Dan Brännström

Personligt om näringsliv och samhälle

Etikett: förtroende (Sida 1 av 10)

Högt förtroende för branschen

Det är med stor glädje jag konstaterar att förtroendet för branschen är fortsatt högt. Det framgår av den förtroendeundersökning vi publicerar idag. Och jämfört med förra mätningen från 2012 håller vi ställningarna.

Jag noterar särskilt att revisorn behåller sin starka position i förtroendeligan, i tuff konkurrens med läkare, domare och poliser.

Undersökningen visar också på utmaningar som att tydligare kommunicera hur de olika professionerna – revisorer, redovisningskonsulter, lönekonsulter och skatterådgivare – bidrar till nytta i näringsliv och samhälle. Allmänhetens förtroende för branschen behöver nämligen stärkas, långsiktigt handlar det om branschens relevans och attraktionskraft. Detta är inget FAR kan göra på egen hand, utan det måste ske i samverkan med alla medlemmar.

Sedan behöver vi även göra FAR mer känd som organisation, särskilt som vi vill vara en stark röst i samhällsdebatten. Vill därför hoppas och tro att vi redan i Almedalen ska få ett bra genomslag tack vare våra seminarier.

Som vanligt är jag tacksam för din respons!

Kommentera

Vem är det som kör egentligen?

DFK samlar branschen från jordens alla hörn

DFK samlar branschen från jordens alla hörn

Så var det dags för ytterligare ett internationellt byrånätverk att konferera i Sverige. Förra veckan arrangerade DFK en global konferens i Stockholm med svenskt deltagande i form av företrädare för byråer knutna till Sverev.

Jag var inbjuden att hålla det avslutande anförandet och gav mig själv rubriken: ”The future of the profession is what we make of it”.

Med utgångspunkt i vår framtidsstudie talade jag om automatiseringen och hur vi möter den. Här nämnde jag bl.a. att redovisningskonsulter kan bli personliga tränare – PT som går bredvid kunden. Jag diskuterade också vikten av att branschen differentierar revisionstjänsten till olika behov på marknaden. Den nordiska standarden för revision i mindre företag är ett tydligt exempel.

Till min stora glädje hade innovation varit på agendan tidigare under veckan. Därför var det ovanligt lätt att tala om nya tidens tjänster (som ju är temat för årets Branschdagar) och om ledarskapets betydelse för att den nödvändiga innovationsloopen i en byrå ska komma i funktion.

Mot slutet tryckte jag på att branschen måste återta initiativet när det gäller att utveckla spelplanen och tjänsterna. För vem är det som nu sitter i förarstolen, vem är det som kör egentligen? Musse Pigg och Kalle Anka är lika frågande varje julafton när Janne Långben uppenbarligen inte sitter i förarstolen under deras berömda campingtur. Men hur är det i vårt fall? Min bild är att efter Enron så befolkas förarstolen av det politiska systemet. EUs revisionspaket och EUs påverkan på nya revisionsberättelsen från IAASB är aktuella bekräftelser på detta.

Det är hög tid att branschen kravlar sig tillbaka till förarstolen. Men det förutsätter att vi visar hur vi tar ansvar för att tjäna både näringsliv och samhälle, och att vi åtnjuter tillräckligt förtroende.

Så frågan är: Är förtroendet för branschen tillräckligt starkt? Om inte, hur kan det stärkas?

Kommentera

För mycket transparens gör att man ser sämre

Precis när jag börjar skriva på den här ledaren öppnas stämman i SCA. En händelse som ser ut som en tanke, för jag tänker skriva om transparens. Och är det något bolag som i år har tvingats till extra öppenhet och transparens så är det väl SCA.

Förutom den ordinarie revisionen har det genomförts två granskningar inför stämman i SCA. Aktieägarna har därigenom fått ett mer omfattande beslutsunderlag än normalt. Jag noterar dock att ”mycket vill ha mer”. Det har ju höjts flera röster för att göra ytterligare och mer heltäckande granskningar.

Så här skrev jag på min blogg för något år sedan: ”Trust me”, säger James Bond till sin medföljande (ofta en så kallad Bond-brud) före hoppet från klippan eller ut ur flygplanet. Om han först hade redogjort för alla fysiska förutsättningar för hoppet hade förtroendet eller tilliten minskat. Alltför mycket kontroll och transparens leder fel.”

Kanske en lustig jämförelse, men är det säkert att det blir bättre med maximal öppenhet och transparens? Ska aktieägarna verkligen få veta precis allt? Jag svarar nej!

Jag vill självfallet att det ska vara ordning och reda i ett företag. För förtroendet och tilliten måste beslut tåla ljuset och vara ekonomiskt och etiskt försvarbara. Men utredning på utredning riskerar att man till slut går vilse och inte ser vad som är verkligt väsentligt. Så någonstans tror jag att det finns en optimal transparens.

Jag kan inte låta bli att fundera på vad som kommer att hända när revisorn från och med räkenskapsåret 2016 utvidgar sin rapportering i företag av allmänt intresse, det vill säga noterade och finansiella företag. När revisorn öppet börjar berätta om risker för fel och om sådant som varit särskilt problematiskt dyker det säkert upp nya frågetecken hos aktieägare och andra intressenter. Hur ska det hanteras i praktiken?

Det finns en möjlighet som sällan utnyttjas, nämligen att aktieägarna på stämman uppdrar åt revisorn att granska särskilda områden utöver vad som följer av det ordinarie uppdraget. Det måste ju vara bättre än att i efterhand fråga revisorn varför det och det inte täcktes av revisionen.

Jag må vara en drömmare, men jag vill aldrig ge upp hoppet om att årsredovisningarna ska utvecklas till att bli transparenta och bra beslutsunderlag. Årsredovisningen ska berätta om företagets resa – både bakåt och framåt i tiden – utan att för den sakens skull behöva vara särskilt omfattande. Jag tror för egen del att tyngdpunkten efter hand kommer att flyttas från den finansiella rapporteringen till den icke-finansiella. Siffrorna förutsätts vara rätt, men det intressanta för den som konsumerar informationen måste vara att förstå hur företaget kan skapa värde på lite längre sikt. Det är också därför jag hoppas på utvecklingen mot så kallad integrerad rapportering där den finansiella informationen integreras med relevant information om styrning, hållbarhet, möjligheter och risker.

Tills en sådan redovisning blir verklighet i såväl små som stora företag kan mycket ändå göras. Den stora potentialen ligger i förvaltningsberättelsen. Det kommer då och då propåer om att förvaltningsberättelsen kan tas bort i mindre företag. Det tycker inte jag, tvärtom är förvaltningsberättelsen en viktig del av reseskildringen.

Redovisningskonsulter och revisorer kan här aktivt bidra till att informationen inte blir alltför knapphändig. Det bästa knepet är att sätta sig i en bekväm fåtölj, gärna med fötterna på bordet, och studera årsredovisningen ur olika perspektiv. Oj, vad man ser bra då!

Sedan är tillgänglighet till informationen förstås en viktig delkomponent i transparens. Vad hjälper det om årsredovisningen är perfekt i alla avseenden om ingen får se den förrän sex eller sju månader efter bokslutsdagen?

Till sist konstaterar jag att även transparens har olika teman över tiden. Tidigare var ersättningar och bonusar under luppen. Nu har uppmärksamheten kring SCA gjort att kultur, moral och etik kommit högt upp på agendan. Vad blir nästa område?

Ledare i Balans #5/2015

2 kommentarer

Sida 1 av 10

Powered by lovecraft Anders Norén