Dan Brännström

Personligt om näringsliv och samhälle

Etikett: Edelman Global Trust Barometer

Vad är sanning?

Så presenterades 2018 Edelman Trust Barometer under World Economic Forum i Davos. Rapporten bekräftar dessvärre bilden av en värld som lider av brist på förtroende och tillit.

Värsta utvecklingen sker i USA där förtroendet rasar för politiker, näringsliv, media m.fl. viktiga samhällsfunktioner. Det är ytterst beklagligt men kanske inte så märkligt. President Donald Trump far ju fram med falska eller felaktiga påståenden – 1950 stycken på 347 dagar. Att han ständigt anklagar media för ”fake news” gör inte saken bättre. ”Den som sa’t han va’t”, hette det när jag växte upp i Trollhättan.

Det finns tydliga tecken på postmodernism – inga fasta värden, inga absoluta sanningar. Till och med tanken på objektivitet ifrågasätts. Vad är sanning i en sådan värld?

Det behövs därför motkrafter, och här kan vi alla bidra. En betydelsefull motkraft är att visa ledarskap baserat på tydliga värderingar. Sedan ser jag en spännande ljusglimt i Edelmans rapport. Förtroendet för experter ökar, och expertens återkomst är naturligtvis avgörande i jakten på sanning. Vad bra det vore om många plockade upp Hans Roslings fallna mantel, klev fram och berättade hur det faktiskt ser ut. Det kan också min egen bransch göra i större utsträckning.

Kommentera

Hoppet om hållbarhet står till företagen

Mänskliga rättigheter diskuteras ur hållbarhetsperspektiv

Mänskliga rättigheter diskuteras ur hållbarhetsperspektiv

Häromdagen såg jag utställningen på Fotografiska med Nick Brandts bilder från Östafrika. Djuren på bilderna ropar efter hållbarhet och att du och jag, företag och organisationer, ja hela branscher tar ansvar!

För trettonde året i följd delade FAR igår ut priset Bästa hållbarhetsredovisning. Vi gör det för att lyfta hållbarhetsfrågan och premiera de företag som på ett föredömligt sätt redovisar utvecklingen av sitt hållbarhetsarbete. I år vann Ericsson, och jag tycker det är intressant att läsa juryns motivering. För Ericsson är hållbarhet så mycket mer än miljö, det handlar också om mänskliga rättigheter, yttrandefrihet och rätten till privatliv.

Paneldebatten efter själva prisutdelningen uppmärksammade också mänskliga rättigheter ur ett hållbarhetsperspektiv. Det är lätt att tänka att den frågan i första hand berör människor långt utanför Sveriges gränser. Därför hajade åtminstone jag till när Frank Hojem, kommunikationsdirektör vid LKAB, i sammanhanget pekade på hur människor berörs av att bolaget faktiskt flyttar på två hela städer.

Mot slutet ställdes den avgörande frågan om hur vägen mot ett hållbart samhälle ser ut. Vem är det som ska fixa det? Min slutsats av debatten är att hoppet om hållbarhet måste ställas till företagen och deras ansvarstagande. Visst har det politiska systemet ett ansvar. Men innovation, kraft och genomförande ligger hos företagen. Detta ligger i linje med vad som framkom även i årets Edelman Global Trust Barometer, där det bland heter: ”The broader objective should be a better world, as seen in the 81 percent of respondents who believe that business can both make a profit and improve society”.

Det är företagen som ska ta sig an och lösa stora samhällsfrågor som mänskliga rättigheter, energiförsörjning, klimat och hälsa.

2 kommentarer

Självreglering är både själv och reglering

Sverige har precis tagit sitt andra OS-guld i skidstafett när Christer Ljungberg, CEO på Trivector AB, skriver på twitter: ”Sverige är bäst i lag. Hur drar vi nytta av det i näringslivet”? Den frågan tarvar ett svar.

Vi har i Sverige en lång tradition av självreglering, som ju är något slags lagspel eller socialt kontrakt. Näringslivet tar eget ansvar för att utforma spelregler som annars hade behövt lagregleras. Arne Karlsson, ny ordförande i Kollegiet för svensk bolagsstyrning, tryckte på detta vid ett seminarium nyligen när han sa: ”Självreglering är både själv och reglering”.

Precis så är det. Det får inte bara bli ”själv” och så lite ”reglering” som möjligt. Nej, det är tvärtom. Om självregleringen ska göra skillnad måste den vara proaktiv och minst ett steg före politikernas regleringsiver. Här måste jag bli (själv)kritisk. Jag tänker bland annat på revisions- och rådgivningsbranschens tillämpning av 3:12-reglerna. I efterhand är det lätt att se att branschen kunde ha agerat annorlunda.

En annan och betydligt större fråga handlar om jämställdheten. Som näringsliv borde vi år 2014 naturligtvis ha kommit mycket längre. Av en artikel i Balans nr 3/2014 framgår att branschen visserligen gör framsteg på jämställdhetens område. I de största revisionsbyråerna utgörs ledningsgrupperna till 40 procent av kvinnor, att jämföras med 28 procent för företagsledningar generellt. Men i styrelserna är det långt ifrån jämställt även inom branschen. Och snittet för andelen kvinnor i börsbolagens styrelser är ofattbart lågt, endast 22,5 procent.

Vad väntar vi på? Om Sverige vill vara bäst i lagspel måste näringslivet ta på sig ledartröjan och visa konkreta resultat. Ett nytänkande, modigt och framgångsrikt näringsliv tar alltid eget ansvar för utvecklingen. För mig är det därför självklart att aktieägarna måste ta rejäla kliv redan vid vårens årsstämmor. Annars hinner politikerna före med lagstiftning.

När det gäller breddning av kompetensen i styrelserummen tror jag för övrigt att det finns utrymme att tänka nytt. För att matcha konkurrensen i en komplex och snabbt föränderlig värld vill det till att styrelsen är modern, framåtlutad och präglad av mångfald. På samma sätt som revisorer numera upphandlas kan man väl börja upphandla de kompetenser och perspektiv som behövs runt styrelsebordet. Vad händer om en musiker eller historiker får sitta med?

För några veckor sedan presenterades ”2014 Edelman Global Trust Barometer” i Davos. Den globala barometern mäter förtroendet för olika samhällsinstitutioner på 27 marknader runt om i världen. Mätningarna visar att på global basis åtnjuter näringslivet ett högre förtroende än politiken. I årets mätning är gapet större än någonsin under de 14 år som mätningarna genomförts. Människors förväntningar är att företagen ska ta sig an och lösa stora samhällsfrågor som energiförsörjning, klimat och hälsa. Här sticker Sverige dock ut genom ett relativt högt förtroende för det politiska systemet.

Barometern visar också på en växande insikt om att lönsamhet går hand i hand med socialt ansvarstagande och samhällsnytta. Det tror jag också. Om en verksamhet ska vara verkligt hållbar måste den skapa värde bortom egenintresset. För hållbarhet är inte längre ett buzzword, det är ett måste.

I mätningarna hissas samtidigt varningsflagg för näringslivets oförmåga till självreglering. De senaste årens skandaler inom sektorer som bank och livsmedel tvingar därför fram lagreglering i land efter land.

Som bransch framhåller vi alltid vikten av självreglering. Och att vara bäst i lagspel är en konkurrensfördel. Men självreglering är som sagt inte bara själv utan också reglering. För förtroendets skull måste vi därför vara steget före och reglera oss själva. Det gäller i högsta grad också vår egen bransch. Med stärkt förtroende kan revisions- och rådgivningsbranschen göra än mer nytta för näringsliv och samhälle. Och det är trots allt det viktigaste, att vi skapar nytta för andra än oss själva.

Ledare i Balans # 3/2014

Kommentera

Powered by lovecraft Anders Norén