Dan Brännström

Personligt om näringsliv och samhälle

Etikett: integritet (Sida 1 av 5)

Revisorn som korruptionsskrämma

Maktmissbruk och korruption är förhärskande. Därför väcker det stor oro när borgmästaren förmedlar den ytterst oangenäma nyheten att en revisor är på väg till staden. Att revisorn har hemliga instruktioner gör inte saken bättre.

Ungefär så inleds Nikolaj Gogols komedi ”Revisorn”. Visst finns det humor i beskrivningen av revisorns ankomst, men jag har på senare tid funderat alltmer över allvaret i situationen och samtidigt ställt mig frågan: Hur kan revisorn bidra ännu mer till att skrämma korruption och annan ekonomisk brottslighet på flykten?

Revisorn är ingen detektiv som letar aktivt efter mutor. Det ingår inte i själva revisionsuppdraget. Om revisorn däremot ramlar över något som kan misstänkas vara mutbrott i den verksamhet som är föremål för revisionen måste revisorn agera. Först genom att underrätta styrelsen och därefter genom att inom fyra veckor göra en anmälan till åklagare. Under vissa förutsättningar kan revisorn avstå från att anmäla, exempelvis om brottet redan är anmält.

Antalet revisorsanmälningar om mutbrott är få, för att inte säga försvinnande få. Betydligt större är antalet brott som förhindras genom revisionens preventiva funktion – genom revisorns blotta närvaro eller medverkan till effektivare internkontroll. Men efter den senaste tidens korruptionsskandaler och flagranta fall av penningtvätt – som i Danske Bank – väcks förstås frågan hur revisorn kan bli en bättre korruptionsskrämma (ett nyord jag lanserade i Almedalen för något år sedan, om någon undrar).

Jag är övertygad om att revisorn kan och borde göra mer. Nu tänker någon att jag far efter ett större uppdrag där revisorn granskar allt minutiöst. Nej, så tänker jag inte alls. Däremot kan revisorn uppgradera sin samverkan med de andra bolagsorganen – aktieägare, styrelse och verkställande direktör – och därigenom vara med och skapa en miljö, ett slags ”organisatorisk integritet”, som är vaccinerad mot korruption. Detta låter sig sägas, men hur ska det gå till?

Revisorn måste med integritet ställa kritiska frågor och utmana styrelsen att på allvar jobba med riskanalys, internkontroll och policys som också följs upp. I styrelserummet anges ju tonarten för den alltid så avgörande kulturen i en verksamhet. Verkställande direktören och övriga i ledningen ska sedan leva ut värderingarna och verkligen ”walk the talk”, inget flum utan visa vägen genom beslut, agerande och uppföljning. Här kan revisorn stötta genom en träffsäker granskning. Aktieägarna måste också bli mer proaktiva och efterlysa analyser, även från revisorn, när risken för korruption är uppenbar. Jag kommer aldrig att förstå passiviteten från ägarhåll när Telia gick in i svårt korruptionsdrabbade marknader.

Det finns inget att vänta på, varken lagstiftning eller annan normgivning. Revisorn och de övriga bolagsorganen måste själva ta ansvar och lyfta kampen mot korruption redan idag. Det förväntar sig alla.

Vilka är då de utmärkande dragen i en verksamhet med ”organisatorisk integritet”? Jag tror att man ser fenomen som:
• tydlig kultur med väl förankrade värderingar
• levande och proaktiv riskanalys
• internkontroll i ständig förändring
• kontinuerlig dilemmaträning
• transparent rapportering

I en sådan miljö trivs inte maktmissbruk och korruption. Däremot är revisorn alltid välkommen.

Inlägget har även publicerats på Realtid.se och baseras på mitt anförande 7 december 2018 på en konferens i Stockholm arrangerad av Insight Events (som i sin tur utgår från boken Mitt liv som FAR)

Kommentera

Den eviga frågan om ansvar

Det finns ett uppdämt behov att diskutera ansvar – så inledde jag FAR:s seminarium i Almedalen om just ansvarsfrågor.

Samtalet med Lotta Gröning, Thomas Idergard, Alice Teodorescu och Lars Trägårdh blev dynamiskt med oväntade och humoristiska inslag. Som när Thomas Idergard beskrev historiens första ”blame game” – Adam skyllde på Eva och Eva på ormen. Och så har det tyvärr fortsatt. Det räcker att nämna exempel som Nya Karolinska, Transportstyrelsen, Nuon, HQ, SCA och Svenska Akademien för att belysa att ansvarstagandet inte alltid är på topp. Istället skyller alla på alla.

Men vi får inte ge upp ambitionen att sträva mot ett tydligare ansvar. Vi måste dessutom lägga fakta på bordet och bli betydligt bättre på att lyssna på varandra. Allt detta och mycket annat är avgörande för att vi ska uppnå det förtroende och den tillit i näringsliv och samhälle som behövs för att klara samhällsutmaningarna.

Här ser jag att branschen har potential att fylla en avgörande roll, inte minst revisorn. Men det förutsätter att vi till fullo inser hur förväntningar på oberoende och integritet ändras över tid och att vi omprövar gamla förhållnings- och arbetssätt.

En sak är säker – dialogen om ansvar måste fortsätta.

Kommentera

Fel att dela upp Big 4

Revisionens oberoende är åter på tapeten. Den här gången är det tveksam bolagsstyrning och redovisning i det brittiska byggbolaget Carillion som triggar debatten. Från myndighetshåll i Storbritannien höjs röster om att dela upp Big 4 eller att firmorna helt ska avstå från rådgivningsverksamhet.

Och hemma i Sverige refererar Dagens Industri på ledarsidan oväntat till turerna kring Allra. Det är svårt, för att inte omöjligt, att se kopplingen.

Mot den här bakgrunden skriver jag idag på balans.se att det är fel att dela upp Big 4. För det är inte kliniskt oberoende som är svaret. Det handlar istället om att revisorn alltid måste ha integritet, och den låter sig inte finnas genom drastiska alexanderhugg. Vägen till tuffa revisorer med stor integritet stavas omfattande utbildning och träning, utbyte med kollegor kring etikfrågor, intern och extern kvalitetssäkring samt ersättningssystem som främjar revisionens kvalitet. Det är med andra ord ett idogt arbete som bara branschen själv kan ta ansvar för. Det vill vi också fortsätta att göra.

Kommentera

Sida 1 av 5

Powered by lovecraft Anders Norén