Dan Brännström

Personligt om näringsliv och samhälle

Etikett: Bolagsverket (Sida 1 av 12)

Svenskt Näringsliv fel ute om ekobrott

Det är uppenbart att Svenskt Näringsliv blundar för utvecklingen avseende ekonomisk brottslighet. Tvärtom borde ett modernt och ansvarstagande näringsliv verka för att stävja ekobrott och annat fusk. Därför skriver jag den här artikeln på SvD.se:

Myndighet efter myndighet slår larm om konsekvenserna av den slopade revisionsplikten. Bolagsverket påtalar att kvaliteten på årsredovisningarna har gått ner. Samtidigt säger Ekobrottsmyndigheten att aktiebolag utan revisor används som brottsverktyg. Riksrevisionen är så bekymrad att myndigheten föreslår ett återinförande av revisionsplikten. Till bilden hör också att Sverige successivt halkar ner i Transparency Internationals korruptionsindex till en sjätteplats.

Häromdagen gjorde FAR-medlemmen Helena Adrian därför ett utspel om att införa obligatorisk förvaltningsrevision för att hjälpa företagen att göra rätt och samtidigt stävja ekonomisk brottslighet.

Som ett brev på posten kom Sofia Bildstein-Hagberg och Claes Norberg med en replik. När jag läser vad de båda företrädarna för Svenskt Näringsliv skriver blir jag riktigt orolig. Om det är någon organisation som på allvar borde driva kampanj och föreslå åtgärder mot allt vad ekobrott heter så är det väl just Svenskt Näringsliv. Den osunda konkurrens som uppstår när företag tillåts fuska är ju långsiktigt förödande för alla seriösa företag.

I stället avfärdar Sofia Bildstein-Hagberg och Claes Norberg revision som ett effektivt verktyg mot ekobrott. Det bottnar i bristande insikt om verkligheten. Det är sant att revision inte syftar till att leta efter fiffel, men revisorns blotta närvaro har en preventiv effekt. Till det kommer att revisorn följer upp hur styrelse och ledning säkerställer god intern kontroll i företaget, vilket i sin tur försvårar för den som umgås med skumma avsikter. Att revisorn inte anmäler särskilt många brott till Ekobrottsmyndigheten beror alltså på att de är sällsynta när revisorn är på plats.

Det finns säkert olika uppfattningar om det kloka i att ställa krav på förvaltningsrevision. Men något måste göras, och att som Sofia Bildstein-Hagberg och Claes Norberg endast sätta hoppet till att Skatteverket återupptar tidigare skatterevisioner är både fattigt och orealistiskt. I en alltmer digital värld prioriterar Skatteverket skrivbordskontroller framför besök ute på företagen. Och varför skulle Skatteverkets granskning av fullständig och riktig redovisning vara effektivare än revisorns?

När det sedan gäller de ständigt återkommande jämförelserna med andra länders gränsvärden för revisionsplikt är det en knepigare övning än man först tror. Det är till och med svårt att göra en relevant benchmarking med våra nordiska grannländer. Till exempel varierar myndigheters kontrollverksamhet. En annan, och väl, så viktig faktor i sammanhanget är att ambitionsnivån för ordning och reda ser olika ut. Jag har själv sett företrädare för utländska myndigheter rycka på axlarna åt bristfällig redovisning och fusk bland mindre företag. Vill vi också ha det så?

Jag blir ännu mer bekymrad när Svenskt Näringsliv refererar till rapporten från HUI Research som jämförde hur antalet anställda påverkades av revisionspliktens slopande 2010. Men att jämföra läget 2011 med det värsta krisåret i mannaminne, nämligen 2009, är inte seriöst. Självklart var allt bättre två år efter att näringslivet kippade efter andan.

Ett modernt och ansvarstagande näringsliv måste verka för att stävja ekobrott och annat fusk. Jag vill därför se mycket mer av sådana initiativ från Svenskt Näringsliv. Från FAR:s sida är vi alltid beredda att medverka till lösningar som säkerställer förtroende och effektivitet i näringslivet.

Kommentera

Det räcker med ett Kaknästorn

Om en månad, 26 mars, öppnar Bolagsverket för digital inlämning av årsredovisningar upprättade enligt K2-regelverket.

För ca. 10 år sedan gjordes ett första försök till digital rapportering. Det blev ingen större succé med endast ett 100-tal digitala årsredovisningar per år. Men nu är förutsättningarna annorlunda.

Alla inser att digitala flöden är det enda rätta, och om Bolagsverket skulle stapla alla årsredovisningar på papper skulle det motsvara 10,5 nya Kaknästorn per år. Till det kommer alla kopior som styrelseledamöter, redovisningskonsulter, revisorer med flera vill ha. Det blir hur många Kaknästorn som helst. Så kan vi inte hålla på, det räcker med ett Kaknästorn. Det är dessutom hög tid att vi kommer ifatt andra länder.

Första året hoppas Bolagsverket få in 60 000 årsredovisningar digitalt. Det är en försiktig målsättning, tycker jag. Det räcker ju att en eller två av de stora byråerna fullföljer ambitionen att lämna in digitalt så passeras den målsättningen med råge.

Jag hoppas verkligen att många vill vara ”early adopters”. För nästa år öppnas tjänsten även för årsredovisningar enligt K3, och 2020 hoppas Bolagsverket att digital inlämning är ett lagkrav. Så den här gången är det definitivt en fördel att vara med från början.

Har du frågor om den digitala inlämningen är Johanna Svensson och Lennart Iredahl på FAR stand-by. Bolagsverket svarar också gärna på frågor via adressen emsdiar@bolagsverket.se. Alldeles nyligen arrangerade vi för övrigt ett seminarium med Nina Brede och Thomas Holmgren vid Bolagsverket – här kan du se en film från seminariet.

Kommentera

High time to re-invent the corporate reporting framework

Please find below my speech from the Sustainable Business, Reporting and Assurance Conference (SUBREA) in Lund on November 16th 2017

Good afternoon everyone! My name is Dan Brännström and I’m Secretary General at FAR – the Institute for the Accountancy Profession in Sweden.

My starting point will be how global market changes really do challenge today’s corporate reporting. I’m talking about ever-increasing expectations on transparency, sustainability and serving the public interest. In addition, there is the increased importance of non-financial information and integrated reporting – one way or the other.

Furthermore, new technology is expected to lead to major changes in Corporate reporting. Real-time reporting and auditing is no longer unreachable science fiction. Bolagsverket, the Swedish Companies Registration Office, and its Nordic equivalents are presently working on a concept they call Smart Government. This project is aiming at submission of financial and other information directly from the companies’ systems to one appointed authority, one-stop-shop if you like. And this shall take place in real-time.

One question in particular comes to mind – will there still be a need for annual reports when this becomes reality?

All this means that the organization and processes for the standard-setting in both reporting and auditing must be thoroughly re-invented. In addition, initiatives from one standard-setter must be better synchronized with others.

However, preparers are struggling on. We can see that the quality of financial reports and other corporate reporting is improving every year. Sweden is on top, maybe even the best. For those of us involved in arranging awards for the best financial statements and sustainability reporting this is quite obvious. The financial statements are however becoming far too voluminous. For the 2016 annual reports the average number of pages increased by 4 from 94 to 98 pages for companies listed at Nasdaq Stockholm. The thickest annual report was, in fact, all of 248 pages!

Is anyone really able to digest such a thick document? Corporate reporting must be readily available for different stakeholders.

All I’ve said so far points to a need for a totally new framework or standard setting, since today’s concept is clearly inadequate. Such a framework should focus on what is really creating value.

I’m talking about a totally new corporate reporting that includes both financial and non-financial information in an integrated manner. All the time with the focus on value-creation. And I guess that you could pick up a lot from the proposed framework for integrated reporting (IIRC).

More and more frequently I hear requests in the market place for a more standardized reporting on sustainability, this in order to make that reporting comparable between companies and hence a better basis for decisions. And I believe sustainability aspects will continue to become more and more important and decisive for all stakeholders.

Well, I’m not sure what you think, but my view is that we can’t go on with this current standard setting where IASB is the standard setter for IFRS and GRI, and up to a thousand others are sources for guidance on sustainability reporting. To me it’s absolutely clear that U2 is right – “we still haven’t found what we’re looking for”.

Furthermore, we have the IIRC for integrated reporting.

If we want corporate reporting to be relevant and to focus on value creation it’s high time to re-invent the standard setting process. And I’m not talking about an add-on to IFRS. My conclusion is that IFRS and other standard-setting must be replaced by a totally new framework.

In doing this, we must aim at making the reporting sufficiently accessible. In this context a paper from Accountancy Europe, including a “Core & More”-concept could be a basis for further development. The concept comprises a summary of business activities – that’s the Core part. In order to meet market demands, this should be prepared in a rather standardized format. It shouldn’t be too voluminous. Maybe 30-40 pages. Everyone can manage to read that.

In addition to this, there is in-depth information available regarding areas such as sustainability, risk, internal control and detailed financial information – that’s the More part.

Obviously, we should apply new technology to – as far as possible – make reporting accessible in real-time. This means, as mentioned earlier, that the annual report will become less significant.

What about audit or assurance on this new, let’s call it integrated corporate reporting?

There are all kinds of possibilities. Anything that is measurable can be subject to audit or assurance. And everything in this world is in fact measurable. I’ve learnt that from working together with technical researchers at the Swedish Research Institute RISE.

At least, the Core-part is the part that ought to be subject to audit or assurance. In doing this the auditor must apply an overall view. That reminds me of the fact that audit is closely related to the word audition – you can almost hear that – which means listening, observing and then setting a grade.

The auditor of tomorrow must be able to make a statement on this kind of integrated corporate reporting. And that will greatly contribute to a reliable, relevant value-creating reporting. In real-time.

Thank you for listening!

6 kommentarer

Sida 1 av 12

Powered by lovecraft Anders Norén