Dan Brännström

Personligt om näringsliv och samhälle

Etikett: ansvar Sida 5 av 8

Mordbrand i Prosolvia?

Idag skriver FARs chefsjurist Helene Agélii och jag på DI Debatt om Prosolviadomen som – om den vinner laga kraft – i ett slag förändrar revisorns roll, uppdrag och ansvar. Men det stannar inte där, domen öppnar dammluckorna i svensk skadeståndspraxis. Och det är fler än revisorer som nu måste se om sitt hus.

Prosolviadomen är speciell genom att hovrätten har gett konkursboet betydande bevislättnad. Till att börja med gäller det orsakssambandet mellan den påstådda oaktsamheten från revisorn och skadan som uppkom när Prosolvia gick i konkurs. Här åberopar hovrätten en dom från Högsta domstolen (HD) tidigare i år om en mordbrandsbenägen 13-årig flicka som var omhändertagen för vård med stöd av lagen om vård av unga. Medan hon tillfälligt var placerad hos mamman anlade hon en omfattande brand. HD ansåg att socialnämndens underlåtenhet att uppfylla sin plikt att hålla uppsikt över flickan medförde ett skadeståndsansvar.

Partsförhållandena och omständigheterna i HD-domen skiljer sig – minst sagt – avsevärt från Prosolviaärendet. Men likväl jämställer hovrätten i sin bedömning styrelsen i Prosolvia med en mordbrandsbenägen 13-åring och revisorerna med en handfallen socialnämnd.

Hovrätten har även beviljat bevislättnad vid beräkning av skadebeloppet. Revisionsbyrån och revisorn ska ersätta, inte bara bristen i konkursboet, utan även ett rörelsevärde beräknat utifrån Prosolvias förväntade utveckling för det fall revisorn inte hade varit oaktsam. Hovrättens beräkning leder till skadeståndsanspråk som är helt främmande för svensk rättspraxis. Och vi måste komma ihåg att Prosolvia var ett litet börsföretag.

Prosolviadomen sätter också fokus på ansvarsfördelningen mellan styrelse och revisor. En revisor ska självfallet stå för sin del av en skada, men den ojämlika betalningsförmågan hos styrelseledamöter utan omfattande ansvarsförsäkringar och en revisor/revisionsbyrå med lagstadgad skyldighet att ha ett fullgott försäkringsskydd leder till ett ”deep pocket syndrome” – den som har pengar får betala. I praktiken omkullkastas därmed den roll- och ansvarsfördelning som aktiebolagslagen stipulerar.

Från FARs sida sätter vi nu stort hopp till att HD vill pröva principfrågorna i Prosolviafallet. Om så inte sker måste regering och riksdag snabbt göra en översyn av de för näringslivet så avgörande ansvarsfrågorna.

Läs hela artikeln här.

Det pågår en massflykt från ansvar

Håkan Meyer är gästbloggare:

Vattenfalls köp av det holländska elföretaget Nuon är i fokus. Affären gjordes 2009 och nu rasar debatten om hur man kan göra en sådan dålig affär och vem som ska ställas till ansvar. Här i Göteborg har vi en annan usel affär som väcker mycket engagemang. Kommunen köpte i början av 2000-talet spårvagnar från en italiensk tillverkare. Den första vagnen levererades 2005, något år försenad. Sedan har det bara varit problem med de italienska vagnarna. Om man förstår massmedia rätt har spårvagnarna under åren tillbringat mer tid i verkstaden än att användas för sitt egentliga syfte. Nu läser vi att nästan alla vagnar har fått körförbud beroende på allvarliga rostangrepp.

Det finns likheter mellan dessa affärer och det gäller ansvarsfrågan. Det läggs bland ansvariga ner mycket energi för att förklara att just någon annan är ansvarig. På något sätt tycks sakfrågan vara av mindre intresse. Ännu har inte någon meddelat sitt personliga ansvar för gjorda affärer. Det har inte saknats varningssignaler före genomförandet av respektive affär. Men dessa har negligerats av beslutsfattarna. I Göteborgsaffären är det så pass illa att man gjorde en kompletteringsbeställning av fler spårvagnar från samma italienska tillverkare 2009 trots att den första leveransen får anses vara undermålig.

En enkel slutsats av dessa två affärer ger att det är roligt att göra affärer med andras pengar. Det är inte lika roligt att ta ansvar för konsekvenserna av affärerna. I alla fall inte när de inte faller ut till belåtenhet.

Livet är inte bara en framgångssaga. Alla misslyckas vi från tid till annan i mindre eller större grad både i affärslivet och privat. En del kan hantera sina misslyckanden på ett bra sätt genom att se misstaget som ett lärtillfälle. Andra hemfaller att skylla sina misslyckanden och tillkortakommanden på andra. Genom att skylla ifrån sig vill man göra sig själv till offer för att slippa ta ansvar.

Det finns många exempel på bortförklaringar. En svensk kulstötare förklarade sitt misslyckande vid en olympiad med att flipperspelet på hotellet inte var bra. En statsminister förklarade sitt tillkortakommande under tsunamikatastrofen med att några lägre tjänstemän på UD inte skött sina jobb. En ordförande i ett politiskt ungdomsförbund lade hela ansvaret för ett fyllebråk på en restaurang på dörrvakten. En företagare i personlig konkurs menade att ansvaret för konkursen var helt och hållet bankens. Många verkstadsföretag förklarade sina dåliga kvartalsresultat med en svag dollar och dåliga konjunkturer trots att andra verkstadsföretag med samma förutsättningar lyckats bra.

En undersökning presenterad i en morgontidning visade att 18 % av alla människor skyller ifrån sig medan 59 % sällan gjorde det. Det var drygt 4 000 personer som var intervjuade. På frågan om motsatsen – att man anser att andra skyller ifrån sig – var siffrorna de motsatta. Man tror att mer än hälften av de människor man möter skyller ifrån sig.

Etikforskaren Ann Heberlein menar att det pågår en massflykt från ansvar. Detta möjliggörs av att många välmenande personer bryr sig mer om skitstöveln, som Heberlein uttrycker det, än den som är duktig och sköter sig. Alkoholisten skyller sitt missbruk på att tillgången till alkoholhaltiga drycker är för lättillgänglig. För att lösa alkoholistens problem vill några göra tillgången på alkohol svår för alla. Samma resonemang hörs från överviktiga. Det är snabbmatrestaurangernas fel. Dålig chef, bristfälliga instruktioner eller svåra uppväxtförhållanden är andra ”bra” argument för att inte själv ta ansvar. ”I ett samhälle där goda handlingar och gott uppförande inte belönas, och där dåliga handlingar och dåligt uppförande inte ger konsekvenser, uppstår frågan varför man över huvud taget ska bry sig”, menar Heberlein.

Vi kanske håller på att rationalisera bort skulden. Men att känna skuld är viktigt och konstruktivt. Att känna skuld bevisar att man har en moralisk identitet – att man vet vad som är rätt eller fel. Klander liksom beröm är avgörande i utvecklingen till en ansvarskännande människa. Det man gör ska få, och får, trots allt konsekvenser. Därför är det viktigt att göra slut på den utslätande attityd vi har och den tolerans vi har mot dåligt beteende. Klar och sanningsenlig feedback på faktiska prestationer betyder inte att vi sviker andra människor. Det snarare hjälper andra och oss själva att bli ansvarskännande människor.

Håkan Meyer är affärsrådgivare och styrelseproffs. Han är även författare till styrelseboken.

Rekordhög stämning

Troms Kraft i Norge stämmer idag revisions- och konsultbyrån Grant Thornton och den ansvariga auktoriserade revisorn på rekordhöga 1,8 miljarder kronor. Bakgrunden är den fleråriga manipulationen av räkenskaperna i Troms Krafts svenska dotterföretag Kraft&Kultur (namnändrat till Nordic Green Energy). Grant Thornton säger till bl.a. Affärsvärlden att det inte finns någon grund för dagens stämningsansökan.

Ingen kan riktigt förstå hur allt detta har gått till, och jag tror inte att någon ännu har tagit ett helhetsgrepp. Det är ju bara revisorn som stäms, men hur är det med styrelsens ansvar!? Vad jag förstår måste det ha brustit i den interna kontrollen, och då ska strålkastaren även riktas mot styrelsen i Kraft&Kultur. Av intervjun i Affärsvärlden framkommer för övrigt att de som satt i styrelsen för Kraft&Kultur är samma personer som idag stämmer Grant Thornton.

Ansvarsfrågan måste nu prövas i en rättslig process som säkert kan ta åtskilliga år. Men det finns lärdomar att dra av det vi redan har sett. En sådan är att aldrig någonsin slappna av när det gäller den interna kontrollen; en styrelse måste alltid arbeta med att vässa den. En annan är att vi inom FAR oförtrutet måste arbeta vidare med att utveckla revisorsrollen och att lyfta kvalitetsfrågorna. Det ansvaret måste vi ta!

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén