Dan Brännström

Personligt om näringsliv och samhälle

Etikett: 3:12-reglerna (Sida 1 av 8)

3:12 vid vägs ände

Det är närmast omöjligt att kunna förstå och tillämpa 3:12-reglerna enbart med ledning av lagtexten. Så skriver FAR i sitt senaste remissvar om 3:12.

Och det är naturligtvis inte acceptabelt med ett regelverk där lagstiftaren ser sig nödgad att ingripa i stort sett varje gång det kommer ett avgörande som Skatteverket invänder mot. De återkommande förändringarna av lagstiftningen försämrar dessutom förutsättningarna för den alltid så avgörande förutsebarheten.

Det är uppenbart att 3:12-systemet har kommit till vägs ände. FAR skriver också i sitt remissvar att det finns anledning att överväga ett helt nytt system för att hantera skillnaderna mellan kapital- och förvärvsinkomster. Detta bör lämpligen utredas tillsammans med en bredare översyn av inkomstskattelagstiftningen. En sådan översyn bör inledas snarast.

Vad säger du om 3:12?

2 kommentarer

Vad tycker du om nya 3:12?

Så kom det återigen förslag till nya 3:12-regler – den här gången genom betänkandet Översyn av skattereglerna för delägare i fåmansföretag (SOU 2016:75). Av regeringens pressmeddelande framkommer huvudpunkterna i förslaget:

• Förtagets löneunderlag ska liksom i dag få användas vid beräkningen av kapitalinkomstbeskattad utdelning. Den nuvarande nivån på 50 procent ersätts dock av tre nivåer – 10, 25 och 50 procent – samtidigt som delägarna måste ta ut högre lön än i dag för att få utnyttja reglerna.
• Löneunderlaget fördelas mellan delägarna och beräkningen gynnar därför inte företag med många delägare. Det nuvarande kravet på att en delägare måste äga minst fyra procent av kapitalet i företaget för att få tillämpa reglerna kan därmed tas bort.
• Förenklingsregeln innebär i dag att en utdelning upp till 2,75 inkomstbasbelopp (ca 160 000 kr) kan beskattas som kapitalinkomst. Denna nivå sänks till 1,75 inkomstbasbelopp (ca 100 000 kr).
• Skatteuttaget på aktiva delägares kapitalinkomster i fåmansföretag höjs från 20 till 25 procent och blir detsamma för ägare i alla onoterade bolag.
• En särskild undantagsregel införs som medför att beskattningen inte påverkas av om en försäljning av ett fåmansföretag sker till någon inom familjen eller till någon utomstående.

Reglerna ska enligt förslaget börja gälla 1 januari 2018.

Förslaget hann knappt publiceras innan det sågades från många håll. För egen del ser jag positivt på att kravet på ägarandel om fyra procent slopas. Den tröskeln hämmar växt och samgåenden samtidigt som konkurrensen snedvrids.

Annars innebär förslaget mest försämringar för delägarna i fåmansföretag. Det är oroande då de mindre företagen är avgörande för tillväxt och sysselsättning – fyra av fem jobb skapas ju här. En viktig fråga är därför hur företagandet påverkas på sikt.

Jag kan heller inte låta bli att fundera över hur förslaget påverkar möjligheten att hjälpa unga till det första jobbet. Vi behöver dessutom ökad sysselsättning för att klara integrationen av nyanlända på ett bra sätt.

Utredningen skriver i sin konsekvensanalys att förslaget beräknas medföra ökade skatteintäkter med 4,8 miljarder kronor. Eftersom analysen inte beaktar alla dynamiska effekter reser jag ett mycket stort frågetecken bakom det beloppet. I själva verket påverkas kanske statsfinanserna negativt.

Vad tycker du om det nya 3:12-förslaget?

9 kommentarer

Självreglering är både själv och reglering

Sverige har precis tagit sitt andra OS-guld i skidstafett när Christer Ljungberg, CEO på Trivector AB, skriver på twitter: ”Sverige är bäst i lag. Hur drar vi nytta av det i näringslivet”? Den frågan tarvar ett svar.

Vi har i Sverige en lång tradition av självreglering, som ju är något slags lagspel eller socialt kontrakt. Näringslivet tar eget ansvar för att utforma spelregler som annars hade behövt lagregleras. Arne Karlsson, ny ordförande i Kollegiet för svensk bolagsstyrning, tryckte på detta vid ett seminarium nyligen när han sa: ”Självreglering är både själv och reglering”.

Precis så är det. Det får inte bara bli ”själv” och så lite ”reglering” som möjligt. Nej, det är tvärtom. Om självregleringen ska göra skillnad måste den vara proaktiv och minst ett steg före politikernas regleringsiver. Här måste jag bli (själv)kritisk. Jag tänker bland annat på revisions- och rådgivningsbranschens tillämpning av 3:12-reglerna. I efterhand är det lätt att se att branschen kunde ha agerat annorlunda.

En annan och betydligt större fråga handlar om jämställdheten. Som näringsliv borde vi år 2014 naturligtvis ha kommit mycket längre. Av en artikel i Balans nr 3/2014 framgår att branschen visserligen gör framsteg på jämställdhetens område. I de största revisionsbyråerna utgörs ledningsgrupperna till 40 procent av kvinnor, att jämföras med 28 procent för företagsledningar generellt. Men i styrelserna är det långt ifrån jämställt även inom branschen. Och snittet för andelen kvinnor i börsbolagens styrelser är ofattbart lågt, endast 22,5 procent.

Vad väntar vi på? Om Sverige vill vara bäst i lagspel måste näringslivet ta på sig ledartröjan och visa konkreta resultat. Ett nytänkande, modigt och framgångsrikt näringsliv tar alltid eget ansvar för utvecklingen. För mig är det därför självklart att aktieägarna måste ta rejäla kliv redan vid vårens årsstämmor. Annars hinner politikerna före med lagstiftning.

När det gäller breddning av kompetensen i styrelserummen tror jag för övrigt att det finns utrymme att tänka nytt. För att matcha konkurrensen i en komplex och snabbt föränderlig värld vill det till att styrelsen är modern, framåtlutad och präglad av mångfald. På samma sätt som revisorer numera upphandlas kan man väl börja upphandla de kompetenser och perspektiv som behövs runt styrelsebordet. Vad händer om en musiker eller historiker får sitta med?

För några veckor sedan presenterades ”2014 Edelman Global Trust Barometer” i Davos. Den globala barometern mäter förtroendet för olika samhällsinstitutioner på 27 marknader runt om i världen. Mätningarna visar att på global basis åtnjuter näringslivet ett högre förtroende än politiken. I årets mätning är gapet större än någonsin under de 14 år som mätningarna genomförts. Människors förväntningar är att företagen ska ta sig an och lösa stora samhällsfrågor som energiförsörjning, klimat och hälsa. Här sticker Sverige dock ut genom ett relativt högt förtroende för det politiska systemet.

Barometern visar också på en växande insikt om att lönsamhet går hand i hand med socialt ansvarstagande och samhällsnytta. Det tror jag också. Om en verksamhet ska vara verkligt hållbar måste den skapa värde bortom egenintresset. För hållbarhet är inte längre ett buzzword, det är ett måste.

I mätningarna hissas samtidigt varningsflagg för näringslivets oförmåga till självreglering. De senaste årens skandaler inom sektorer som bank och livsmedel tvingar därför fram lagreglering i land efter land.

Som bransch framhåller vi alltid vikten av självreglering. Och att vara bäst i lagspel är en konkurrensfördel. Men självreglering är som sagt inte bara själv utan också reglering. För förtroendets skull måste vi därför vara steget före och reglera oss själva. Det gäller i högsta grad också vår egen bransch. Med stärkt förtroende kan revisions- och rådgivningsbranschen göra än mer nytta för näringsliv och samhälle. Och det är trots allt det viktigaste, att vi skapar nytta för andra än oss själva.

Ledare i Balans # 3/2014

Kommentera

Sida 1 av 8

Powered by lovecraft Anders Norén