Det var i juni som Företagsskattekommittén (utredningen) lämnade sitt slutbetänkande Neutral bolagsskatt – för ökad effektivitet och stabilitet. Möjligen bidrog den varma sommaren och valrörelsen till att det omvälvande förslaget inte blev föremål för så mycket debatt och uppmärksamhet som det förtjänar.

Bland annat föreslås att negativa finansnetton inte ska vara avdragsgilla. Istället ska företag med skattemässig vinst kunna göra ett s. k. finansieringsavdrag som uppgår till 25 % av inkomsten. Den effektiva skattesatsen går därmed ”modellmässigt” ner till 16,5 %. Utredningen föreslår en mycket vid definition av begreppet finansnetto. I detta ska det inte bara ingå bankräntor och liknande utan även finansiella instrument, räntedelar på leasingsavgifter m.m. Förslaget innebär att de nya bestämmelserna träder i kraft 1 januari 2016.

FAR avstyrker med eftertryck utredningens förslag. Jag kan faktiskt inte påminna mig att vi någonsin har kritiserat ett förslag så mycket som vi gör i vårt remissvar. Men det är med all rätt, för förslaget är alldeles för komplicerat.

Det kommer inte att vara möjligt för företag att med rimlig ansträngning och kostnad kunna tillämpa reglerna. Alla försök till förenklingar på senare tid äts här upp i ett enda nafs, och det är närmast tragikomiskt att ”effektivitet” finns med i namnet på betänkandet.

Förslaget kan till och med strida mot grundlagen då definitionen av finansiellt instrument föreslås följa redovisningen istället för särskilda skatteregler. Vanligtvis påverkar redovisningen beskattningen endast vad gäller periodiseringar, men enligt förslaget ska redovisningsnormerna delvis bestämma vad som är avdragsgillt och inte. Enligt FAR är detta mycket olämpligt då redovisningen har andra syften än att ligga till grund för beskattning. Dessutom beslutas redovisningsnormerna till stor del bortom riksdagens räckvidd, och det är här problematiken kring grundlagen uppstår.

Utredningen konstaterar att förslaget innebär en kraftig skatteskärpning för fastighetsbranschen. Förslagets effekter på fastighetspriser och bostadsbyggande analyseras dock inte. Detta är en allvarlig brist. Överhuvudtaget är jag orolig för hur förslaget kommer att slå mot investeringar och tillväxt när avdragsrätten för räntor förloras. Det enda vi vet är att skatteregler alltid har en stor påverkan på beteendet.

Vidare föreslås en särskild schablonskatt för banker och försäkringsbolag. Skatter för särskilda branscher måste undvikas om det inte finns mycket starka skäl. De skäl som utredningen framför är inte tillräckligt starka för en särreglering. Och det är sådana här tendenser som visar på behovet av en genomgripande skattereform. Ropen efter en skattereform har för övrigt skallat länge nu, och vid en sådan översyn måste självfallet ägarbeskattningen också omfattas.

FAR är även mycket kritisk till att reformen delvis ska finansieras genom att alla underskottsavdrag ska halveras per 31 december 2015. Ett sådant förslag medför, om det genomförs, stora svårigheter för företagen och skulle allvarligt skada Sveriges anseende som investeringsland. Rättssäkerhet och förutsebarhet är A och O för förtroendet för ett skattesystem.

Finforum 26 november kommer Rickard Eriksson, en av sekreterarna i utredningen, att kommentera förslaget och de överväganden som ligger bakom. Jag är osäker på om det kommer att lugna mig. Tvärtom är det viktigt att diskussionen fortsätter.

Vad tycker du om utredningens förslag?