Dan Brännström

Personligt om näringsliv och samhälle

Etikett: IASB Sida 2 av 3

Myt 5 om makten över redovisningen

På temat ”Den mytomspunna revisorn” kommenterar jag i några inlägg myterna kring revisorsrollen. Jag använder mig av direkta citat ur pressen de senaste veckorna. Nu har det blivit dags för den femte myten.

Myt 5 om makten över redovisningen: Revisorer ligger bakom alla krångliga redovisningsregler som leder till rentav missvisande bokslut. Detta gäller särskilt den internationella standarden IFRS som de noterade bolagen måste tillämpa.

Verklighet: Det är den oberoende normgivaren IASB som ansvarar för utveckling och fastställande av IFRS. I IASB:s beslutande organ, styrelsen, sitter 15 experter som företräder olika intressen och aspekter. Tidigare CFOs och finansanalytiker företräder näringslivet och akademin är naturligtvis representerad, men det finns också sex tidigare revisorer i styrelsen. Alla möten i IASB:s styrelse är öppna för allmänheten.

Finansinspektionens (FI) generaldirektör Martin Andersson återgavs så här med anledning av Revisorsnämndens (RN) HQ-beslut: ”Martin Andersson betonar att en stor majoritet av landets revisorer sköter sitt jobb och att det här inte påverkar FI:s beslut om HQ Bank. Men det här är ’en del i helheten och det är bekymmersamt att det ges större friheter i redovisningen än vad som är önskvärt ur ett kundperspektiv’.”

Revisorn kan bara kräva att redovisningen stämmer med god redovisningssed. Om det anbefallda regelverket är IFRS måste revisorn förhålla sig till IFRS och inget annat. Att HQ Bank, som var ett dotterföretag till börsnoterade HQ, tillämpade IFRS berodde på att FI beslutat att alla banker ska tillämpa s.k. lagbegränsad IFRS.

Att IFRS tillämpas innebär att redovisningen blir komplex, inte minst på grund av värdering till verkligt värde. En sådan värdering är särskilt komplex när det handlar om illikvida finansiella instrument som ju var aktuellt i HQ Bank.

Jag sällar mig gärna till raden av IFRS-kritiker – ett företags rapportering måste vara begriplig för att vara användbar. Den enskilda revisorn kan dock inte göra något åt IFRS-reglerna på det enskilda uppdraget.

Det bör för övrigt ha kommit som en överraskning för RN att beslutet om HQ skulle påverka friheten i redovisningen för styrelser och revisorer. Nej, så är det inte. IFRS ligger fast.

Konsten att redovisa

Jag kan inte klaga på miljön. Wien bjuder på vacker arkitektur, konst och musik.

Men jag är här i andra syften. Än så länge handlar det mest om redovisning, och den stora frågan är: Motsvarar dagens finansiella rapportering förväntningarna från företagets intressenter? Det rungande svaret är nej!

Ian Mackintosh, vice ordförande i IASB, bekräftar vad vi egentligen redan visste – IASB inte tänker göra något för de minsta företagen. Det innebär att K2 har kommit för att stanna.

IASB tycks heller inte ha kapacitet att uppdatera sitt ramverk (conceptual framework) men fortsätter, kanske just därför, att utveckla alltför komplexa och detaljerade rekommendationer för de stora företagen.

Över hela världen talar man nu om behovet av en ny rapportering. Men det är inte bara komplexiteten i IFRS som ligger bakom. Insikten om jordens begränsade resurser samt ökade förväntningar på tillgänglighet och transparens har också lett fram till konceptet för integrerad rapportering. Finansiell rapportering ska på ett nytt sätt integreras med information om bolagsstyrning och hållbarhetsarbete. Det börjar med de stora företagen, men över tiden kommer detta att påverka allt vad redovisning heter.

Professor Mervyn King från Sydafrika övertygar oss om att integrerad rapportering bidrar till ett hållbart samhälle. Den nya rapporteringen, eller berättelsen, om utvecklingen för en verksamhet kan ske kontinuerligt och inte nödvändigtvis på kvartals- eller årsbasis. Användning av XBRL ökar tillgängligheten och underlättar också analys.

Det är viktigt att redovisning inte bara är en skön konst, utan att den blir mer användbar. Därför måste vi från svensk sida fortsätta att påverka de internationella initiativen.

IFRS är för bra

Jag måste ta upp en sak till från SNS-seminariet i Tylösand. Temat var ju Kina, men det fanns också en annan fråga som dallrade i luften: IFRS.

Under mingel och måltider var det oväntat många som ville prata IFRS. Och det var inte med positiva förtecken. Ägare, styrelseledamöter, VDar och CFOs – alla hade ledsnat på den komplexa redovisningen. En VD var förtvivlad över att IFRS-bokslutet inte återspeglade verksamheten. Andra kritiserade IFRS-konsekvenser som ryckiga resultat, (o)verkliga värden och uteblivna avskrivningar på goodwill.

Det ifrågasätts också om det finns någon som verkligen uppskattar och använder den rika IFRS-informationen. Normgivaren själv, IASB, hävdar att det någonstans där ute finns ”stakeholders” som trycker på och efterfrågar omfattande reglering och transparens. Om USA väljer att, trots osäkerheten på marknaden, gå över till IFRS lär det trycket inte minska.

Visst är det viktigt med en global standard som skapar jämförbarhet, men redovisningen måste framför allt vara användbar. Ett frågetecken kring redovisningens relevans gör också att revisionens relevans ifrågasätts.

Hur ska vi då få IASB att ta till sig kritiken? Hittills är det bara Frankrikes president som på allvar har lyckats rubba IASB. Eller ska vi övertyga världen om en ny och enklare redovisning? Eller ska vi inte bry oss?

I något av samtalen om ambitionen med IFRS kom jag osökt att tänka på vad en kollega en gång sa: ”Det är så bra så att det är dåligt”.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén