Dan Brännström

Personligt om näringsliv och samhälle

Som en jakt på spöken

Egentligen blir jag inte överraskad av hur EU-parlamentets färska utvärdering sågar EU-kommissionens revisionspaket. Men det känns ändå gott att äntligen få läsa i ett dokument från Bryssel att det kanske inte var revisorn som utlöste finanskrisen 2008. Jag uppskattar också de rättframma skrivningarna om att kommissionen inte har lyssnat på intressenterna. Att kommissionen inte ens tog notis av EU-parlamentets synpunkter innan man beslutade om sitt förslagspaket kan komma att kosta (för fler än bara kommissionen, är jag rädd). Redan kung Salomo sa på sin tid: ”… klok den som lyssnar på råd” (jag vågar inte ta med början på det ordspråket).

Ja, men vem eller vilka ska man lyssna på? Den som följer mig på bloggen vet att jag vill släppa revisionen fri, så fri den någonsin kan bli från politisk inblandning. Jag menar att revisionen utvecklas bäst i fri konkurrens på marknaden. Då blir det också lättare att sluta gapet mellan intressenternas förväntningar och vad revisionen faktiskt levererar, därför att det blir mycket tydligare vilka intressenterna är. I den lagstadgade revisionen är detta inte lika klart. På alla internationella möten talar man sedan ca 10 år tillbaka med största respekt om en viktig men svårfångad intressent – ”the public interest”. Men ingen är riktigt säker på vem det är. Inte ens den globala branschorganisationen IFAC, som flitigast av alla hänvisar till ”the public interest”, tycks veta det. För nu går IFAC ut och vill få synpunkter i frågan.

Är detta värt att grubbla över? Tja, om det s.k. förväntningsgapet (som många gånger är ett kunskapsgap) ska kunna slutas måste vi givetvis vara överens om vilka intressenterna till revisionen är. Annars blir arbetet med att sluta gapet som en jakt på spöken – det blir aldrig träff.

Håll med om att vi har en spännande situation: en EU-kommission som inte lyssnar och en jätteviktig intressent som varken talar eller syns.

Revisionen måste släppas fri!

< Föregående

Dags att ta det piano

Nästa >

Samtal under ytan

6 kommentarer

  1. Sven-Arne Nilsson

    Snarare så att revisionen måste tyglas, liksom det mesta i vårt samhälle!
    Idén om en bästa utveckling i fri (otyglad) konkurrens på marknaden är väl det som kallas marknadshegemonisk uppgivenhet (SvD 2012-03-31, Kultur s 12)? (I The New York Times nyligen mera tillspetsat: Ayn Randianism.) I dagarna är det f.ö. fem år sedan vi började få upp ögonen för vart den fria utvecklingen av de finansiella marknaderna hade lett oss, fastän då gällde att problemen med ”sub-prime loans” inte kom att sprida sig utanför bostadsfinansieringen i USA.

    Om det är så att ingen är riktigt säker på vem ”the public interest” är så beror det nog på att frågan är felformulerad. (Sven-Olof Collin noterade väl f.ö. att det är viktigare att formulera frågor än ge svar.)

    Hjälp på vägen kan man nog få genom att lyssna på Adam Smith, som ju inte var professor i ekonomi utan i moralfilosofi: ”The interest of the dealers in any particular branch of trade or manufacturers is always in some respect different from, and even opposite to, that of the public.” (John Kay, FT 2012-01-25, p. 11) (Adam Smith skrev förstås detta långt innan revision blivit en bransch, eller som det heter numera att revisionen blivit produktifierad.)

    • Dan

      Sven-Arne,

      Du får mig att framstå som en anarkist. Självklart ska det finnas en bra och trovärdig process för hur globala standarder för revision av olika slags företag tas fram och fastställs. Men det är marknadens behov som ska vara styrande, inte politiska initiativ à la Michel Barnier.

      Vad gäller frågan om vem ”the public interest” är gör din referens till Adam Smith mig än mer konfunderad – är det alla eller ingen?

      • Sven-Arne Nilsson

        Tyvärr går det inte att fråga Adam Smith, men det finns säkert semesterlektyr som utvecklar vad Smith kan ha menat. (Tyvärr är inte jag inläst på litteraturen om Adam Smith.)

        Det enkla svaret på din fråga, om det är alla eller ingen, är att det är alla. Det är en följd av att samhället, inkl. den externa revisionen som en samhällsfunktion, är mer än summan av marknadsaktörerna.

        Vilka uttrycker f.ö. för dig ”marknadens behov”, notera singularis, bestämd form, följt av singularis? Ställ f.ö. det mot att ”the public” är vi alla.

        P.S. Kanske en lite avlägsen analogi, men jag kom ändå att tänka på frågan om reglering av revisionen när jag läste Anders O Björkmans krönika i gårdagens SvD (SvD Kultur 2012-07-12 s 2).

  2. Sven-Arne Nilsson

    Beträffande politiska initiativ och referens till Adam Smith visar det sig att man inte behöver gå över ån efter vatten, särskilt inte om man redan är på Sveriges framsida. Bo Rothstein skriver, som vanligt, väl, och även om ämnet är konkurrens i den offentligt finansierade välfärdssektorn (ekonomisk debatt 4/2012, s 45-56) har inledningen till avsnittet ”4. Kan marknader vara självreglerande?” stor generalitet och därmed relevans för revisionen, särskilt för frågan om utveckling i fri konkurrens på marknaden.

    Händelsevis handlar avsnittets avslutning om Adam Smith och hans två betydande böcker, med några intressanta referenser till idéhistorisk forskning om Smith.

    • Dan

      Tack Sven-Arne för tipset om Bo Rothsteins mycket intressanta artikel!

      Jag har nu läst valda delar och noterar bl.a. betydelsen av kvalitetssäkring som en avgörande faktor vid avreglering. Här har branschen en stark tradition som alldeles säkert går att utveckla ytterligare. Så det finns öppningar för den som vill släppa den viktiga revisionstjänsten fri.

      Jag ger mig alltså inte så lätt, och jag tror att Adam Smith hade stöttat min linje …

      • Sven-Arne Nilsson

        Var så god! Dock förefaller det som om du och jag väljer att läsa olika delar. Den avhandlingstitel som Rothstein citerade, ”Det där ordnar marknaden”, ska som jag uppfattar det inte förstås bokstavligt, med tanke på Rothsteins fortsättning: ”Många experiment med marknadsmodeller har byggt på föreställningen att konkurrens och valfrihet kan kombineras med avreglering. Det finns vad jag kunnat se knappast någon empiriskt grundad forskning som talar för att så skulle vara fallet. En som sedan länge har pekat på detta problem är 1993 års nobelpristagare Douglas North som hävdat att det inte finns någon anledning att tro att samhällseffektiva institutioner skapas genom marknadsendogena processer. […]” (För att vara lite polemisk, beträffande Rothsteins fortsättning, så hävdar jag att revision ligger närmare vård och utbildning än sophämtning.)

        Inte heller jag ger mig så lätt, och jag noterar att Smith underströk ”marknadens beroende av sociala normer och väl fungerande lagar”. Frågan är om inte även revisionen är ett område som måste vara väl reglerat, ej avreglerat.

Kommentera

Powered by lovecraft Anders Norén