Högsta domstolen har nu satt punkt för turerna kring HQ. Men vad lärde vi oss av ”skandalen”?
Att det rättsliga efterspelet blev kliniskt rent från fällande domar bekräftar enligt min mening att Finansinspektionen (FI) inte hade grund för att stänga HQ Bank. Mycket talar för att det passade FI:s nya generaldirektör Martin Andersson och den tillträdande finansmarknadsministern Peter Norman att nyttja HQ Bank för att statuera ett exempel. Banken var ett lämpligt offer, varken för liten eller för stor, och några kännbara reaktioner på marknaden skulle det inte bli tal om.
Mot denna bakgrund upprepar jag envist kravet på en HQ-kommission, och nu utgör de rättsliga processerna inte längre ett hinder. Förutom att granska FI:s HQ-beslut bör kommissionen belysa hur rättssäkerheten påverkas av att FI sitter på många stolar – som normgivare, åklagare och domare, allt på samma gång. Kommissionen bör även uppmärksamma ansvarsfrågor, bland annat med utgångspunkt i domstolens obegripliga skrivningar i civilmålet. Det saknas för närvarande en röd tråd vid prövning av skadeståndsansvar och det är allt annat än bra för rättssäkerheten. Förutsättningarna för att redovisa finansiella instrument till verkligt värde är en annan given frågeställning.
För ett år sedan anslöt Aktiespararna till mitt krav på en HQ-kommission. Det är utmärkt, för vi har inte råd att slösa bort en så omdebatterad ”skandal”. Vi måste kunna dra lärdomar av HQ-fallet, vi är skyldiga oss själva en HQ-kommission.
