Under lång tid har vi väntat på hur Högsta domstolen (HD) skulle bedöma räckvidden för revisorns ansvar i det s.k. BDO-målet. Idag kom beslutet.

HD konstaterar att revisorns granskning av en årsredovisning kan skydda den som lägger årsredovisningen till grund för ett affärsbeslut. En sådan tillit till granskningen är befogad om årsredovisningen utgör en väsentlig del av ett beslutsunderlag. Däremot, menar HD, är en genom börskursen förmedlad tillit till årsredovisningens riktighet i allmänhet otillräckligt för att en revisor ska kunna hållas skadeståndsansvarig. För skadeståndsansvar krävs också att det finns ett orsakssamband mellan revisorns oaktsamhet och en skada.

HD finner i BDO-målet att det, med hänsyn till omständigheterna, inte kan antas att beslutet om att delta i en apportemission skulle ha blivit ett annat om årsredovisningen hade varit riktig i påtalade avseenden. Årsredovisningen har således inte haft relevans för det aktuella affärsbeslutet. Revisorn och revisionsbyrån BDO är dämed inte skyldiga att betala skadestånd.

Min kommentar är att en revisor självfallet ska stå för sin del av en skada, men det förutsätter – precis som HD skriver – att det finns ett orsakssamband mellan påstådd oaktsamhet från revisorns sida och skadan. Ett sådant orsakssamband saknas i BDO-målet. Sedan är det naturligtvis glädjande att HD, i spåren av Prosolviadomen, nu sätter gränser för revisorns ansvar.