Dan Brännström

Personligt om näringsliv och samhälle

Etikett: etik Sida 2 av 4

Det hållbara ledarskapet

En av mina läromästare i unga år var Lennart Huldén på dåvarande Hagströms Revisionsbyrå (i dag en del av EY). När han 1969 bestämde sig för att bli revisor valde han arbetsgivare utifrån revisionsbyråns engagemang i FAR. Den byrå som visade ledarskap i branschfrågor var säkert också en progressiv och framgångsrik byrå. Mycket insiktsfullt, tycker jag …

Jag vill i den här ledaren bjuda in till dialog om ledarskapets betydelse för branschens attraktionskraft. I vår föränderliga värld tror jag att vi dessutom behöver prata om ett hållbart ledarskap. Jag återkommer till det, men först följer lite bakgrund.

Det känns naturligt att börja med de unga. Varje ny generation är, menar jag, lite klokare än den föregående. Och därför ställer unga i branschen och de som nu rekryteras krav på snabbare utveckling och balans i livet, dessutom samtidigt. De har helt enkelt inte samma tålamod som tidigare generationer. Redan detta har stor påverkan på ledarskapet hos den som vill vara attraktiv.

Omvärlden har också blivit mer turbulent och därför svårare att förutse. Jag läser på twitter om de nio största riskerna under 2016 som ”bör finnas med i alla seriösa kalkyler”. När riskerna hopas på varandra tecknas en ganska dyster bild. Och ändå finns inte risker kring informations- och cybersäkerhet med i uppräkningen (när jag skriver detta har den omfattande it-attacken mot svensk media just inträffat). Jag vill trots allt tro att möjligheterna är fler än riskerna, också i ”det nya normala”.

En stor möjlighet ligger i digitaliseringen. För några dagar sedan deltog jag på ett förenklingsforum i näringsdepartementets och Tillväxtverkets regi. I diskussionerna framkom en lång rad förslag till förenklingar som möjliggörs av just digitaliseringen. Tänk när företagens uppgiftslämnande till myndigheter förenklas och ”En uppgift en gång” blir verklighet! Digitaliseringen utmanar samtidigt beprövade affärsmodeller när ännu större kundnytta kan erbjudas genom nya tjänster. I den omställningen måste ledarskapet vara ”tvåhänt” i meningen att förvalta gamla tjänster samtidigt som helt nya utvecklas.

Sedan finns det en trend som jag tycker överskuggar allt annat, nämligen de ökande förväntningarna på hållbarhet. Det började med ett starkt fokus på miljöfrågor. Nu omfattar hållbarhet så mycket mer – ekologisk och ekonomisk men också social hållbarhet. Att ha hållbarhet som rättesnöre och ta samhällsansvar bidrar starkt till förtroende. En sak är säker, en bransch som vill vara attraktiv för medarbetare och kunder måste ta hållbarhet på största allvar.

Det är kul att se framstegen i branschen på jämställdhetens område, men jag anar att vi har mycket att göra för att förbättra mångfalden. I hållbarhetens namn måste vi också ge etikfrågorna större utrymme. Här har FAR och ledare på alla nivåer ett stort ansvar. Hur många har verkligen läst IESBAs etikkod? Hur ofta tas innehållet upp till diskussion i grupper och på kontor?

För mig står det i alla fall klart att vi behöver träffas och föra en dialog om branschens attraktionskraft. Ett bra tillfälle är Branschdagarna 22– 23 september på Friends. Med ”Det hållbara ledarskapet” som tema vill vi då särskilt uppmärksamma hur ledarskapet påverkar attraktionskraften. Epitetet ”hållbara” har här många bottnar. En tar sikte på förmågan att uthålligt lotsa verksamheten framåt.

Under Branschdagarna vill vi därför diskutera hur branschen även fortsättningsvis ska kunna attrahera de allra bästa talangerna. Vi vill också ge verktyg för att ta tillvara möjligheterna i alla förändringar. För att underlätta omställningen till följd av digitaliseringen har vi bett konsultfirman Kairos Future att ge branschen tydliga vägvisare i det digitala landskap som nu växer fram. Det sker genom en presentation under Branschdagarna av en ny rapport som kompletterar framtidsstudien från 2013.

Vad tycker du? Tveka inte att höra av dig med förslag till sådant som FAR kan göra för att stärka branschens attraktionskraft.

Ledare i Balans #4/2016

Revisorns tre steg in i framtiden

På vägen till folkhögskolan Runö norr om Stockholm nås jag av rapporteringen från Aftonbladets granskning av Kommunal. Jag ägnar nyheten extra uppmärksamhet eftersom jag strax ska tala inför förtroendevalda revisorer inom LO.
Rubriken för mitt anförande är: Revision i ett samhällsperspektiv – vad kan vi förvänta oss i framtiden? Med en sådan rubrik är det lätt att man som talare lyfter från jordytan, för att inte tala om risken att tappa kontakten med åhörarna. Jag väljer därför att vara så konkret som möjligt och presenterar hur revisionen kommer att förändras dels på kort sikt (0–3 år), dels på medellång (3–5 år) respektive lång sikt (mer än 5 år). Men jag börjar med att teckna en nulägesbild.
Efter Enron-skandalen präglas utvecklingen för revisionen av att den ska tillgodose ”the public interest” eller allmänintresset. Revisionen har alltid haft många intressenter, men nu är det tydligare än någonsin. Samtidigt finns det frågetecken kring revisionens relevans. Varför slog revisorerna inte larm i de banker som föll som korthus under finanskrisen?
Digitaliseringen hör till nulägesbilden. Jag pekar även på några av samhällstrenderna i framtidsstudien. Ökad transparens är en sådan, och jag kopplar här till medias närgångna granskning och exemplet Kommunal.
Så till vad som händer på kort sikt. EUs revisionspaket förändrar revisionen i företag av allmänt intresse, det vill säga noterade och finansiella företag. Byrårotation införs och rådgivningen begränsas. Och en ny revisionsberättelse ska möta förväntningarna om utvidgad rapportering från revisorn. För att revisorn ska kunna fylla sina nya klädesplagg måste, menar jag, en del ansvarsfrågor lösas. Revisorn ska självklart stå för sin del av en skada, men styrelsen och vd måste kunna svara för sina.
Revisionen differentieras och anpassas utifrån olika behov. EUs revisionspaket är ett exempel, ett annat är initiativet till Nordisk standard för revision i mindre företag. Det finns ett allmän- eller samhällsintresse i att många mindre företag väljer att ha en revisor. Den som ifrågasätter det kan lyssna med Bolagsverket eller Ekobrottsmyndigheten.
Med digitaliseringen blir det mesta effektivare, men gammal lagstiftning utgör ibland ett hinder. Bokföringslagen hör definitivt till de lagar som måste moderniseras så snabbt det bara går.
På medellång sikt får vi en utveckling mot redovisning och revision i realtid. Det måste helt enkelt vara rätt från början, och Skatteverket vill förstås kommunicera direkt med företagens system. Det blir därför ett ökat fokus på analys och processer i stället för på historiska siffror. Generellt gäller att icke-finansiell information växer i betydelse. Vad hjälper det en verksamhet om varenda siffra är rätt men etiken inte tål dagens ljus?
Årsredovisningen finns fortfarande kvar och den inges självklart elektroniskt till Bolagsverket. Vi har också höjda gränsvärden för revision i mindre företag. Revisorsrobotarna gör nu entré på allvar och efter hand blir de uppskattade medlemmar i revisionsteamen. Samtidigt mäts revisionskvaliteten genom olika indikatorer.
Nu har det gått fem år, och utvecklingen fortsätter. Företagens rapportering är starkt förändrad. I större företag sker den enligt ”Core & More-modellen” där siffrorna bara förväntas vara rätt. Fokus ligger mer på allt som stavas hållbarhet och etik, också i de mindre företagen. De ständigt ökande förväntningarna på transparens leder till att revisorn sätter betyg på företagen i olika avseenden. Revisionen differentieras alltmer, och självklart gör revisorsrobotarna sådant som inte kräver professionellt omdöme och etiska överväganden.
Revisorn gör också allt större nytta i samhället. Ett viktigt område är välfärdstjänsterna. Föräldrar och elever som ska välja skola har nu bra beslutsunderlag tack vare branschens granskning och rapportering av kvaliteten på skolorna. I realtid. Det är uppenbarligen något som LO-revisorerna tycks uppskatta.
Ledare i Balans #2/2016

När världen krymper växer behovet av tillit

Jag räfsar ihop de rostbruna eklöven i två stora högar. Kanske kan högarna få bli hemvist för igelkottar eller småkryp under vintern. Men inte ens den förhoppningen gör mig särskilt glad, för jag tänker hela tiden på de senaste dagarnas händelser.

Från politiskt håll har buden om hur Sverige ska förhålla sig till de stora strömmarna av flyktingar varit många, fler än tillrådligt. Om inte annat har det medverkat till osäkerhet om vilka värderingar politiken grundas på. Det är allvarligt. Samtidigt kämpar många människor inom myndigheter, civilsamhälle och företag vidare med att verkligen hjälpa de nyanlända. Det inger hopp.

Att det känns extra tungt i skrivande stund beror också på att attackerna i Paris just har inträffat. Stor sorg och oro. Vad är det som händer? Varför händer det? Jag funderar också på vad det gör med oss och våra öppna samhällen. Jag försöker slå ifrån mig tanken att vi måste vänja oss vid alla dessa hotbilder, attentat och konflikter parallellt med en tilltagande turbulens i politik och ekonomi. Eller är allt detta naturliga inslag i det som kallas ”Det nya normala”?

Så vad gör vi då? Att ge upp är sällan eller aldrig ett bra alternativ. Nej, svaret som osökt kommer till mig stavas tillit. Det känns som att det i dag råder ett underskott av den varan, dessutom på många plan. Ordet tillit är för övrigt en palindrom; det stavas lika oavsett om du läser det från vänster eller höger. Tillit fungerar åt båda hållen, i alla bemärkelser. Och tillit kan därför aldrig bli föremål för ”nån-annanismen”. Det är du och jag, inte någon annan, som har ansvar att bygga tillit.

Hur kommer då branschen in i bilden? Just nu läser jag en bok med titeln ”The future of the professions – how technology will transform the work of human experts”. Visst, vi vet att digitaliseringen bjuder på både möjligheter och utmaningar för branschens tjänster. Jag tror samtidigt att det som inte går att digitalisera kommer att bli allt värdefullare. Dit hör relationer, etik och sådant som hör tilliten till. Och marknadens behov av tillit ökar när världen krymper genom digitaliseringen. Marknaden är alltid största förändringskraften, också för vår bransch.

Jag minns att jag för något år sedan frågade dåvarande EU-parlamentarikern Olle Schmidt (Fp) varför EU ägnade så mycket kraft och energi åt att förändra revisionen. Det borde ju ha funnits viktigare frågor att hantera i spåren av finanskrisen än att arbeta fram ett nytt och omfattande revisionspaket. Olle Schmidts svar tog sikte på att man behövde förstärka de osynliga men alltid så avgörande faktorerna för stabilitet, nämligen förtroende och tillit. Det framstod med andra ord klart att politikerna i Bryssel hade en stark förväntan om att branschen borde och kunde ge ett ännu större bidrag till tilliten.

Förväntningarna från alla intressenter om att branschen ska medverka till tillit är redan stora och blir, som sagt, ännu större i morgon. Och jag är säker på att branschen inspireras och vill anta utmaningen att bidra till den tillit som näringsliv och samhälle så väl behöver framöver. En ökad samhällsnytta gör också branschen ännu mer relevant och bidrar därigenom positivt till att stärka attraktionskraften hos den unga generationen.

I boken om professionernas framtid sägs att en profession måste bäras av värderingar. Det tror jag också, och har vi dessutom som affärsidé att bygga tillit förutsätter det att vi själva lever upp till kvalitet och god etik. Och vi är alltid du och jag, inte branschen i största allmänhet. För summan av den tillit branschen tillför kommer ju från var och ens idoga insats på varje uppdrag, oavsett om det handlar om tjänster inom redovisning, revision eller rådgivning.

Till sist. Tillit handlar om att släppa taget, att verkligen lita på en information, en situation eller en människa. Vi kanske måste våga göra det oftare. Alla vinner på det, för tillit fungerar ju åt båda hållen. Ytterst handlar det om att överleva.

Ledare i Balans #10/2015

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén