fundera på vad vi kunde ha gjort annorlunda under hela den här processen. Det har varit ett starkt fokus på marknadsfrågorna, bl.a. byrårotationen och rådgivningen. Men det viktigaste av allt – revisionens innehåll – har nästan helt kommit. Det var ju här det stora lyftet skulle ske för att revisorn ska kunna förhindra – eller i vart fall slå larm inför – finansiella problem och kriser. Visst utökas revisorns rapportering i revisionsberättelsen, men den bygger på samma revision som tidigare.

Den här gången satte sig politikerna i Bryssel i förarsätet, och därför innehåller revisionspaketet också en mängd olika politiska kompromisser. Bl.a. finns det många möjligheter för enskilda medlemsländer att avvika från reglerna. Det gäller till och med huvudregeln om byrårotation efter 10 år (ett land kan alltså välja ett kortare intervall än 10 år medan andra expanderar intervallet givet vissa förutsättningar). Branschen måste därför ta sig tillbaka till förarsätet och tillsammans med marknaden utveckla revisionen så att den möter förväntningarna från en allt bredare intressentkrets. Här krävs det ett stort ansvarstagande från branschen. Och tuffa revisorer med integritet. Annars kommer en ny kommissionär att vid nästa större skandal eller finanskris bara att öka regleringen av revisionen. Vi måste se till att det inte behövs!

< Föregående

Mer om revisionspaketet

Nästa >

Gott slut på ett händelserikt 2013!

1 kommentar

  1. Jan-Hugo Nihlén

    Hej Dan,

    Tänkte att det nu var dags med en kommentar. ”det kunde ha blivit värre” skriver du att branschen säger. Jo, det är klart, men det är värre. Så blir det alltid när politiker i många jurisdiktioner skall komma överens. För det går inte för politiker att komma överens, det blir kompromisser. Man ger här och tar där. Som du skriver att direktivet ger utrymme för valmöjligheter i de enskilda staterna medan om det varit en förordning så hade samma regel gällt i alla stater. Nu är det upp till de nationella staterna att fatta de avgörande besluten i flera frågor. I många fall kan det vara bra, då situationen i de europeiska länderna är olika i såväl kulturella, ekonomiska som sociala frågor.

    Det, som jag tycker, politikerna glömmer, i denna typ av lagstiftning, är att bolagen och då också revisonen är gränsöverskridande. Vi kan inte ha olika regler i en gemensam marknad, och för den delen i hela världen, beroende på vilken sida om gränser man står på. Om vi begränsar oss till EU, så finns inte bara en gräns utan gräns mellan 28 medlemsländer. I sin iver att få fram lagstiftningen blev det till slut en kompromiss som ger olikheter.

    De senaste tio åren har revisorn fått klä oproportionellt stort ansvar för de stora bolagsskandalerna som egentligen styrelserna borde stå för. Visst, skall revisorn ta sitt ansvar, men för mig förefaller det som styrelsen oftast ”kommer undan” då något inträffat (avsiktligt eller oavsiktligt). Inget eller ringa synes göras mot företagen utan allt skall hanteras i revisionen. Revisionen bygger på en riskanalys avseende bl.a. företagets processer, rutiner och de personer som arbetar på bolaget. Vi, som revisorer, kan, beroende på vår riskanalys ”missa” händelser i bolaget. Vi måste således ständigt utveckla vår revisionsprocess för att försöka upptäcka ”allt” som kan vara fel och skadligt för bolaget. Styrelser och ledning borde göra det samma. Vi, som revisorer, har då motstridiga intressenter, nämligen allmänheten representerad av politikern respektive bolagets ägare. De förstnämnda vill reglera mer, förbjuda mer och påbjuda mer. Detta leder alltid till ökat arbete och kostnad för revisorn. Bolagets ägare driver oftast frågan om att revisorn måste effektivisera sitt arbete och att kostnaden för revisonen måste ned. Detta är, i min värld två oförenliga sidor, den planenliga mot den marknadsmässiga. Vi måste således alla hjälpas åt att hitta balansen mellan dessa två världar.

    Revisorn gör således inte en 100 procentig revision. I alla fall inte i den bemärkelsen att han/hon vänder på samtliga papper i ett bolag. Revision utgår ifrån, som ovan noterats, en riskbaserad approach. Det mest vanliga uttalandet efter varje skandal är inte – Vad gjorde bolagets ledning utan – Vad gjorde revisorn. Här måste en nyansering komma till stånd, och en balans skapas så att revisorn inte döms oavsett vad som har hänt. Så synes fallet vara i Prosolvia, där man verkligen kan fundera på vad Hovrätten tänkte och som tvingade revisorn till en förlikning och inte ny rättegång, där jag är övertygad om att rätten kommit till ett annat utslag, mer rättvist för revisorn och till gagn för revisionsbranschen.

    Den nu ”preliminära” överenskommelsen inom EU, röstning i parlamentet i februari 2014 skapar, precis som du skriver Dan, inte en lagstiftning om revisionens innehåll, som att hindra eller i alla fall slå larm inför finansiella problem och kriser. Nu blev det som vanligt, ett förbudspaket (i detta fall om bl.a. rotation och NAS, ”non audit services”), det som politikerna är så bra på att åstadkomma. Ett förbudspaket som dessutom kan bli olika beroende på i vilket europeiskt land du befinner dig i. Sedan överlämnas det till såväl eu- och nationella regulatoriska myndigheter att utforma den praktiska hanteringen. En praktisk bedömning som i mångt och mycket är subjektiv, en subjektivitet som myndigheten vinner på sitt mandat att utöva makten.

    Vad gäller förbudspaketet tror jag det kan hämna rekryteringen till revisionsbyråbranschen. Det är utvecklande att lära sig genom att konsultera, inom rimliga gränser, för att därmed kunna utföra en effektivare och mer ändamålsenlig revision.

    Ovan var en i många stycken negativ betraktelse ( och lång) över, det som kan väntas bli politikernas beslut idag och som påverkar revisionens framtid för lång tid framöver. Det är då än mer viktigt att vi tar tillbaks initiativet och sätter oss i ledarsätet och visar att vi är en profession som kan hantera de frågor som ligger oss så varmt om hjärtat, revisonens innehåll för att uppnå det krav som allmänheten ställer på oss, så att vi revisorer om inte hindra men i alla fall slå larm inför finansiella problem och kriser.

    Jag avslutar med som myndigheter förpliktigar sina anställda att säga/skriva, att ovan är endast mina egna tankar, någon annan kan inte lastas.

Kommentera

Powered by lovecraft Anders Norén