Dan Brännström

Personligt om näringsliv och samhälle

Etikett: byrårotation (Sida 2 av 13)

Då löser sig byrårotationen av sig själv

Nils-Göran Olve är gästbloggare.

Nils-Göran Olve är gästbloggare.

Nils-Göran Olve är gästbloggare:

Revisorn säljer förtroende. Eller mer exakt: att vi har revisorer beror på att en insläppt granskare förmodas öka förtroendet för ett granskat företag, så att marknader för kapital, varor, tjänster och arbete fungerar bättre. Det ligger i den granskades eget intresse, vilket understryks av att det är företagets ägare som anlitar revisorn. Tydligast blir detta när det är frivilligt, som för mindre företag. De måste fråga sig vilken nytta de har av att få revisorns kvalitetsstämpel. Förhoppningsvis kan de även själva lära sig något av revisorn och hennes arbete. Men konsultrollen är inte huvudsaken, utan det är intygandet inför omvärlden som är grundleveransen.

Intygandet av vad? Och gör det skillnad vem som står för det? Det är här det omtalade förväntningsgapet uppstår. Företag har överlag blivit svårare att begripa. De materiella och finansiella tillgångarna har förhållandevis blivit mindre viktiga. Antingen nu ”anställda är företagets viktigaste resurs” eller varumärken eller kundvanor så har något viktigt ändrats, och de finansiella rapporterna fångar ofta bara nödvändiga men inte tillräckliga villkor för överlevnad och framgång. Även om analytikerna tror sig förstå något om uthålligt intjänande från vinsthistoriken så inser alla som följer nyheterna att hot kan handla om resurser fjärran från finansiella rapporter: hästkött, korruption, politiska förändringar. Skandaler och misstro har gjort att riskhantering och intern kontroll har blivit centrala funktioner.

Så vad behöver intygas för att omvärlden ska ha förtroende? Och för att förtroendet ska vara välmotiverat? Jag är förvånad att vi inte hör mer om konkurrenter till revisorn. Riskkonsulter finns, men börskommunikéerna ger sällan en allsidig (och reviderad?) bild av strategier och utsikterna att lyckas med dem.

Att skapa en trovärdig, publik due diligence-lik berättelse har sina problem. Den blir ofrånkomligen en partsinlaga. Kanske finns det redan sådana som ges till finansanalytiker. De kanske väljer att koka ned dem till något som låter banalt och renodlat finansiellt innan det når öron och ögon hos oss vanliga aktieägare. Men jag fruktar att de riktar sig bara till kortsiktiga spekulerare.

Min naiva syn är att det är viktigt för företags trovärdighet att näringslivssidorna handlar om förutsättningarna för att de ska lyckas på sikt, inte vilken utdelning de kommer att ge om något kvartal. Det är svårt att bedöma moderna verksamheter, men revisorn är väl positionerad för att försöka! Affärsmässigt tror jag det är ett vitt fält för nya, mer differentierade tjänster.

Det är här kraven på byrårotation kommer in. De tycks handla om risken för slöa, vänskapskorrumperade revisorer kontra de erfarenhetsfördelar som följer av att jobba med en kund under längre tid. Det förra medför lägre kvalitet, det senare högre kvalitet (och till lägre kostnad). Revisorsskrået menar förstås att fördelarna med långa mandat överväger. Men borde inte debatten även handla om förnyelse? Revisorn bör som andra leverantörer ha något differentierat och produktutvecklat att erbjuda. Och ta betalt för det genom innovativa prismodeller som fokuserar nytta, så som sker i andra branscher! Då kommer kunder att anlita byrån i övertygelsen om att ni är särskilda på något vis. Och byta när andra har bättre erbjudanden.

Är det inte tråkigt att få fortsätta i åratal – i värsta fall som ett nödvändigt ont som besvärar mindre ju mer bekanta man blir? Tänk om kunder i stället började lyfta fram revisorn som ett särskilt adelsmärke. Ni minns väl hur företag i andra branscher skröt med ”Intel inside” eller att plagg hade Gore-Tex? ISO-certifiering går ju hem i vissa kretsar – varför inte revisionsbyråns certifiering?

Ja, jag vet att det kräver åtaganden och verifierbarhet. Hittar ni nya sätt att bedöma trovärdigheten hos era kunders påståenden, även de som inte gäller finansiell redovisning, så tror jag att även det går att lösa.

Då löser sig även byrårotationen av sig själv. Revisorerna kommer själva att vilja ha en nyförsäljning relativt ofta. När kunden märker att marknadens förtroende ökar till följd av skicklig revision så vill de göra analyser enligt byråns recept. Efter några år erbjuder kanske en annan byrå en ännu mer relevant genomlysning. Att bli ”husrevisor” i åratal kan väl inte vara så kul. EU-regler om påtvingad rotation kommer inte att bli operativa för sådana intressanta, differentierade byråer. Alla framsynta företag kommer självmant att byta oftare.

Nils-Göran Olve är gästprofessor vid Uppsala universitet, konsult och författare

2 kommentarer

EUs Q&A väcker nya frågor

Tidspress och allt kompromissande gjorde att EUs revisionspaket inte blev helt glasklart. EU-kommissionen har därför publicerat en Q&A om paketet, som ju främst tar sikte på revisionen i noterade och finansiella företag. Områden som behandlas är bl.a:

  • starttidpunkten för paketet – första räkenskapsåret som berörs anges vara 1 juli 2016 – 30 juni 2017
  • revisionsbyråns rådgivning och beräkningen av taket om 70%
  • byrårotationen
  • tillämpningen av den globala standarden ISA
  • revisionsutskottets utvidgade roll

I ett särskilt brev kommenteras övergångsreglerna för byrårotationen. Kommissionen lanserar som sin uppfattning att i ett noterat eller finansiellt företag som valde en ny revisionsbyrå under åren 2003-2006 (där första räkenskapsåret som var föremål för revisionen inföll mellan 16 juni 2003 och 17 juni 2006) ska rotation till en ny revisionsbyrå ske senast 16 juni 2016. Det är verkligen inte logiskt, eftersom äldre uppdrag kan roteras längre fram i tiden. För uppdrag som påbörjades senast 16 juni 1994 måste rotation ske senast 16 juni 2020. Och för uppdrag, där det första räkenskapsår inföll mellan 17 juni 1994 och 16 juni 2003, sker rotationen senast 16 juni 2023. 

Vi får samtidigt inte glömma att medlemsstaterna kan besluta om rotation efter upp till ytterligare 10 år om revisionen blir föremål för ny upphandling. Detta nämner inte kommissionen nu. Och vi vet inte bestämt hur Sverige kommer att besluta i frågan om förlängning av revisionsuppdrag efter upphandling. Regeringen har tidigare aviserat att man vill se en snabbare rotation i de finansiella företagen än i övriga berörda företag. 

Visst finns det en del klargörande vägledning i kommissionens svar, men det är samtidigt lite osäkert vilken status som kommissionens Q&A respektive brevet om byrårotationen har. Hursomhelst ger kommissionens svar upphov till nya frågetecken och diskussioner. Och jag förutser att debatten om övergångsreglerna för byrårotationen blir särskilt het. För det är en stor och kostsam process att byta revisionsbyrå i en global koncern.

Nästa fredag, 12 september, har den svenska utredningen om implementeringen av revisionspaketet sitt nästa möte. Alldeles säkert kommer den nya informationen från kommissionen att komma upp på bordet, där FAR representeras av Anna-Clara af Ekenstam och Helene Agélii, ordförande respektive chefsjurist i FAR. Jag utgår från att många runt bordet kommer att ifrågasätta en del av kommissionens tolkningar.

Fortsättning följer.

1 kommentar

Lägg 17 juni 2016 på minnet

Igår publicerades EUs revisionspaket i The Official Journal. Via den här länken finner du även den svenska översättningen av hela revisionspaketet, dvs. både förordningen och direktivet.

Detta innebär att tidpunkten för ikraftträdandet i EUs alla medlemsstater blir 17 juni 2016 – två år och två veckor efter publiceringen som brukligt är. I teknisk mening börjar förordningen att gälla redan från 17 juni i år, men eftersom förordningen i så hög grad refererar till direktivet sker implementeringen i praktiken 17 juni 2016. Sedan finns det övergångsregler om byrårotation som börjar ticka redan från 17 juni år. Den som på ett enkelt sätt vill veta mer om revisionspaketet kan med fördel ta del av denna FAQ från FEE – branschens europeiska samarbetsorganisation.

Som jag har bloggat om tidigare är det justitierådet Kristina Ståhl som leder den svenska utredningen om hur revisionspaketet på bästa sätt ska kunna implementeras i den svenska miljön. Första mötet i utredningen äger för övrigt rum just 17 juni. Från FARs sida deltar Anna-Clara af Ekenstam och Helene Agélii, ordförande respektive chefsjurist i FAR, som experter i utredningen. Anna-Clara och Helene kommer att backas upp av en referensgrupp och specialister från branschen.

Med tanke på den stora påverkan som revisionspaketet medför för både revisionen och bolagsstyrningen i företag av allmänt intresse, dvs. noterade och finansiella företag, är det lika bra att lägga datumet 17 juni 2016 på minnet.

Trevlig helg!

2 kommentarer

Powered by lovecraft Anders Norén