Dan Brännström

Personligt om näringsliv och samhälle

Etikett: Grant Thornton

Gränsen är passerad

Igår kväll var jag på en bokrelease hos Grant Thornton i Stockholm. Efter att författarna bakom den intressanta skriften ”Intern styrning och kontroll i finansiell sektor 1999-2011” presenterat sitt alster var det också annat som släpptes. För det kom fram många viktiga synpunkter i den efterföljande debatten.

Trenden är tydlig. Finansinspektionen (FI) noterar allt fler brister i de finansiella företagens interna styrning och kontroll. Det kan finnas många orsaker till det, men den tilltagande regelmängden nämndes som en förklaring. Fler regler leder till fler överträdelser som i sin tur leder till ännu fler regler. Och så fortsätter det. Regelefterlevnad (”compliance”) blir till slut det allra viktigaste, och det är knappast den bästa grogrunden för vare sig entreprenörer eller en dynamisk finansplats.

Frågan ställdes därför om vi har passerat gränsen. Mitt svar var och är tveklöst ja. Övertron på reglering frammanar ansvarighet snarare än ansvarsfullhet. Visst måste det finnas ett tydligt ansvar, men – som någon sa i debatten – varje gång en ny regel kommer på plats tvingas en del av det professionella omdömet att lämna rummet.

Diskussionen om vägen till den bästa finansplatsen måste fortsätta. Och då måste även FI, som tyvärr hade avböjt medverkan igår kväll, delta liksom våra politiker. Det kräver också att alla har modet att framföra sina åsikter. Jag blev mycket ledsen när jag hörde att många är rädda. Så kan vi inte ha det.

Omringad av IFRS

Revisionen kan aldrig bli mer relevant än den finansiella rapportering eller information som är föremål för revision. Det var en av mina utgångspunkter när jag härom dagen dristade mig att debattera IFRS omgiven av verkliga specialister. Grant Thornton, med Eva Törning i spetsen, hade nämligen samlat sin IFRS-expertis från världens alla hörn till en konferens i Stockholm.

Jag refererade till vad svenska intressenter som ägare, styrelseledamöter, CEOs, CFOs m.fl. säger till mig om IFRS, nämligen att regelverket är alldeles för komplext. Redovisningen av verkligt värde medför stor osäkerhet, och årsredovisningarna är så omfattande att ingen läser dem. Här finns alltså ett stort frågetecken för redovisningens relevans som även drabbar revisionen.

Ganska dyster bild – särskilt som företagen, revisorer och rådgivare sliter för att tillämpa IFRS på bästa sätt. Vi kom därför in på vad som kan göras framåt. För det första är det viktigt att tillämpa IFRS som ett principbaserat system, där logik och professionellt omdöme ges stort utrymme. Sedan måste alla som lämnar remissvar till regelmakaren IASB trycka på att IFRS verkligen förblir en principbaserad redovisningsstandard. Med andra ord ska man inte fråga IASB efter all tänkbar vägledning, för det leder till att systemet blir mer detaljerat och regelbaserat.

Jag nämnde också att jag för framtiden sätter mitt hopp till integrerad rapportering som förhoppningsvis kan kommunicera ett företags utveckling på ett både enklare och bättre sätt. Här vill jag slå ett slag för artikeln ”The future of financial reporting”.

Min slutkommentar är att företagens rapportering måste kunna konsumeras och användas som beslutsunderlag. Vad ska vi annars ha den till?

Sida 2 av 2

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén