Dan Brännström

Personligt om näringsliv och samhälle

Etikett: 10 lärdomar

Lärdom 3 – Utveckla revisorns rapportering

Jag vill även idag uppmärksamma FARs förtroendearbete ”Så stärker vi förtroendet” och de lärdomar vi har sammanställt i vår ”vitbok”. Förhoppningen är att lärdomarna ska utgöra en bra grund för fortsatta diskussioner men framför allt för konkret förtroendearbete. Det har blivit dags att uppmärksamma lärdom nr 3 här på bloggen. Så här skriver vi i ”vitboken”:

Utveckla revisorns rapportering 
Revisorns rapportering måste alltid utvecklas, och nu ökar förväntningarna på att den ska bli mer nyanserad. Det handlar både om hur revisorn kommunicerar i revisionsberättelsen men också på bolagsstämman.

Från branschen fortsätter vi att påverka den internationella processen med att utveckla revisionsberättelsen. Och på hemmaplan kan vi ta fram en vägledning med exempel för revisorns rapportering på bolagsstämman.”

Vid möten med revisionens olika intressenter får jag ofta höra att revisionsberättelsen är för digital eller svartvit – ”tillstyrker eller avstyrker”. Några efterlyser därför revisorns ”gråskala”. En sådan är nu på väg genom förslagen från både EU och IAASB. Inom EU kommer revisorn i noterade och finansiella företag att alltid belysa de mest betydande riskerna för väsentliga fel i företagets rapportering. Därmed får vi en ”gråskala” som jag tror kan öka läsvärdet för revisionsberättelsen men också relevansen för revisionen. De nya EU-reglerna innebär även att revisorn på samtliga revisionsuppdrag ska uttala sig om huruvida det finns betydande tvivel om förutsättningarna för fortsatt drift (going concern).

På FAR jobbar vi nu med att ta fram en vägledning för revisorns muntliga rapportering vid stämman. Rapporteringen ska inkludera revisorns egna bedömning av sin opartiskhet och självständighet. Revisorn ska dessutom kommentera innehållet i lämnad rådgivning och arvodesuppgifter – allt för öka transparensen.

Vad tycker du kan förändras i revisorns rapportering?

Lärdom 2 – Klara ut ansvarsfördelningen

Jag vill än en gång uppmärksamma FARs förtroendearbete ”Så stärker vi förtroendet” och de lärdomar vi har sammanställt i vår ”vitbok”. Förhoppningen är att lärdomarna ska utgöra en bra grund för fortsatta diskussioner men framför allt för konkret förtroendearbete. Det har nu blivit dags att uppmärksamma lärdom nr 2 här på bloggen. Så här skriver vi i ”vitboken”:

”Klara ut ansvarsfördelningen
Revisorn ska ha integritet och vara tuff. Samtidigt ser vi att det blir allt vanligare att revisorer blir personligt stämda när ett företag har gått i konkurs. Revisorn, till skillnad från styrelsen, har alltid en ansvarsförsäkring som gör att försäkringsbolaget kan gå in och betala ut ersättning för den ”skada” som revisorn kan anses ha åsamkat när det har funnits brister i revisionen. Revisorns ansvarsförsäkring har lett till att fler revisorer stäms, ibland på miljardbelopp.

För att motverka en olycklig förskjutning av ansvaret måste det även ställas krav på att styrelser, som ju de facto har ansvaret för bolagets verksamhet, ska ha egna ansvarsförsäkringar.”

Jag tror att Prosolvia-domen gjorde att många uppmärksammades på det frågetecken som finns kring ansvarsfördelningen mellan företagets styrelse och revisorn. En revisor ska självfallet stå för sin del av en skada, men den ojämlika betalningsförmågan hos styrelseledamöter utan omfattande ansvarsförsäkringar och en revisor/revisionsbyrå med lagstadgad skyldighet att ha ett fullgott försäkringsskydd leder till ett ”deep pocket syndrome” – den som har pengar får betala. I praktiken omkullkastas därmed den roll- och ansvarsfördelning som aktiebolagslagen stipulerar.

Otydlighet i ansvarsfrågan är heller inte bra för förtroendet för näringslivet i stort. Att styrelseledamöter alltid har ansvarsförsäkringar är ett steg på vägen, men det krävs ett större grepp. Vi har därför diskuterat med regeringen vad som kan göras för att förtydliga ansvarsfördelningen i aktiebolagslagen.

Vad säger du om ansvarsfördelningen? Är den tillräckligt tydlig?

Lärdom 1 – Utveckla revisionen

Jag återkommer här till FARs förtroendearbete ”Så stärker vi förtroendet” och de lärdomar vi har sammanställt i vår ”vitbok”. Förhoppningen är att lärdomarna ska utgöra en bra grund för fortsatta diskussioner men framför allt för konkret förtroendearbete. Det har nu blivit dags att uppmärksamma lärdom nr 1 här på bloggen. Så här skriver vi i ”vitboken”:

”Utveckla revisionen
Det finns förväntningar, både från marknaden och från politiker, att revisorn ska uttala sig om mer än redovisningen. Man vill till exempel att revisorn ska granska företagets interna kontroll och om företaget uppfyller förväntningar avseende etik och moral. I ett börsbolag vill man dessutom att revisorn ska försäkra marknaden om att bolaget är ”börsfähigt”.

Som bransch måste vi på allvar påbörja diskussionen om hur vi kan utveckla revisionen för att matcha förändrade förväntningar.”

När vi från FARs sida träffar olika intressenter till revisionen lyssnar vi därför uppmärksamt på vad man verkligen vill få ut av revisionen. Och det kan naturligtvis skilja sig åt beroende på företagets storlek, ägarförhållanden, risksituation m.m.

Hur tycker du att revisionen ska utvecklas?

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén