Per Lekvall visar stolt årets julklapp.

Vi har den bästa modellen! Så låter det när jag berättar för omvärlden om hur svensk bolagsstyrning fungerar. Den svenska modellen med dess inslag av självreglering (bl.a. koden) ger ju aktieägarna möjlighet att utöva ett långsiktigt och ansvarsfullt ägande.

Nu visar Per Lekvall m.fl. personer i boken The Nordic Corporate Governance Model att det faktiskt finns en nordisk modell för bolagsstyrning. Det visar sig nämligen att likheterna mellan de nordiska ländernas regelsystem och praxis är överraskande stora. Samtidigt är skillnaderna gentemot den anglosaxiska respektive den kontintaleuropeiska modellen så avgörande att man med fog kan tala om en nordisk modell. Och modellen är, tror jag, en av förklaringarna till att nordiska bolag är ”överrepresenterade” bland världens största företag. Bra bolagsstyrning gör stor skillnad. Boken är alltså mycket väl värd att läsa och borde vara årets julklapp, åtminstone för alla med intresse för börsbolagens rapportering och kommunikation.

Det är också boken som har varit utgångspunkten för två seminarier under veckan i SNS regi. Vid gårdagens seminarium deltog jag i panelsamtalet som blev en enda lång hyllning till den nordiska modellen. Men vi konstaterade också att modellen är under press eftersom EU i sin regleringsiver ofta hämtar inspiration från annat håll (se Per Lekvalls artikel från i måndags). Därför måste vi från nordisk sida bli bättre på att samla våra styrkor och lobba tidigare i beslutsprocesserna. Det är alla överens om.

Där tog tiden för samtalet slut. Det var synd, för vi hann aldrig fram till vad som kan göras ännu bättre. Här hade jag tänkt lyfta några saker i debatten.

Jag tänker på den osynliga CFOn. För var finns den så viktiga CFOn i beskrivningen av bolagsstyrningen? Och hur ser CFOns ansvar ut? Jag letar och letar men finner inget svar …

Sedan funderar jag på styrelserna i börsbolag som till helt övervägande delen består av externa ledamöter, s.k. non-executive directors. Det tycker jag är en god ordning, men hur fungerar det i t.ex. finansiella företag med extremt omfattande rapportering från interna kontrollfunktioner? För att styrelsearbetet inte ska bli ett mission impossible-uppdrag borde flexibiliteten därför öka så att fler personer från bolagets ledning kan i ingå i styrelsen. Idag får VD ofta den enda platsen som erbjuds ledningspersonal.

Allt går att göra bättre och därför bör vi hålla dörren öppen för förändringar. Hur tycker du att bolagsstyrningen kan förbättras?

3 kommentarer