Dan Brännström

Personligt om näringsliv och samhälle

Etikett: finanskris (Sida 1 av 3)

EU lyfter offentlig redovisning

EU har bestämt sig för att lyfta kvaliteten på EU-staternas redovisning. Det berättar Alexandre Makaronidis, ansvarig för offentlig redovisning inom Eurostat, på ett FEE-möte i Bryssel.

En färsk undersökning visar att endast hälften av EUs 27 medlemsstater upprättar sina nationalräkenskaper på bokföringsmässiga grunder. Kontantmetoden förekommer fortfarande här och där. Tyvärr hör Sverige till de länder som uppvisar brister vad gäller skuldföring av pensionsskulder. Och det är bara nio länder som baserar sin redovisning på IPSAS, som är de internationella standarderna för offentlig redovisning.

Siktet är nu inställt på att utveckla IPSAS till EPSAS (European Public Sector Accounting System). På frågan om tidsplanen svarar Alexandre Makaronidis att EPSAS ska kunna implementeras i EU-länderna inom 3−5 år.

Jag tror att den tidsplanen är väl optimistisk med tanke på det motstånd som politiker kan förväntas uppvisa när alla skulder ska bokföras. Det blir en tuff match, men det är mycket viktiga steg som tas nu. För utan en transparent och rättvisande offentlig redovisning är det svårt att verkligen lösa Europas problem och förhindra uppkomsten av nya skuldkriser.

Revisions- och rådgivningsbranschen ska självfallet bidra med kompetens i processen. Det är stora ord, men vi måste ta vårt ansvar för finansiell stabilitet.

Kommentera

Svenska modellen hotad

Den framgångsrika svenska modellen för bolagsstyrning hotas av regleringsivern i Bryssel. Det dystra budskapet förmedlade jag igår på IR-dagen 2012. Här följer ett sammandrag av mitt anförande ”Den svenska modellen – hur länge till?”

Den svenska bolagsstyrningen kännetecknas av en bra rollfördelning mellan de olika bolagsorganen (ägare, styrelse, VD och revisor). Ett utmärkande drag är möjligheten för ägarna att vara aktiva och ta ansvar, bl.a. genom arbetet i valberedningarna. Utrymmet för den svenska självregleringen bidrar också till ett ansvarsfullt agerande från ägarnas sida. Det är detta som ligger bakom att World Economic Forum (sid 408) även i år säger att Sverige är världsbäst på bolagsstyrning.

Varför ställer jag mig då frågan ”hur länge till?”. Jo, jag vill varna för en mycket stark regleringsvåg från Bryssel!

När förre kommissionären för inre marknaden, irländaren Charlie McCreevy, skulle avgå 2010 talade vi på FAR med en ledande tankesmedja i Bryssel som följer den politiska utvecklingen mycket ingående. En sak var man säker på – det skulle i vart fall inte kunna bli en fransk kommissionär för inre marknaden med tanke på den franska övertron på reglering. Det blev en fransk kommissionär.

Michel Barnier tillträdde och genast startade en översyn av allt och alla i ljuset av finanskrisen.

Visst ska man alltid utmana befintliga regelsystem, men regler löser inte allt. Det går inte att reglera fram förtroende, det måste finnas ett stort utrymme för ansvarsfullhet. Att ha effekter från finanskrisen som utgångspunkt för ny reglering är också vanskligt för ”bad cases make bad law”.

Låt mig exemplifiera regleringsivern med ett område som just nu processas i Bryssel, nämligen omdaningen av revisionen i noterade och finansiella företag. Här vill jag genast säga att jag hör till dem som vill att revisionen ska förändras för att bättre möta marknadens förväntningar, bl.a. genom en öppnare rapportering i revisionsberättelsen. Att revisorn ”bara” tillstyrker eller avstyrker uppfattas av många som alltför digitalt. Men det gäller att förändra genom rätt åtgärder …

Michel Barnier menade att revisorn inte hade skött sin uppgift. Revisorn hade inte hissat varningsflagg i de banker som gick omkull när finanskrisen slog till på hösten 2008. Så EU-kommissionen tog fram en s.k. grönbok om revision. Den kom i oktober 2010 och innehöll en del spännande tankar om en ny och utvecklad revisorsroll. Revisorn skulle granska företagens sociala ansvarstagande och framtidsorienterad information. Men, sedan kom det skarpa förslagspaketet i november förra året. Vi kan snart fira årsdagen, men jag tror inte att någon gör det. Jag har inte mött någon som gillar förslagspaketet, inte ens författarna bakom det verkar vara särskilt nöjda.

Istället för innovativa förslag om en ny revisorsroll kom paketet att fokusera på konkurrens- och oberoendefrågor. Några exempel på sådana förslag är byrårotation efter 6 år, rådgivningsförbud och begränsning av tillkommande granskning av exempelvis delårsbokslut genom ett tak motsvarande 10 % av ordinarie revisionsarvode. Vidare föreslås en ytterst komplex revisionsberättelse på max 10 000 tecken – utan blanksteg! Sedan upphöjs revisionsutskottet till ett femte bolagsorgan, för det blir i praktiken utskottet som utser och utvärderar revisorn.

Ägarna finns inte i paketet. Det är en ägarlös värld, långt från den svenska modellen där ägarna har rådighet över företagen.

Och kostnaderna överstiger nyttan. Jag var i USA för en tid sedan och besökte bl.a. SEC och PCAOB, och de är – hör och häpna – inte intresserade av att följa med i den här regleringsvågen. Jag är därför rädd att detta, tillsammans med andra EU-regler kring bolagsstyrning som väntar runt hörnet, sänker konkurrenskraften för de europeiska och därmed de svenska företagen. Och vi får ingen möjlighet att skruva till det så att det passar svensk miljö och tradition, för det mesta är tänkt att regleras genom en tvingande förordning.

Med tanke på debattartikeln i DI om det önskvärda i fler börsnoteringar måste vi fråga oss: Främjar Michel Barniers politik den saken?

Processen om revisionspaketet är nu inne i ett avgörande skede. Aktiviteten och kreativiteten hos de 754 EU-parlamentarikerna är hög. Många gör goda insatser för att det ska sluta väl, andra vill skapa regler som blir omöjliga att tillämpa i praktiken.

Jag är ledsen, men jag tvingas måla upp en dyster bild av regleringsivern inom EU.

Det var desto trevligare att förra veckan besöka Sydafrika – där sjuder det av utvecklingslust, inte regleringsiver. Sydafrika toppar för övrigt World Economic Forums rating när det gäller redovisning och revision med Sverige på andra plats. Sydafrika har redan infört ”Integrated reporting” eller integrerad rapportering i de noterade företagen, och nu sprider det sig till de mindre. Rapporteringen innehåller då inte bara finansiell information utan också en presentation av företagets sociala ansvarstagande och hållbarhetsarbete – ”the whole story”. Det är principbaserat, inte detaljstyrt. Och alla jublar.

Om vi ska kunna jubla över regelutvecklingen inom EU krävs ett uppvaknanade. De svenska företagen måste delta i matchen och säga vad de tycker.

Tack!

Kommentera

Lösningen på Europas problem

Jag har just kommit tillbaka från SNS Tylösandskonferens som i år handlade om Europa. Vi var där för att lösa Europas kris. Inga problem, på plats fanns ju ekonomer, experter på Europa och politiska bedömare. För att inte tala om den starka representationen från näringslivet.

Men jag kom på det för sent. Det finns ju en fantastiskt bra lösning … som i vart fall motverkar att vi en gång till får en onödig finanskris med en, minst sagt, darrig euro. Det som behövs är en offentlig redovisning värd namnet! Självfallet ska alla EU-länder redovisa sina nationalräkenskaper efter enhetliga standarder. Och exemplet Grekland visar att det dessutom krävs en oberoende revision av redovisningen.

För mig är det därför en gåta att frågan om enhetlig redovisning och revision av ländernas räkenskaper inte ligger högst på agendan. Är det för enkelt? Så självklart att man inte ser det? Är det kanske politiskt omöjligt?

Eller har jag helt fel?

Jag längtar i alla fall efter att Riksrevisionen i sin revisionsberättelse avseende Sveriges räkenskaper ska kunna hänvisa till internationella redovisningsstandarder som t.ex. IPSAS. Och inte – som nu – till budgetlagen!

Men det räcker inte att Sverige lyfter redovisningen. Alla EU-länder måste göra det!

Kommentera

Sida 1 av 3

Powered by lovecraft Anders Norén