Dan Brännström

Personligt om näringsliv och samhälle

Etikett: 3:12 Sida 2 av 8

Kastvindar slänger 3:12 hit och dit

Det har inte gått två år sedan Annie Lööf och Anders Borg initierade förändringar i beskattningen av delägare i s.k. fåmansföretag (3:12-reglerna). Nu är det dags igen. I fredags aviserade regeringen en omfattande översyn, som om 2013 års reformering aldrig ägde rum.

Förutom att åtgärda upplevda missförhållanden genom att införa krav på ägande om fyra procent gjorde lagstiftaren 2013 en hyggligt bred översyn och ändrade reglerna i ett antal avseenden – i flertalet fall positiva. Jag fick intrycket att Lööf och Borg kryddade anrättningen så att främst större revisions- och advokatbyråer skulle få det ”de förtjänade” medan övriga fick förbättringar. Sammantaget togs reformeringen emot huvudsakligen positivt.

Budskapet i det nytillkomna utredningsdirektivet bådar däremot inte gott. I utredningens ursprungsuppdrag ingick att titta på vissa problemområden inom 3:12 kopplade till generationsskiften i de så viktiga familjeföretagen, men nu är det uttalade syftet att ytterligare begränsa möjligheten till omvandling av inkomst av tjänst till inkomst av kapital som ju beskattas lägre. Detta ska ske genom att komponenterna i de redan komplexa 3:12-reglerna skruvas åt, något som säkert gör reglerna ännu krångligare och som hotar den angelägna förutsebarheten. Det står helt klart att detta kommer att slå mot de viktiga jobbskaparna – landets företagare.

Låt oss nu stanna upp ett ögonblick och ställa oss några frågor:

  • Varför var det ingen som initierade nu aktuella förändringar i samband med översynen 2013?
  • Var kommer kastvindarna ifrån?
  • Var finns det genuina engagemanget för små och medelstora företag?

Självreglering är både själv och reglering

Sverige har precis tagit sitt andra OS-guld i skidstafett när Christer Ljungberg, CEO på Trivector AB, skriver på twitter: ”Sverige är bäst i lag. Hur drar vi nytta av det i näringslivet”? Den frågan tarvar ett svar.

Vi har i Sverige en lång tradition av självreglering, som ju är något slags lagspel eller socialt kontrakt. Näringslivet tar eget ansvar för att utforma spelregler som annars hade behövt lagregleras. Arne Karlsson, ny ordförande i Kollegiet för svensk bolagsstyrning, tryckte på detta vid ett seminarium nyligen när han sa: ”Självreglering är både själv och reglering”.

Precis så är det. Det får inte bara bli ”själv” och så lite ”reglering” som möjligt. Nej, det är tvärtom. Om självregleringen ska göra skillnad måste den vara proaktiv och minst ett steg före politikernas regleringsiver. Här måste jag bli (själv)kritisk. Jag tänker bland annat på revisions- och rådgivningsbranschens tillämpning av 3:12-reglerna. I efterhand är det lätt att se att branschen kunde ha agerat annorlunda.

En annan och betydligt större fråga handlar om jämställdheten. Som näringsliv borde vi år 2014 naturligtvis ha kommit mycket längre. Av en artikel i Balans nr 3/2014 framgår att branschen visserligen gör framsteg på jämställdhetens område. I de största revisionsbyråerna utgörs ledningsgrupperna till 40 procent av kvinnor, att jämföras med 28 procent för företagsledningar generellt. Men i styrelserna är det långt ifrån jämställt även inom branschen. Och snittet för andelen kvinnor i börsbolagens styrelser är ofattbart lågt, endast 22,5 procent.

Vad väntar vi på? Om Sverige vill vara bäst i lagspel måste näringslivet ta på sig ledartröjan och visa konkreta resultat. Ett nytänkande, modigt och framgångsrikt näringsliv tar alltid eget ansvar för utvecklingen. För mig är det därför självklart att aktieägarna måste ta rejäla kliv redan vid vårens årsstämmor. Annars hinner politikerna före med lagstiftning.

När det gäller breddning av kompetensen i styrelserummen tror jag för övrigt att det finns utrymme att tänka nytt. För att matcha konkurrensen i en komplex och snabbt föränderlig värld vill det till att styrelsen är modern, framåtlutad och präglad av mångfald. På samma sätt som revisorer numera upphandlas kan man väl börja upphandla de kompetenser och perspektiv som behövs runt styrelsebordet. Vad händer om en musiker eller historiker får sitta med?

För några veckor sedan presenterades ”2014 Edelman Global Trust Barometer” i Davos. Den globala barometern mäter förtroendet för olika samhällsinstitutioner på 27 marknader runt om i världen. Mätningarna visar att på global basis åtnjuter näringslivet ett högre förtroende än politiken. I årets mätning är gapet större än någonsin under de 14 år som mätningarna genomförts. Människors förväntningar är att företagen ska ta sig an och lösa stora samhällsfrågor som energiförsörjning, klimat och hälsa. Här sticker Sverige dock ut genom ett relativt högt förtroende för det politiska systemet.

Barometern visar också på en växande insikt om att lönsamhet går hand i hand med socialt ansvarstagande och samhällsnytta. Det tror jag också. Om en verksamhet ska vara verkligt hållbar måste den skapa värde bortom egenintresset. För hållbarhet är inte längre ett buzzword, det är ett måste.

I mätningarna hissas samtidigt varningsflagg för näringslivets oförmåga till självreglering. De senaste årens skandaler inom sektorer som bank och livsmedel tvingar därför fram lagreglering i land efter land.

Som bransch framhåller vi alltid vikten av självreglering. Och att vara bäst i lagspel är en konkurrensfördel. Men självreglering är som sagt inte bara själv utan också reglering. För förtroendets skull måste vi därför vara steget före och reglera oss själva. Det gäller i högsta grad också vår egen bransch. Med stärkt förtroende kan revisions- och rådgivningsbranschen göra än mer nytta för näringsliv och samhälle. Och det är trots allt det viktigaste, att vi skapar nytta för andra än oss själva.

Ledare i Balans # 3/2014

Grönt ljus för 3:12-förslaget

En majoritet i riksdagens skatteutskott har idag gett grönt ljus till regeringens 3:12-förslag. Utskottet uppmanar samtidigt regeringen att noga följa utvecklingen och återkomma med nya lagförslag om det visar sig att reglerna kringgås.

Visst har regeringens förslag förbättrats på många punkter, men det är tråkigt att man inte har lyssnat på den massiva kritiken mot den tröskel som kravet på ett 4%-igt ägande innebär. Jag hoppas nu att ivern att göra en översyn är minst lika stor när det visar sig att de nya reglerna hämmar företagandet och framväxten av nya jobb, inte minst inom tjänstesektorn.

Riksdagen förväntas fatta det slutliga beslutet senare i höst. Men det blir inte sista gången som nya 3:12-regler klubbas …

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén