Finansinspektionen (FI) vill att ordföranden i ett finansföretag är oberoende. Bakgrunden är enligt FI det stora allmänintresset. FI:s chefsjurist Per Håkansson säger i Dagens Industri (papperstidningen): ”Ett företag i största allmänhet har nästan alltid ägarens eget intresse som första prioritet, men det kan inte ett finansiellt företag ha.”

Jag tycker det är bra att vi får en diskussion om styrelsens uppgift och ansvar – dels generellt, dels i systemviktiga finansiella företag. Och visst finns det många aspekter, som t.ex. allmänintresset, som måste vägas in. Men just därför är det klokt att skynda långsamt. Finansdepartementets respons antyder också att frågan måste beredas ytterligare.

Jag känner dessutom alltid skepsis när jag hör rop efter oberoende. Engelskans ”independent” borde översättas till ”självständig” och inte till ”oberoende”, som för tankarna fel. Finns det överhuvudtaget  ”oberoende” människor? Det vi söker är väl självständiga styrelseledamöter med integritet. Lagstiftningen för revisorer ställer krav på revisorns ”opartiskhet och självständighet”, inte ”oberoende”. Det är bra, för det finns inga ”oberoende” revisorer.

Detaljreglering av styrelsens sammansättning är knappast rätta vägen för att skapa ”starka styrelser” och tillvarata det viktiga allmänintresset. Jag är rädd att effektiviteten i styrelsearbetet går ned samtidigt som det uppstår fruktlösa diskussioner om hur ”oberoende” den och den styrelseledamoten är. Det måste vara ägarnas ansvar att utse den bästa styrelsen. Och den bästa styrelsen fäster stor vikt det viktiga allmänintresset.

Kommentera