För första gången var jag igår på en alumniträff på Handelshögskolan i Göteborg. Det är 38 år sedan jag avslutade mina studier där, så det var ju på tiden. Fast jag har föreläst flera gånger genom åren och på det sättet behållit kontakten med skolan.

På temat ”Upp är ner och ner är upp” föreläste docenten Johan Magnusson om hur digitaliseringen utmanar gamla kunskaper. Tidigare handlade ekonomi om hushållning med knappa resurser, nu råder överflöd av resurser. Och tron på skalekonomi med stordriftsfördelar ersätts av styrkan i kombinationsekonomi.

Allt vänds upp och ner, och befintliga affärsmodeller måste stöpas om för att skapa nya intäkts- och värdeströmmar. Värden för användare, inte kunder. För värdet av en tjänst kommer genom användningen.

För att lyckas måste en verksamhet vara öppen för utveckling, springa fortare än konkurrenterna, satsa på tillväxt och tillväxt och tillväxt – absolut inte lönsamhet, den kommer när man äger tillräckligt med data och kan sätta villkoren på marknaden. Den viktigaste förutsättningen för framgång är att man vågar, också vågar göra fel.

Föreläsningen var mycket givande och tankeväckande. Men samtalet under det efterföljande minglet med andra alumner var minst lika intressant. Vad gör digitaliseringen med människan, med dig och mig? Vi kom in på allt från gamnacke och livet i den egna lilla bubblan till det stora skrämmande kontrollsamhället. Och vad händer med livskvaliteten – gör digitaliseringen oss lyckligare, ökar livslängden? En alumn svarar med att berätta om byn på Sardinien där människorna lever längre än någon annanstans i världen. Varför? Varm vänskap, närhet och kärlek.

1 kommentar