Dan Brännström

Personligt om näringsliv och samhälle

Etikett: Bibeln

Obegripligt utan bibeln

På radion talas om ett ramaskri. Något senare träffar jag en tidigare kollega som berättar om en golgatavandring.

När jag hör de båda uttrycken tänker jag på Skolverkets idé om att ta bort bibeln ur kursplanen. Är man på Skolverket medveten om bibelns inverkan på vårt språkbruk? För att inte tala om bibelns betydelse för värderingar, kultur och historia.

På kvällen samma dag ser jag ”I väntan på Godot”, en trevlig föreställning på Dramaten. Referenserna till bibeln är många, och utan elementär bibelkunskap går poänger förlorade. På samma sätt är det med många klassiska verk inom litteratur, konst och teater. Utan bibeln blir de ofta obegripliga.

Först ville Skolverket glömma antiken, och nu vill man gömma bibeln. Vad syftar Skolverkets verksamhet till – att främja eller motverka bildning?

Kommentera

Efter fyra och en halv timme

Vi sitter på övre parkett på Stadsteatern i Göteborg. Men vi är själva med i föreställningen. För Bibeln av Niklas Rådström tar oss med på en resa.

Den börjar med början. Allt är öde och tomt. Bara mörker, men så bryter ljuset fram den första morgonen. Och så fortsätter det. Ständig brottning mellan ljus och mörker, gott och ont, liv och död.

Ökenvandringen frestar på, men visionen tvingar oss framåt. Vi får även dela Jobs motgångar. Först kaxigt, men ödmjukheten tilltar när vi får mothugg: ”Var var du när jag lade jordens grund?”

Under färden utmanas vi av visdomen i Predikaren. ”Vad får människan ut av all sin möda under solen?” En av många frågor. Utan givna svar.

Vi går vidare. Det goda i livet kommer oss till mötes, och vi överraskas alltid när mirakel sker: ”Jag frågade efter vatten, men det här är ju vin.”

Det finns en annorlunda reskamrat, som aldrig ger upp. Kärleken. Att sätta ord på det största av allt är inte lätt, men Höga visan inspirerar oss att försöka.

Så väntar slutscenen, efter fyra och en halv timme.

Tomheten från början har förbytts i två händer. Två öppna händer.

1 kommentar

Powered by lovecraft Anders Norén